Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

PCuri!

För det första är det ju så att det här åtalet handlar om att narkosläkaren skulle ha gett L. en mycket stor dos tiopental kort innan hon avled. Så stor att hon avled. Det åtalet gäller är alltså huruvida en halt på 2000 µg/g uppmätt 24 dagar post mortem i ett prov på vad som sägs vara lårblod kan vara resultatet av en sådan injektion. Det betyder att alla jämförelser med vad som händer med tiopental i kroppen på patienter med fungerande cirkulation och andningär fullständigt meningslösa. Jag vet att det har hävdats att den påvisade halten skulle kunna härröra från tiopentalinjektioner givna någon eller några dagar inna L. avled. Skulle så vara fallet så har det i vart fall ingenting med det här åtalet att göra och sannolikt inte heller med narkosläkaren. Sett ur åtalssynpunkt saknar det alltså betydelse. Att det sedan kan ha sitt intresse som försök till förklaring är en helt annan historia.

När det sedan gäller din andra kommentar så är det för det första så att tiopental inte kan ”tryckas ut” ur blodet. Det lämnar blodsystemet respektive återvänder till det genom diffusion orsakad av koncentrationsskillnaden mellan blodet och omgivande vävnader och organ och på grund av dess starkt liupofila karaktär.

Koniaris et al menar att de tiopentalhalter som uppmätts post mortem efter avrättningar i de allra flesta fall är för låga(!!) för att man ska kunna dra slutsatsen att man uppnått en tillräcklig grad av medvetslöshet under avrättningen. De fyra falldär de funnit tiopentalhalter över 40 µg/g är alla hämtade från avrättningar i North Carolina och proven är tagna i ”subclavian artery” dvs i en av halsartärerna och kan av det skälet inte jämföras med prov tagna i lårvenerna. Så, det är rätt meningslöst att basera slutsatser i det här fallet på dessa fyra värden.

Ditt sätt att argumentera är ett skrämmande tydligt exempel på det fenomen som kallas ”confirmation bias” och som tyvärr plågar allt för många polisutredningar (inklusive den man gjorde i det här fallet). Du kan läsa mer om detta i Christer Nybergs alldeles utmärkta bok ”Polisförhör - sökande efter fakta eller erkännande?”. Den finns på nätet här: http://lnu.se/polopoly_fs/1.25846!webbversion%201001.pdf.
En intressant uppgift när det gäller den boken är att den fick inte publiceras i Polishögskolans regi utan han fick vända sig till Linnéuniversitetet för att ge ut den.

Här har domstolen återgett Mørland felaktigt! Det finns ingen morfinkoncentration angiven i journalen! Det han skrivit i sitt yttrande är att "Det er tilført mer morfin enn angitt i journalen."(sid 17) och "Ved å !egge til grunn at det har pågått en kontinuerlig infusjon med morfin i iøpet av de siste ca 5 timer barnet levde, finner den sakkyndige det mest sannsynlig at det ved denne er blitt tilfurt anslagsvis minst 10 ganger så mye morfin som angitt i journalanteckning." (sid 15) DVS han uttalar sig om mängden morfin som tillförts inte koncentrationen!!


Vad har du för stöd för ditt påstående att: "… man lät morfinpumpen gå på högvarv"? Framför inte egna påhitt som fakta!!

Tror jag svarar i morgon.

Signaturen mace2442 kommer som vanligt inte med något nytt. Läser man noga vad Bustopher skriver så ligger det väl ingen egentlig motsättning i det han skriver jämfört med jag hävdar, men detta behöver kanske förklaras/belysas litet som i förra omgången.

Eftersom PCuri enbart upprepar redan sen tidigare överbevisade lögner så blir det inte så mycket nytt nej. Det blir samma bevis som tidigare eftersom PCuri inte kan bemöta dem på en saklig grund.

men vi kan ju notera att han inte heller denna gång kunde visa hur han kan få in den påstådda dosen i 2-3 ml lösning utan att få den gulfärgad, få kristallutfällning eller vävnadsretning.

