Citat:
Är snart klar med utredningen, psykologen sa idag att det lutar åt diagnos. Hur reagerade ni när ni blev diagnoserade? Jag mår så jävla dåligt just nu, känner mig som en psykopat. Hela livet har min familj sagt åt mig att jag är helt normal, att jag är som alla andra och att det inte är något fel på mig. Sen det där med att alla med aspergers kommer placeras i samma fack som folk med autism gör ju saken ännu värre.
Endel saker stämmer, andra inte. Ändå har jag tydligen aspergers. OCD var ju uppenbar men aspergers jag vet i fan alltså... har jag något att säga till om i utredningen? Kan jag säga typ till psykologen "jag tror inte att jag har aspergers", eller är det som att säga "jag tror inte jag har cancer"? kan man hålla käften om diagnoser i arbetslivet osv? Måste man berätta för arbetsgivare och så vidare att man är diagnoserad? Jag ser inte ner på diagnosen på något sätt, men jag vill inte att folk ska behandla mig som en efterbliven stackare bara för att jag råkar ha "autism" som det ska heta. Edit: Jag menar folk som inte läst på t.ex. vad autism är och kan skilja det från andra funktionsnedsättningar.
Endel saker stämmer, andra inte. Ändå har jag tydligen aspergers. OCD var ju uppenbar men aspergers jag vet i fan alltså... har jag något att säga till om i utredningen? Kan jag säga typ till psykologen "jag tror inte att jag har aspergers", eller är det som att säga "jag tror inte jag har cancer"? kan man hålla käften om diagnoser i arbetslivet osv? Måste man berätta för arbetsgivare och så vidare att man är diagnoserad? Jag ser inte ner på diagnosen på något sätt, men jag vill inte att folk ska behandla mig som en efterbliven stackare bara för att jag råkar ha "autism" som det ska heta. Edit: Jag menar folk som inte läst på t.ex. vad autism är och kan skilja det från andra funktionsnedsättningar.
Du är ju normal om du är dig själv. Såvida du håller dig till samhällets normer.
Tycker du inte ska fastna i det där med diagnos. Asperger kommer/har försvunnit i senaste utgåvan av DSM, så tänk inte för mycket på diagnosträsket.
Vad jag vet så har jag inte diagnosen själv, men känner ett par människor som är diagnostiserade. Visst att dessa personer har en del funktionshinder - framförallt sociala, men i det stora hela har jag stor respekt för deras intelligens och kunskap gällande olika saker som även intresserar mig. Man kan lära sig väldigt mycket av människor med aspergers syndrom, dock efter man accepterat att de framstår ofta som tjurskalliga besserwissers. Jag är därför glad att vi alla är olika då vi kan lära av varandra.
Det där med att berätta för din arbetsgivare är upp till dig. Kommer din diagnos påverka ditt arbetsliv på något sätt är det ju smidigast för dig att berätta, annars finns det ingen anledning att arbetsgivaren ska känna till det.