Tacky medelklassfenomen (jmf WT-tråden)

Haha! Ja men i princip alla medelklassvenssons jag pratat med har älskat Camilla Läckberg och författare som skriver inom samma genre. Jag menar givetvis inte alla deckarböcker som skrivits. Det kommer en del bra inom den genren med. Men förstår du hur jag menar? De vill känna sig lite pålästa och litterära, så de laddar ner typ Sprängaren på ljudbok på TPB. Det tycker iallafall jag.

- Förkastar Ullared, traskar därefter in på IKEA.

- Det redan tusen gånger nämnda Bag-In-Box-vinet...

- Köper billig skitwhisky och benämner det finwhisky (utan ironi)

- Anser att surströmmingsklämma är höjden av kulinarisk mästerlighet, och tvekar inte att informera samtliga vänner och bekanta om detta.

- Kvinnorna är ofta manhaftiga, smådominanta karriärsmänniskor med dryg attityd.

- Männen är tillika lattepappor med halv flint och rosa skjortor som försöker ignorera ungens skrik medan han överlägset spatserar genom parken.

- Forts. på ovan: Bara konceptet latteförälder gör att spyasmaken gör sig påmind i munnen... *ryser*

Var inbjuden till en fest hos ett medelklasspar vid Johanneshov. Resten av sällskapet var medelklass, men majoriteten var övre medelklass därför att de jobbade som jurister, programmerare, lärare eller kemister. Själv var jag en simpel butiksmedarbetare, och det var då det första riktiga heltidsjobbet jag fått på kanske fyra år. Kvällen som tog vid var en enda stor resa till helvetet, som en matador fick man värja sig mot medelklassdamer som på fyllan hade en riktigt pissig attityd och försökte stånga ned en i backen.

Hela kvällen möte jag mentalt kastrerande frågor som flög likt spjut och pilar genom festlokalen.

- Vad jobbar du med?

- Jag är butiksmedarbetare!

- Pffft! (och så gick de raskt iväg)

Medelklass har en vilja att inte besvara hälsningar från de som de anser vara mindre bemedlade. Man känner sig lite som en indisk dalit när man möter dessa självförverkligade smågudar som inte tar sig tid till enkel etikett.

Säger som Göran Persson:

"Men berätta inte för mig om det svenska klassamhället. Jag har sett det. Jag har växt upp i det. Jag hatar det. Hela min politiska gärning kommer att ägnas åt att bekämpa klassklyftor där ensamstående mödrar betalar skattesänkningar åt bättre ställda."

Har också upplevt detta även om jag inte tänker dra i några politiska växlar för den skull. Men att se ner på "lägre" stående arbetare känns så himla medelklassiskt. Enligt mina fördomar och anekdotiska bevisföring så lider inte den "riktiga" överklassen av denna verklighetsfrånvända ekonomiska ignorans och genuint uppskattar taxichaffisar, butiksbiträden och städare mer än den ytterst bajsnödiga och avskyvärda medelklassen.

Jag håller med, och de personer jag känner som nog kan sägas vara "riktig överklass" eller har en genuin bakgrund inom bildad övre medelklass med god uppfostran har denna uppskattande attityd, så länge de får den service de betalar för. Är det någon kategori människor som jag sätt kan vara snorkiga eller överlägsna mot exempelvis kypare, städpersonal på jobbet eller butiksbiträden är det akademiker med vänsteråsikter och en doktorexamen i sociologi eller liknande. Efter en ungdomstid med olika skitjobb och några års slit som doktorander har de plötsligt blivit universitetslektorer och tjänar bra med pengar och jag tror de blir väldigt osäkra i den rollen. Kanske gäller det generellt för dem som gjort den sortens klassresor men jag har tydligast sett det just hos denna kategori, där det blir så uppenbart när de samtidigt sitter i fikarummet på universitetet och analyserar förhållandena i förorten i teoretiska termer medan de ser ner på tjejen som städar därinne.

Vad som sedan är "tacky" är mer svåranalyserat... Där passar jag.

Återigen någon som inte förstår trådens ämne.