Han klarade inte heller att prestera något bevis för någon överdos heller

Om det sen blir mer upprepningar.
tja det beror på om PCuri fortsätter med sina lögner.
För så länge han ljuger kommer lögnerna att överbevisas

Den har jag missat. Vad är titeln?

Sannolika skäl?
(books-on-demand: Sannolika skäl?)

Det är verkligen märkligt att du fortfarande inte förstår problemet med provets representativitet, samplingsproblemet. Jag kunde för ett par år sedan förklara det för min mellanstadiedotter som greppade det på ett par minuter. Samplingsproblemet är alltså om det prov man tar är representativt för helheten och det är ett mycket viktigt problem i bland annat livsmedelsanalys. Ett blodprov på en levande människa är normalt representativt eftersom blodet s.a.s. blandas om genom hjärtats pumpningar, men detta kan vi inte förutsätta att likvätskeprovet (jag vill inte kalla det blod) som togs från flickan kropp var. Jag har i tidigare inlägg presenterat en model för hur thiopental skulle kunnat anrikas i vätskan genom det komplexa samspelet mellan thiopentalens hydrofobicitet och nedbrytningen av fettet. PCuri efterlyser en sannolikhetskalkyl - frågan visar bara hur lite han förstår om juridik; för försvarssidan räcker det om man kan belägga rimligt tvivel om en länk i en beviskedja. Domen focuserar sig mest på den undermåliga analysen, men även om den skulle varit korrekt skulle domen blivit frikännande p.g.a. att provet inte visats vara representativt. (Saken är dessutom den att detta lätt hade kunnat undersökas om man tagit fler prover från olika delar av kroppen,men det gjordes inte.)

I brist på andra argument försöker ju PCuri med att jag saknar formell naturvetenskaplig utbildning, men det betyder inte att jag är okunnig eller inte kan tänka. I min gärning som journalist/utredare har jag skrivit om både teknik och kemi, visserligen ur ett mer ekonomiskt perspektiv, och har samarbetat en hel del med naturvetare. Vill minnas att Hamilkar, som har en hög akademisk grad i naturvetenskap/medicin inte hade några principiella invändningar mot mitt resonemang. Men personer av typ PCuri och Eloge tänker ju sällan själva utan förlitar sig på auktoriteten....

Vittnesmålen under rättegången (det är dom som gäller) vittnar om en ganska lång tid mellan sista "injektionen" (egentligen flushningen) och flickans död, och det går inte ihop med gärningsbeskrivingen. Sådana vittnesmål fanns redan under utredningen.

Gör nu som åklagaren lägg ner. Du kan inte bevisa något hur många räkneövningar du än ger dig in i!

Del 1






Några synpunkter:

1. Förutom den brottsrubricering som innebar att babyn skulle ha avlidit av tiopentalöverdosen (dråp) så tillfogade man efter att Mörland i sin rapport pekat på det teoretiska alternativet att babyn på något sätt fått majoriteten av tiopentalet efter döden den alternativa brottsrubriceringen försök till dråp.

2. Jag har inget emot om man som du säger att jämförelser mellan det alternativ att babyn fick en överdos tiopental i samband med döden och de fall där patienten inte dör av injektionen (och som är av mer normal storlek, antar jag) och har normal cirkulation och andning inte ger så mycket. Det verkar väl rätt rimligt. Tidigare i tråden brukade dock läkargänget ivrigt hävda att eftersom tiopentalet i normala fall försvinner rätt omgående ur blodet så är den uppmätta dosen omöjlig. Min gissning är också som sagt att den åtalade läkaren inte hade koll på de undantagsfall när väldigt mycket tiopental kunde bli kvar i kärlsystemet.

