Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det må vara att den så kallade "eliten" har satt en peststämpel på Flashback. Men jag tror inte Cwejman, eller någon annan etablissemangsfigur, får någon karriärmässig backlash på grund av medverkan här. Snarare är detta ett tecken på vart samhällsdebatten är på väg. Man kan medverka både här och där. Har man integritet påverkas inte det av var man är med.

Jag är ingen etablissemangsfigur. Men jag är öppen med min identitet, både som etnisk svensk och privatperson. Och jag har policyn: tala med alla, debattera allt öppet. Jag medverkar i alla möjliga sammanhang och det är bara bra för samtalet och min egen profil.

OnT: debatten går framåt, nationaldagen har firats och i de breda lagren är denna dag etablerad som en helgdag, en dag då vi svenskar firar det traditionella Sverige. Det må vara att midsommar är en mer "naturlig" dag för traditionell svenskhet. Men 6 juni som helgdag har börjat sätta sig i de breda folklagren. Någonstans såg jag länkat ett firande i Västsverige med Soundtrack-sångaren Ebbot i blå kaftan, som en karolinsk prästrock, sjungande sina låtar med kör och passande komp. Och på gatan här i Härnösand såg jag denna dag en guldmetallic Impala '64 med svenska flaggan på bakluckan. Präktigt.

- - -

Nationaldagen har i media i år inte direkt angripts, vad jag kunnat se. Herman Lindqvist sa ju förra året: "Sluta kräkas på vår nationaldag". Och han har i år, mer eller mindre, blivit bönhörd.

Mediakriget om mångkulturen går framåt. Våren har varit intensiv. Husby och Megafonen har visat oss vad mångkultur är: brinnande bilar och våld. Men förutom det har min sida vunnit segrar, med sedant som Henrik Arnstads självmål och Arnstberg-Sandelins massiva "Invandring och mörkläggning", som sålt över förväntan.

Hela mångkulturkriget 2009-2013 visar att samhällsklimatet håller på att svänga. Det ser man i mina sammanfattningar av dessa år, i denna tråd, som jag la upp tidigare i år. Den som vill läsa hela krönikan, med dess händelser från 2009 och framåt, uppmanas gå hit för 2009-2010-skedet, och för 2011- och 2012-händelserna hit, och för resten av 2012 och 2013 (till och med mars) hit.

Det blir ju alltid extra festligt när just vänsterfolk inom media själv drabbas av mångkulturen. Då blir det allt mer komplicerat att rapportera om det hela utan att bryta mot sin "agendabaserade" policy. Oftast blir det bara en liten notis, trots att det rent journalistiskt är ett guldläge att rapportera när man verkligen har förstahandsinformation.

Det kan vara tjejen på TV4-Skåne som fick på käften av Zigenare i tingsrätten, fotografbilen som förstördes i Husby, eller dom reportrar som blev utsatta för stenkastning i Landskrona.

Nu ha ett TV-Team i Tyskland blivit allvarligt misshandlade av muslimer i fredags, men man höll locket på tills det kom fram först på måndagen. Men tydligen har dom filmat hela överfallet, vi får väl se om det visas på Svensk TV, i solidaritet med dom Tyska kollegerna.

Jag tänkte primärt på de religiösa friskolorna av vilka det finns ett relativt stort antal, dessa är främst Lutheranska och jag skulle tro att en minoritet är katolska (Ex katolska skolan i Göteborg).

Jag måste återupprepa att jag tror att just den här diskussionen är en du bör föra med dessa personer, inte mig. Jag har inga problem med att vara konsekvent i frågor som rör etnicitet och ansvar och har som sagt fördjupat detta i en bok som handlar om rasismens både sidor.


Att jag har förhoppningar gör mig inte till blind inför verkligheten. Och jag märker en tendens att det blir mer och mer "etnifiering", jag utvecklade hur jag ser på den processen här: http://adamcwejman.blogspot.se/2013/...ifierades.html

Sedan är jag inte säker på att det är så enkelt som du skriver. Organisering, såväl spontan som medveten sker utefter många linjer, de etniska är inte de enda och i vissa fall övertrumfas de av helt anda skiljelinjer.


Det är ingen "ny människa", det är delvis en artikulation av något som redan existerar. Dvs personer som inte är etniska svenskar men som inte identifierar sig med något annat samhälle, någon annan samhällskultur och vardag än den svenska.


USA är väl ett bra exempel och parallellen till att etniska svenskar skulle vara en ursprungsbefolkning som mördas, sätts i reservat och berövas egendom och försörjning är haltande, för att uttrycka det milt. Dessa "experiment" finns det tonvis av, i stort sett varje nationalistisk tanke som skapades under mitten av 1800-talet krävde i någon mån att tidigare mindre identiteter försonades och delvis ingick i nyare identitetsprojekt. Det var ju exempelvis Evolas främsta kritik i Men among the ruins mot den moderna nationalismen: den var ett experiment som trampade på äldre organiska blodsgemenskaper. Ta exempelvis den Italienska nationalismen efter Risorgimento. Jag vill påstå att det finns en rad nationella projekt som skapats och blivit relativt beständiga utan att utesluta andra tillhörigheter baserade på härkomst, språk och kultur. Nu är inte Italien efter enandet och USA efter självständighetsdeklarationen riktigt samma sak men poängen kvarstår: att skapa gemenskaper och patriotism är inget nytt och är något som sker hela tiden.


