Psykologprogrammet

Alright , då verkar de luta åt att bli KI isf. Men det är ett år kvar tills det blir aktuellt så man får se helt enkelt.
Haha, ja sådana förläsare kommer man nog alltid stöta på , fast man kan väl minska risken beroende på lärosäte säkert ^^
Nemen precis, man mår ju faktiskt hur bra som helst när man hjälper en människa på fritiden så att jobba med det vore ju underbart!
Btw, hur brukar schemat se ut hos er om du kommer ihåg - är det mycket obligatoriska seminarier/moment eller kan man dyka upp lite titt som tätt? Jag tänkte nämligen jobba samtidigt deltid, å då lär man tyvärr missa en hel del föreläsningar. Samt varför verkar de vara så lite psykologstudenter som hänger här, vad gör dem på nätet egentligen?

Håller med om att neurobiten vore roligt att ha med sig, men är det inte lite stressigare på KI? Betygsskalor och typ 100 studenter i varje kull. Om man examinerar så många, blir inte studenter från mindre lärosäten (typ Stockholm, Uppsala, Lund) mer attraktiva? Eller är det så stor brist på psykologer att det inte spelar någon roll?

Undrar lite allmänt, och många andra säkert också, varför ni just pluggar psykologprogrammet? (alltså ni som går/har gått programmet). Programmet är ett av många olika linjer jag lurar på, var valet självklart för er? Eller en slump? Alltid intressant med personliga berättelser

Ingen aning om det är stressigare på KI, det kan det kanske vara. Jag tror att den graderade betygsskalan gör mer, när jag gick ut hade vi bara U/G förutom på examensuppsatsen som blev graderad.

Så är det i Lund med, enbart U/G.. exjobbet vet jag dock inte. Någon från KI som vet något om stressnivån där pga. betygsskalorna?

Jaha, jag trodde det skulle förändra alla utbildningar iom Bolognaprocessen som det talades så mycket om..

Tror faktiskt bara att det är SU, KI och eventuellt någon av de mindre högskolorna som har Bolognabetyg på psykologprogrammet.

Jaha, där ser man. Det är väl på både gott och ont, även om jag tror att det var gott för mig och mina klasskamrater att inte ha betygshetsen även om det såklart kändes konstigt att essa en neurotenta och få samma betyg som den som skrev 32/64! =)

Vad jag minns så var det relativt stor frihet och man kunde vara borta en del om man ville - men ofta gjorde det ju att man hamnade efter (och vissa gånger gjorde det inget alls). Det är vissa moment som är värre att missa några föreläsningar i än andra, men det där märker du. Ett "problem" som kan uppstå är ju att det är en del grupparbeten, men söker man upp rätt personer kan det ju säkert funka.