Citat:
Ursprungligen postat av
HappySadHarry
Jo, det var mycket mer än så, det var där tingsrättens dom gick helt åt helvete. Som du medgivit gick det fel där. Som Hamilkat medgav klantade sig tingsrätten där.
Tingsrätten dömde ut mätvärdets tillförlitlighet på helt felaktiga grundet.
Sätter sig ned och läser dommen ordentligt så ser man att den mening du hänger upp dig på inte rör frågan om analysen ska godkännas eller ej utan enbart rör frågan om Åklagarens påstående om att fenobarbital halten kan användas som bevis för att provet är representativt inte håller.
Åklagaren har ju hävdat att fenobarbital halten i de olika analyserna bevisar att spädningen är korrekt. För att detta ska hålla så måste ju rätten då få in tre värden som är samstämiga. (ospätt, svensk analys och finsk analys).
Pga utskriftsgränsen i Finnland får man inte tre sammstämiga värden och därmed underkänner tingsrätten åklagarens påstående vilket ju är fullt korrekt även om man formulerar det lite klumpigt.
Det är dock inte skälet till att man underkänner annalysen. Inte heller är följande citat det enda skälet till att man underkänner.
"En annan omständighet som samtliga experter i stort sett har varit eniga om är att en så
hög koncentration som 2000μg/g blod är så exceptionell och extrem att den i sig ger
skäl till ett ifrågasättande av analysresultatet.
Den verkliga motiveringen till förpassandet av analysen till soptippen lyder
"Det svar som tingsrätten har kommit fram till när det gäller frågan om analysresultatet
är tillförlitligt är nekande. Det finns flera felkällor som tingsrätten inte anser
sig kunna lämna utan avseende. För det första har man endast haft tillgång till ett
enda prov, vilket i sig manar till särskild försiktighet när fråga är om ett så exceptionellt
värde. Av det provet är det vidare endast ett enda prov som har analyserats
outspätt. Av analysen av det outspädda provet kan någon annan – tillräckligt säker –
slutsats inte dras än att tiopental påträffats i en koncentration som minst uppgår till
10μg/g blod. De ytterligare analyser som har utförts, inklusive den finska och den
som senare gjordes vid RMV, har gjorts med användande av ett utspätt prov. Och
det är alltså vid dessa analyser som det extremt höga värdet om 2000μg/g blod har
uppmätts. Det finns visserligen inte något som direkt talar för att det har begåtts
något misstag vid spädningsproceduren. Å andra sidan finns det, mot bakgrund av
de brister som Olof Beck påtalat, inte heller något som visar att misstag kan uteslutas.
Det måste också tas i beaktande att minsta fel vid mätningen/vägningen av
blodmängden kan resultera i stora utslag vid analysen. Det nu anförda är ägnat att
inge än större betänkligheter. Sammantaget med de övriga brister som har påtalats
ovan kan tingsrätten inte komma till någon annan slutsats än att analysresultatet om
en förekomst av 2000μg tiopental per gram blod inte är så tillförlitligt att det kan
läggas till grund för den fortsatta prövningen. Däremot anser sig tingsrätten kunna
utgå ifrån att tiopental har funnits i det från Linnéa tillvaratagna lårblodet och att det
har varit fråga om en hög koncentration som i vart fall har överstigit 10μg/g blod.