Universums slut och storlek [den enda på FB riktigt oändliga tråden utan slut ]

Men måste vi inte välja någon speciell tidpunkt för att kunna tala om VÅRAT universum?
Det har väl vid varje tidpunkt haft en viss ålder? Tid verkar vara en markör förknippad med något objekt som kan befinna sig i olika tillstånd. Markören (tillsammans med en del andra vetenskapliga mysterier) gör att vi kan bestämma tillståndet för objektet.

Alla beskrivningar på nätet gör det mer komplicerat än vad det är. Ett platt universum är ett 3d rum som inte är krökt på stora skalor.

Jag skulle även vilja påstå att tid används som fel definition. Eller kanske inte fel men det underlättar om man istället ser det som förändringshastighet då gemene man kan blanda ihop tid med något annat som universal tid, att tid tex är något som alltid tickar på oavsett hur fort man färdas.

Man blandar in det i dimensionsantalet eftersom förändringshastigheten är beroende av hur snabbt man färdas i rummet, och därigenom kan man också härleda att rummet och förändringshastigheten är sammanflätade, där man då ser förändringshastigheten som en ytterligare dimension.

Även volymen hos en massa ändras beroende på hur snabbt man färdas genom rummet, vilket man kallar längdkontraktion. Därigenom kan man ytterligare härleda att den volym som massan upptar är sammanflätat med rummet. Spinner man vidare på det så kan man fortsätta härleda och se att massan då alltså är kopplat till rummet, och om den är det, så är även gravitationen sammanflätet med rummet, eftersom massan är det, då massa och gravitation är sammankopplade. Eftersom de är sammanflätade, massna och rummet, så har jag en egen egen teori om att det inte nödvändigtvis behöver finnas en gravition, på samma sätt som det inte behöver finnas en kraftbärare som gör massans volym mindre vid längdkontraktion..detta är dock högst spekulativt från min sida..

Allt är egentligen sammanflätet. Massan, alla partiklar, och rummet är alla bestånede av energi, sprunget från ett och samma startfenomen(förmodligen något kvantfenomen) som ger en kedjereaktion där de är beroende av varandra varför allt uppvisar ett beroende av sammanflätningar.

Mot bakgrund av svaren, särskilt det senaste, bör väl uttrycket "ett platt universum" slopas - åtminstone när man riktar sig till allmänheten som i detta forum eller i publika media. En 3-D bild av de tre rumsliga dimensionerna plus tidsdimensionen borde, i sådana sammanhang, ha ett annat namn än "ett platt universum". Något som är rumsligt platt är ju inte 3-dimensionellt.

Man har bara valt att skala bort en dimension och illustrera det i 2d, eftersom det blir lättare att visa hur okrökt rummet är.

Det är tex svårt att tydligt illustrera ett krökt 3d rum med en figur.

Vad är ett ord för"inte krökt"? Vi säger platt, inte plant.

Nykter? Vi lever i ett nyktert universum!

Fast det är ju inte riktigt korrekt heller, med tanke på alla gigantiska interstellära etanol-moln här och där.

Det där gäller bara för 2D då en 2d yta som inte har vågor är krökningar är platt.. Och exemplen är ju i 2d, varför man har börjat använda termen om ett platt universum.Men:

Ett 3d rum kan inte vara platt, om man nu ska gå på den egentliga orddefintionen.

Du använder fel definition. Du får gå till den matematiska definitionen av krökning. Det är ju inte helt förvånande att man, inom naturvetenskap, använder det istället för vad någon lekman tycker är platt eller krökt.

Nu försöker ju gorgi förklara läget för en lekman. Då är det väl bättre att använda lektermer än att blanda in mattematiska defintioner, och om man nu ska blanda in det, så kan man ju förklara skillnaden.

Platt betyder "inte krökt". En kub är t.ex platt.

Man behöver iofs inte blanda in rigorös matematik för att som lekman förstå vad "krökning" innebär. Eftersom det inte går att visualisera krökning av ett 3-dimensionellt rum brukar man använda 2D-rum istället, för att ge en uppfattning om vad det handlar om. Vanliga exempel är:

a) Vi tänker oss vår 3D-värld som ytan på en sfär (vilken är 2D). Krökt universum.
b) Vi tänker oss vår 3D-värld som ett papper (2D). Platt universum.

Fig: http://en.wikipedia.org/wiki/File:End_of_universe.jpg

Betrakta a), och säg att du lever i denna yta. Du känner till riktningar norr/syd och öst/väst men inte upp/ned eftersom upp/ned inte är rumsliga riktningar för dig. De existerar inte. I detta fall är det möjligt för dig att göra en resa "rakt fram", som du upplever det, och komma tillbaka till samma ställe. Säg att du reser längs "ekvatorn". Detta just på grund av att ytan/universum är krökt. Detta inträffar inte fallet b).

Detta är inte helt beskrivande, men iaf. en bit på vägen. Ett platt 3D universum kan också vara slutet i 4D, och för den förståelsen krävs matematiska kunskaper.

Detta låter ju som en upprepning på det jag skrev för 3 inlägg sen i denna tråd

"Man har bara valt att skala bort en dimension och illustrera det i 2d, eftersom det blir lättare att visa hur okrökt rummet är. Det är tex svårt att tydligt illustrera ett krökt 3d rum med en figur."

Gorgi Jo jag vet att ett platt rum är icke krökt. Även detta skrev jag för 4 inlägg sen.

Jag menade mer att man i folkmun använder ordet platt som i plan yta, och och inte som rätlinjig eller icke krökt, varför folk inte förstår hur 3d rummet kan vara platt. Och jag menade att man kanske skulle vara tydlig med detta, då folk gång på gång, verkar tappa bort sig just pga detta. Ingen jätteanmärkning direkt, men tyckte det var värt att påpeka