Tips på asiatisk film

Du bör ha i åtanke att en tvåa är godkänt i min bok och ungefär det betyg som de flesta filmer från mig nuförtiden då jag har blivit allt mera restriktiv med mina betyg, en trea är ungefär vad en fyra motsvarar hos andra på Filmtipset och fyror ger jag väldigt sällan, någon gång ibland och femmor delar jag knappt ut alls. Jag gillade New World för vad den var, ett bra och välpolerat gangsterdrama som trots allt inte riktigt grep tag om mig och kunde inte direkt leva mig in i filmen, har sett bättre gangsterfilmer ifrån Sydkorea. Håller dock med dig om att Choi Min-Sik var bra, även om han börjar se trött, gammal och tjock ut nu jämfört med rollen han gjorde i Olbdoy, men det var ju trots allt tio år sen nu.

Den ska jag fan också ladda hem, inte sett någonting ifrån Nordkorea ännu!

Någon som kan tipsa om några bra lite mer obskyra asiatiska slagsmålsfilmer? Dom får gärna vara ganska nya, har en polare som skulle behöva lite nya filmer och han gillar stilen på dom här lite nya filmerna som Ip Man och Fearless.

Inte direkt lika de du nämner, men dock en bra gangsterfilm som har huvudfokus på slagsmål med nävarna var Ddukbang från 2006, småhäftig streetaction och småroliga karaktärer, långt ifrån ett mästerverk men sjukt nice att ha sett i vart fall.

http://www.imdb.com/title/tt0902964/?ref_=fn_al_tt_1

Någon som kan tipsa om några bra lite mer obskyra asiatiska slagsmålsfilmer? Dom får gärna vara ganska nya, har en polare som skulle behöva lite nya filmer och han gillar stilen på dom här lite nya filmerna som Ip Man och Fearless.

Ja precis, kör också tvåa som godkänt om du märkt det, kanske dock lite lösare och mer generös med treorna däremot, men ger dock aldrig en film jag tycker är dålig en tvåa i betyg, det har jag ju ettorna till! Anser att det är bättre att ha flera grader av positivitet än negativitet för att bättre se vad jag gillar.

Jag ger mest ettor och tvåor i betyg som du kanske har sett? Tidigare i livet, för kanske tio år sedan gav jag väldigt mycket fyror och enstaka femmor då jag inte hade sett så pass mycket i mitt då sextonåriga liv, idag då jag är tjugosex har jag däremot lättare att sålla agnarna ifrån vetet om man nu säger så, ser brister mycket enklare i filmer och har samtidigt svårare att bli riktigt berörd av filmer. Som tur är har man kvar ett par av sina favoritfilmer som man återkommer till, annars skulle jag bli galen och ge upp filmtittandet då jag mestadels ser halvdanna filmer som jag ger tvåor dagarna igenom, man tappar ju nästan lusten ibland då man sätter ett par ettor och tvåor på rak. Jag har dock inte gett upp ännu om att ge den där femman ännu, trots att det var evigheter sen sist.

Tack för feedbacken, jag ger den en chans då! De tre enda filmerna som jag har gillat utav Sono är Suicide Club, Noriko's Dinner Table och Cold Fish. Har givit Love Exposure tre chanser men den går verkligen inte hem hos mig, aldrig orkat ta mig igenom mera än typ åttio minuter av den.

Såg precis Crying Fist(2005), jävlar vilken känslobomb vid vissa tillfällen. Har väldigt svårt för att gråta och inte gjort det sedan jag var liten till en film, men här var det ta mig tusan nära inte bara en gång, utan vid två olika separata tillfällen.

Filmen handlar om två olika personer, Gang Tae-sik som är en f.d proffsboxare men står vid ruinens brant med knappt några pengar kvar att försörja sin familj och måste livnära sig med att jobba som en mänsklig slagpåse på gatan för att skramla ihop lite pengar.

Andra personen vi följer är Yoo Sang-Hwan som åker i fängelse och väl där börjar boxas för att få tiden att gå.

Det som är synd med den här filmen är att den är något ojämn, för historien om Gang är sjukt jäkla bra och Choi Min-sik gör en OTROLIG rollprestation i denna filmen, men sedan får man också följa karaktären Yoo som enligt mig är en karaktär jag knappt kan sympatisera med och är en jäkla ignorant douche-bag som jag inte har något till övers för egentligen, och hans historia är ganska tråkig till en början men blir dock bättre.

Trots detta så är filmen ändå jävligt bra, och Choi Min-sik är som vanligt den som gör den bästa rollprestationen och överglänser verkligen alla varenda gång man ser honom i rutan. Historien om hans karaktär är också rolig, fin, hemsk och otroligt hjärteskärande stundtals och de delarna med honom är absolut 5/5.

Men på grund av ojämnheten i den andra berättelsen i filmen så räcker den tyvärr inte fram till toppbetyg. Men den får helt klart en stabil 4:a, rekommenderar den till alla som gillar sydkoreansk film.

4/5

http://www.imdb.com/title/tt0457007/?ref_=fn_al_tt_1

Det är en bra film men en ojämn och stundtals oengagerad berättelse vad jag minns. Varför jag inte kan ge mer än 3:a av 5.

Sono är verkligen en regissör att älska eller hata i många fall. Jag älskade Love exposure. Såg den i flera omgångar vilket skapade känslan av en mini tv-serie. Jag tror också att det är en film jag skulle uppskatta mindre om jag såg igen. Nu har den en given plats i mitt hjärta och den platsen har inget behov av vidare analys. Suicide club är dock en film jag sett närmare 10 gånger. Ett mästerverk och en av mina absoluta favoriter från Japan. Noriko's dinner table har jag dock inte tagit mig igenom faktiskt men då har jag inte heller gjort ett helhjärtat försök. Märkte snabbt att detta knappast var en uppföljare i traditionell mening och även om det brukar vara något positivt så orkade jag inte motivera mig till att se klart efter första halvtimmen. Knappast något ovanligt för att vara mig; ser ofta filmer i omgångar då jag har svårt med koncentrationen. Jag väljer att sälla mig till skaran som hyllar Sono, även om flera av hans filmer är medelmåttiga, för att han nästan aldrig tråkar ut mig. Det är alltid spännande att se en film av Sono. Det tar honom en lång bit, hur långt återstår att se. Mycket möjligt att han aldrig toppar mästerverken som var Suicide club och Love exposure.

Samma som jag tycker ibland, när man får följa den unga killen. Börjar inte bry mig om honom förrän i slutet på filmen, innan dess är han en extremt osympatisk människa som jag inte har något till övers för, funderade också på en 3:a men älskar verkligen den andra historien såpass mycket att jag kände att den var värd 4/5 för mig.