Tycker trots allt att det finns relativt få exempel på att det finns någon likhet mellan hur Turkarna agerat gentemot Kurderna med hur ett fåtal debattörer gör med den svenska etniciteten. Däremot kan jag se det som ett problem att man konstant förnekar att det skulle finnas någon svensk kultur, att den svenska nationen inte existerar eller att det som följer med nationer och kulturer skulle vara meningslöst och flyktigt. Den tendensen upplever jag dessutom som betydligt mer omfattande än att någon konstaterar att etnicitet inte existerar. Men det kan vara hur jag subjektivt uppfattar debatten om dessa frågor.


Än en gång: jag svarar helst bara för mig själv och jag tänker inte spekulera i hur någon annan resonerar. För egen del har jag nästan uteslutande diskuterat just det senare ledet, dvs gemenskap som inte nödvändigtvis bygger på ursprung.

Vad folk har "rätt" att prata om är en helt annan fråga, rätten att uttrycka sig är mig veterligen inte inskränkt (eller bör vara det) baserat på vilken härkomst man har. Det var ju du som uppmanade mig att agera utifrån hur det är, inte hur jag vill att det ska vara, då bör du göra samma sak. Sedan kan man, vilket jag antar att du tycker, anse det mer eller mindre klädsamt att någon med härkomst x säger till någon med härkomst y vad denne bör eller inte bör känna om sin härkomst. Därom håller jag med, men främst för att jag inte tycker det är intressant eller relevant att pådyvla någon en verklighetsbeskrivning av dennes härkomst är oviktig eller meningslös.

Jag "framställer" inte mig själv som ovetande. Jag är uppriktig när jag menar att jag inte känner till att det finns etniska föreningar inom partier som du beskriver:


Detta är för mig ett främmande grepp och inget jag känner igen från det parti där jag är aktiv, Folkpartiet. Även om det funnits en form av invandrarförbund, men inget specifikt för en etnicitet. Tack för upplysningen.

En liten iakttagelse från verkligheten: I ett glassigt reklamblad, Vasastan Magasin #6, som delas ut i Stockholms vita innerstad finner jag följande ingress till en artikel om Thomas Järvheden:

Verkar som om det åtminstone i glassiga gratistidningar är Ok att vara vanlig svensk?

Det är inte omöjligt att det kan förvrängas. Det återstår att se, jag har ju beskrivit hur en vissa Martin Aagård kan få en banan att bli till en skiftnyckel: http://adamcwejman.blogspot.se/2012/...in-aagard.html

Men jag skriver inget som jag inte kan stå för, oavsett om forumet är Twitter eller Flashback. Tycker det är tråkigt att fler från samhällsdiskussioner i "mittenfåran" inte ger sig ut och diskuterar på Flashback. När jag berättar att jag ibland diskuterar här möts jag faktiskt mest av förvåning och ibland med gillande "Man ska ju nyttja de demokratiska arenor som finns osv..."

Assyrier/syrianer skäms inte för att agera etniskt i svensk politik:
http://www.hujada.com/article_print.php?ar=81
Vidare diskussion här: https://www.flashback.org/t2112853

En etnifiering av svensk politik har varit på väg länge. Rapporter från Malmö, Sigtuna, moderaternas provval i Stockholm, Uppsala och Södertälje bland annat visar att det förekommer en kohandel mellan etablerade partier och etniska/klan grupper. Man utlovar särbehandling av en viss grupp och får då via klanen/gruppen säkra röster för sitt parti.
Det mest tragiska exemplet var med de kristna kaldéerna i Södertälje, där först Sd och sedan S gjorde uppgörelser med denna grupp, till ingen nytta verkar det som.

Ett antal exempel som visar svagheterna i vårt politiska partisystem när det ska samexistera med klan- och etniskt baserad lojalitet.
Om du önskar mer detaljer från dessa och andra exempel så kan jag fylla på. Du verkar för en samhällsdebattör inom integration ha avsevärda kunskapsluckor på vissa områden. Din intelligens räddar dig inte alltid. Bättre att också vara påläst.

Men då är det tydligen, som citatet visar, väldigt negativt omgärdat. Järvheden definieras från vad han inte är.

Sådan här gammelmedia kan inte skriva att en viss kändis är en typisk, etnisk svensk. Då går säkringen.
Tack för denna rapport. Flashback har ju fått ökad renommé sedan hösten 2011, då man avslöjade Terje Hellesö samt Mille Markovics kungabild. I år har dessutom kattmördaren avslöjats via Flashbackgräv. Sådana odiskutabla framgångar stärker varumärket.