3. Det är bra att du bekräftar att de eventuella, ej journalförda ”normala” tiopentalinjektioner som getts flera dagar innan dödsfallet torde vara rätt irrelevanta för det här rättsfallet. Den eventuella, ej journalförda injektion Mörland verkar ha tagit hänsyn till är den som gavs dagen innan dödsfallet. Den möjliga, kvarvarande halt tiopental i blodet Mörland kommit fram till, alltså 15 mikrogram/gram, verkar också vara tämligen generös om man inte gör antagandet att allt tiopental som inte brutits ned eller utsöndrats skulle finnas kvar i kärlsystemet i stället för att som vanligt fördelas ut i kroppen med bara en mindre del i blodkärlen. Så man måste väl onekligen säga att Mörland var ungefär lika generös när det gäller möjlig kvarvarande mängd tiopental p g a tidigare, eventuella ej journalförda injektioner som när han lanserade det teoretiska alternativet att babyn kan ha fått merparten av en jättedos tiopental efter döden.

4. Oavsett i vilken språkdräkt man klär det faktum att tiopentalet i normalfallet lämnar blodkärlen tämligen omgående och diffuserar ut i kroppen (och återvänder på samma sätt, fast i lägre koncentrationer) så kvarstår faktum att tiopentalet att döma av undantagsexemplen i Koniaris artiklar i The Lancet år 2005 inte verkar lämna blodkärlen snabbare än andra ämnen när det gått drygt en halvtimme efter döden. I det fall där mest tiopental var kvar i kärlstemet så rörde det sig om drygt 60 % upp till 100 %. Sedan hade vi exemplet i domen där merparten av en 10 ggr för stor tiopentaldos var kvar efter 72 timmar i en baby som överlevde p g a att man lyckats sätta in motåtgärder i tid. Frågan är vad som orsakade det sistnämnda undantagsexemplet. Jag vet inte om det kan ha varit låg puls eller lågt blodtryck. Klart är i alla fall tiopental i normalfallet lämnar blodkärlen tämligen omgående. Vid stora doser verkar det dock ibland av oklar anledning finnas undantag. Min gissning är som sagt att den åtalade läkaren bommat att det fanns sådana undantag.

5. Oavsett vad ”subclavian artery” syftar på (”clavicle” betyder nyckelben, ”sub” betyder under och enligt mitt lexikon är halsartär = carotid artery) så verkar Mörlands argument för att eventuellt pruta ner den 500 mg-dos tiopental som skulle ha behövts för att ge upphov till halten 2000 mikrogram/gram vara att en väldigt stor del av tiopentalet inte skall ha hunnit lämna venerna i underkroppen. Så sprutades tiopentalet in i fångarna på samma ställe som för babyn (eller på ett liknande ställe) borde då skillnaden mellan uppmätt halt och insprutad mängd tiopental bli större i North Carolina-fallen än i det här fallet på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Och en sådan tankegång skulle ju stämma väldigt bra med det faktum att den uppmätta tiopentalhalten för babyn var flera gånger högre än den högsta noterade halten för North Carolina-avrättningarna (om nu insprutad mängd tiopental var ungefärligen densamma, vilket inte alls är säkert – skillnaderna mellan uppmätta värden kan ju också spegla att babyn fått en högre dos tiopental). Var det detta du syftade på?




FORTS NEDAN

/FORTS


Del 2



6. Frågan om ”Confirmation bias” är nog av rätt stor betydelse när man läser dina inlägg (och eventuellt också din bok). Man bör dock komma ihåg att ”confirmation bias” kan spela både de som tror att läkaren är skyldig och de som tror att läkaren är oskyldig vissa spratt.

Intrycket man får i tonen i dina inlägg är att åtalet vilade på helt felaktiga grunder, att rättens oberoende expert Mörland var totalt ute och cyklade och gjorde nästan allt fel och att samma sak gäller svenska RMV (du verkar dock till slut explicit ha gett med dig om att det maximala, teoretiska spädningsfelet på det provmaterial finska RMV fick var max 5,26 ggr).