PS - Jag börjar känna mig som en bitch som hela tiden måste påpeka detta för just tacky medelklass som inte vill inse att de själva tillhör kategorin

Det handlar kort och gott om att folk inom medelklassen (säkerligen överklassen också) vill se till så de har allting "redo" innan barnen börjar nedkomma. Man vill vara färdigutbildad, ha ett riktigt jobb som är relevant för sin utbildning, en bostad i ett tryggt och trevligt område, ha uppnått en personlig mognad och "lekt av sig" o.s.v.

Att medelklassen är rädd för att sticka ut/skämmas beror på att det finns väldigt mycket press på saker man "bör göra" samt kriterier man "bör uppfylla", finns också rätt mycket etikettregler (inte som överklassen men). Jag är själv ofta sådär rädd att sticka ut, vilket är negativt - jag och många andra inom medelklassen är lite för rädda för att "göra fel".

Åter ett stort MEN, jag har känt ett par personer man skulle kunnat klassa som outbildad arbetarklass (WT) och visserligen är de mindre brydda om vad andra tycker, men det är verkligen misär att umgås med dessa.
Droger, småkriminalitet, överdriven alkoholkonsumtion, slagsmål/fyllecell/vandalisering ett måste efter alkoholintag, total okunskap om omvärlden då och nu, deras största intressen är tatueringar, MMA, silikontuttar, fotboll och öl och alla samtal måste minst en gång var tionde minut komma in på hur allt är blattarnas fel och att alla svenskar är efterblivna som inte röstar (SD) medan de själva är upplysta.

De måste alltid baktala medelklassen också, vi är si och så, vi är så dåliga och allt vi gör är fel bla bla. Väldigt tröttsamt i längden, precis som finnar som alltid skall skitsnacka om Sverige, det är kul i en minut - men efter en livstid, föga underhållande.

Om medelklasspersonen inte reser till Thailand minst två, helst tre gånger per år så är denne socialt oacceptabel och bör indoktrineras i den mänskliga rättigheten att åka utomlands (flygplansavstånd).

I nästa andetag ska det propageras för miljövänlighet och hur vi alla måste hålla händer och kämpa mot växthuseffekten...

Ser ni ironin?

Nja medelklassen reser inte till Thailand, de har följande resmål

Vanliga semstrar:

1. TOSCANA -Det är såååå fint där vi hittade ett litet krypin med helt fantastisk mat som bara lokalbefolkningen var på....
2. Resten av italien
3. Frankrike, Paris för weekendresor.
4. Bilsemester i Danmark. obs! inte husvagn.
5. New York, kortare resa för dyrt annars.

Intressedrivna semestrar

Skidor. Åre eller alperna eller för de förmögna Aspen.
Golf. Spanien möjligen Thailand
Segling. Sveriges västkust
Motion. Svenska eller norska fjällen.

Måste hobby: Matlagning, ju speciellare desto bättre. gärna gammal stil typ egen sylt och långkok.
OK hobbies: restaurera hus, segling, golf, träning, kultur, restaurera gammla bilar, dock ej amerikanska. ridning, jakt.
Inte ok hobbies: Kampsport, dragrace, gäddfiske (fiske sker med fluga, mete eller laxtrolling)


lallisen

Haha det med resemål stämmer på pricken. Thailand anses "ute" även en del fortfarande åker dit för att slappna av. Det som gäller är exklusivare smultronställen i Europa, USA eller kanske Mauritius/Seychellerna/Madagaskar. Vi har sommarställe i södra Italien så känner väl igen mig i det där hur de äldre glorifierar de orörda byarna med 100 % lokalbefolkning, hur de konkar på "fina" olivoljor och viner ifrån vingårdar hem i bagaget osv.

OBS: Norra Italien med Toscana i spetsen är finast, men är för dyrt för medelklassen då det vi betalat 1.5 miljoner för i södra Italien kostar minst 3 miljoner i Norra.

Ratt traffsaker och underhallande skildring fram till att den urartade (aven om Djurgardens amerikanska fotbollslag ligger mig varmt om hjartat ).

Om det finns ett djupare budskap sa ar det definitivt att lika barn leka bast.