Bostadsbubbla i Sverige?

Något annat jag noterat är att det är väldigt mycket barn i Stockholms innerstad mot hur det var förr i tiden. Folk bor kvar i stan med barn i mindre lägenheter, hellre en 2-3:a inom tullarna än en 4-5:a i Vällingby. En gissning kan vara hög gentrifiering, innerstan är betydligt bättre nu än förr på många sätt och förorterna betydligt sämre.

En annan orsak kan vara att byta bostad nu handlar om extremt mycket pengar och maxbelåning, då känns det obekvämt/riskfyllt att byta boende hur som helst, tänk om nåt går fel? Det har blivit en mycket större grej att byta boende, då byter folk inte boende hur som helst/lika ofta.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5609561

Fler privatpersoner behöver skuldsanering.

Sålde huset med förlust.. Kunde inte betala skulderna..

Undrar hur det blir med amorteringen för många?

I princip betyder detta att det är dumt att amortera man ska vara maxbelånad och hoppas på skuldsanering vid e v bubbla.

Alternativt köpa något vars värde består. Eller aldrig låna några pengar alls, och istället flytta mellan andrahandskontrakt varje år. Det funkar när man är själv. Funkar sämre när man är två Och funkar väldigt dåligt om man får barn.

Intressant exempel som tas upp. En kvinna som hade halvtidstjänst och köpte hus tillsammans med sin man. Äktenskapet gick i kras, de sålde huset till förlust. Kvinnan kan inte betala sin del av skulden med sin låga lön. Ska detta vara representativt för varje Stockholmare?

Diskussionen går lite i stå. Vore intressant att höra:

* Du som är övertygad om att det är en bostadsbubbla - Hur bör situationen utvecklas för att du inte längre ska anse att det finns risk för någon bubbla? Var går gränsen i genomsnittlig belåningsgrad, prisnivå etc för att du tycker att faran ska vara över?

* Du som är övertygad om att det inte finns någon bubbla - Hur högt belånade/värderade kan människor och bostäder vara innan det föreligger en bubbla enligt er definition?

Ligger man runt 25% i eget kapital kan man nog känna lugnet. Ligger man på 15% bör man fortsätta att amortera upp till minst 25%, men ligger man där någonstans så är man inte överbelånad enligt min mening.

Tidigare fick man ju bottenlån på minimala 5% i eget kapital som SBAB började med. Det är bubbelvarning om något.

Överhörde en rätt lustig diskussion idag. En kille på 21 år vill köpa sin första lägenhet i en mellan-stor stad i Sverige. Utgångspris för en riktigt sunkig lägenhet med plastmattor och rosa väggar med kök och badrum ifrån ett flertal decenier bak har ett utgångspris på 1,3 miljoner och väntas landa på 1,6 miljoner.

Utöver detta krävs ca 200,000 SEK i renoveringskostnader för att få den till en "fin" lägenhet. Total kostnad 1.8 miljoner.

Ena personen i diskussionen tyckte att det var helt sjukt att en 21 åring ska behöva betala nästan 2 miljoner kronor för att få en egen liten lägenhet i en mellanstor stad, den andra personen tyckte att 1,3 miljoner var ett "Lockpris" och att det egentliga värdet var minst 1.8 miljoner och att det var helt normalt, för att "i Stockholm så är priserna myyyycket högre, så vi har bra mycket kvar innan vi når någon topp".

Klassiker så som "Lägenheter kommer ALLTID gå upp i pris" och "Det kommer ALLTID finnas behov av mindre lägenheter, så priserna kan inte gå ner" nämndes också.

Personen som tyckte att priset var dyrt påpekade då att den enda anledningen till att folk har råd att betala dessa priser var pga räntorna var så låga. Om de skulle gå upp till 7% så skulle dessa ungdomar inte kunna klara av att betala av sina lån. Den andra personen sa då att 7% räntor aldrig kommer att inträffa, så det var inget att oroa sig för.

Det var riktigt underhållande att få höra personer faktiskt uttala de ord som vi är så rädda för att Svenska befolkningen faktiskt tänker. Jag tycker att detta är starka indikationer på en bubbla. Bara avgift + räntor skulle innebära att en vanlig ungdom betalar mer än halva lönen på lägenheten. Med amortering och räkningar så blir det inte mycket kvar...

Det handlar mycket om arbete, så länge folk har arbete kommer nog många tänja på smärtgränsen för att bo kvar.
Ökar arbetslösheten kommer bubblan närmare.

Vad hade han för inkomst och kapital för att få låna den summan?
Att en 21 åring får låna så pass mycket låter märkligt.

Vad spelar det för roll om han/hon har föräldrar som lånar upp sig för första lägenheten? I och med att halva lönen nämndes torde inkomsten vara någonstans kring 18 tkr efter skatt, dvs 9 tkr till bostadskostnader och amortering.

Uppsala?

Lund? Jönköping? Linköping? Örebro? Umeå?