Dessutom refererades ett flertal Flashbackskribenter i Arnstberg/Sandelins "Invandring och mörkläggning", utgiven i mars i år. Detta är irreversibla, odiskutabla framgångar. Flashback är Sverige och den som inte är med här marginaliserar sig själv. Ska gammelmedias aktörer ens finnas kvar på banan måste de släppa sargen och vara med i debatten, brett och förutsättningslöst, och sluta stänga in sig i bunkern som Åsa Linderborg och andra.

Tiden är förbi för ryggdunkardebatt i finrummet, à la Studio Ett, morgonsoffor etc. Detta finns ännu men spelar allt mindre roll för var dag som går. Och vad gäller kultur- och debattsidor i gammelmedia så har de aldrig lästs av många, och de få som läste dessa har nu börjat söka sig till nätet. Från gammelmedia behövs det, i strategisk, opinionsbildarmässig mening, inte stort tapp förrän det är slut. Och slutet för åtminstone morgondtidningarna SvD och DN tycker jag mig nu kunna skönja. Det är INTE önsketänkande. SvD:s och DN:s problem är stora och erkända.

Jag ska inte tjata mer på dig om att uttrycka indignation eller fördöma någon för "rasism mot svenskar". Det jag vill markera är att jag anser att samma känslomässiga djup, samma moraliserande hållning som är allom närvarande när det gäller att avkräva etniska svenskar tolerans och respekt för andra etniciteter också bör avkrävas samma etniciteter gentemot svenskarna. Om man kan bli ARG i det ena fallet är det något fel om man inte kan bli det i det andra. Om man inte blir det i det första är det dock förstås OK att inte heller bli det i det andra.

Likadant med människors "rätt" att uttala sig om andra. Om journalisten Epstein(?) inte tyckte att en svensk debattör hade rätt att uttrycka sig avfärdande om samisk blodsgemenskap, så måste hon ju därmed i konsekvensens namn också ta Wolodarski i örat om han närmar sig svensk etnicitet. Om inte, så inte.

För poängen är att svenskarna inte är en "majoritetsnorm" annat än på en konstgjort vald nivå. I världen och EU är vi en försvinnande liten folkspillra, på riksnivå i Sverige en majoritet, men lokalt där folk lever kan vi återigen vara i minoritet. I dagens värld är det globala väldigt närvarande, så på många sätt blir den där riksnivån den mest teoretiska och sökta. Att straffa ut svenskar med alibit att vi är en osårbar majoritet är inte hållbart.

Vilket också är den stora skillnaden mellan Sverige och USA: Storleken på vår kultursfär och vårt språk. Redan utan någon invandring alls fanns det skäl att vårda det lilla svenska mot det stora amerikaniserade som hotar erodera och likrikta bort svensk särprägel.

Men lägger man därtill en mycket stor invandring av grupper som antingen har stark, egen självidentifikation eller åtminstone saknar en stark svensk identitet så blir faran desto större: I ett Annie Lööfskt Sverige med 30 miljoner ytterligare invandrare så kommer det finnas en globaliserad, amerikaniserad grupp som lika gärna kommunicerar med engelska som svenska och en panislamisk grupp som tycker det är naturligt med arabiska vägskyltar.

Om man inte önskar en etnifiering av Sveriges politik och svenskt samhälle så är det ju inte värdkulturen som ska vara tolerant och kompromissvillig, utan minoriteternas roll att inordna sig i den övergripande samhällsnormen.

Det finns ett vanvettigt tankefel i ge upp det svenska för att skapa enighet i Sverige. Allt prat om lökars lager och konstruktion av nya medborgaridentiteter blir då det fåfänga svenska försöket att skapa en ny jugoslav eller Sovjetmedborgare.

För som du själv skriver: detta förutsätter att det inte finns en annan lojalitet, en annan identitet som övertrumfar den svenska. Den nye gode medborgaren måste inte bara tillägna sig en extra fernissa, den måste ge upp det tankegods som inte rimmar med den svenska normen.

Det där var ju skitkul. Undrar vem som skrev det? Låter som någon innerstads-glidare som är trött på PK-gräddfiler.

Det ska bli intressant att se vad tidningarna sätter för spinn på Reinfeldts senaste utspel. I rimlighetens namn borde det följa en debatt om det ens är i linje med andan i vår svenska författning.

Ett parti som ställer upp i ett riksdagsval har, enligt min mening i alla fall, en sorts konstitutionell plikt att försöka maximera inflytandet för den politik man sökt väljarnas förtroende för, men nu säger Reinfeldt att han är beredd att släppa fram en S-regering även om SD skulle gå med på i princip hela Moderaternas partiprogram och inte kräva något i utbyte.

Det är ett försök från statsministerns sida att avskaffa demokratin fram tills dess att SD har 50 procent, och Gud vet vad han då tänker sig att hitta på. Sådana här dagar är man nästan glad att vi inte har någon militär att sätta in mot folket längre.

Men som sagt, det ska bli intressant om tidningarna väljer att markera distans till statsministern i den här frågan eller om de nu helt och hållet ser sig som statligt avlönade statstjänstemän i en halvdiktatur.