Men när man granskar vad det faktiskt är du skriver så påminner detta i sak om vad rättens oberoende expert Mörland och RMV säger med den skillnaden att du låter den aktive läsaren själv komma fram till ytterligare möjliga felkällor genom dina inlägg. Dessa möjliga felkällor verkar dock inte minska Mörlands minimidos om 125 mg utan snarare placera den högre. När man läser vad du faktiskt skriver stärks också intrycket av att Mörland varit tämligen generös i sin bedömning av faktorer som skulle kunna tala för att läkaren är skyldig. Att man skulle ha kvar 15 mikrogram/gram i blodet från den/de eventuella ej journalförda :evilgrin 39: tiopentalinjektionerna, vilket skulle motsvara runt 20 % av en injektion av den storlek som då sannolikt getts förefaller onekligen generöst mot läkaren eftersom tiopentalet precis som du säger fördelar sig ut i övriga delar av kroppen (i normalfallet) och bara en liten mängd av tiopentalet är kvar konstant i blodet. Det normala är ju också även vid mycket höga doser att nästan allt tiopental försvinner nästan direkt ur blodet. Så Mörlands 15 mikrogram/gram förutsätter ju ungefärligen att allt tiopental som fanns kvar i kroppen huvudsakligen återfanns i blodet. Ett annat exempel på Mörlands generositet mot läkaren är att han lanserar det teoretiska alternativet att merparten av tiopentalet tillförts efter döden. Detta förefaller mellan tummen och pekfingret inte rimligt eftersom läkaren då själv skulle ha tillfört en massa tiopental efter att själv ha lagt märke att hjärtat inte slagit på en stund.

Det som jag får intryck är poängen med dina inlägg är att indikera du i ett brottmål eller ett tvistemål är beredd att för en eventuell uppdragsgivare skriva en rapport som sprider osäkerhet om mätvärden som används i fallet verkligen är riktiga. Samtidigt vill du visa att du kan dina saker, att du inte är dum och att du vill ha betalt för att leverera och presenterar därför dina uppgifter på ett sätt som gör att fackmannen eller en aktiv läsare med förmåga att klara av en någorlunda kvalificerad akademisk utbildning inser att du inte alls tycker att rättens oberoende expert Mörland hamnade fel i sina slutsatser. Men den dumme läsaren, kanske en åderförkalkad tant i 80-årsåldern med 6-årig folkskola i bagaget, slätstrukna betyg och rätt stark auktoritetstro, inser nog i många fall inte vad det är du säger. Och det är väl därför jag ägnar så pass mycket tid åt att svara på dina inlägg.



Så litet om de senaste av mace2442:s och Clodius inlägg som jag inte svarat på.

Signaturen mace2442 brukar återkommande posta inlägg bl a om att det inte hade gått att få i tillräckligt med tiopental i en spruta av den storlek det kan ha varit fråga om. Även om inte tingsrätten verkar anse att något sådant här skulle ha varit något problem (man anför i stället andra skäl för att fria) så har jag svarat på den här typen av inlägg från mace2442 flera gånger, bl a här:

https://www.flashback.org/sp43543843

När det sedan gäller Clodius samplingsproblem så verkar tingsrätten inte heller anse detta ha varit något problem. Därmed blir det väl rätt ointressant att svara på Clodius inlägg av den här typen ytterligare en gång, även om jag faktiskt gjort detta tidigare. Jag har då bl a skisserat en grov sannolikhetskalkyl som Clodius inte kommenterat. Han har själv inte velat göra någon slags sannolikhetskalkyl trots att han anser sig vara rätt man att ta sig an naturvetenskapliga ämnen. Men visst klär han onekligen sina inlägg i till synes vederhäftig och trovärdig språkdräkt. Om nu Clodius säger att han är professionell skribent så är jag verkligen beredd att tro honom.

Jo, det är helt begripligt att PCuri är ovillig att svara på mitt inlägg eftersom han gång på gång misslyckas med att producera något hållbart motargument. Samtidigt visar sportvagn på en nästan häpnadsväckande oförståelse för hur bevisning går till i domstol - eller åtminstone borde gå till.

För att fällande dom skall utdömas måste en bevis/indicie kedja hålla i samtliga sina länkar. Det är åklagaren uppgift att visa att de håller, och försvaret skall visa att minst någon av länkarna är svag. Inprincip räcker det att avvisa en länk. domstolen avvisade bevisningen i själva analysen, men det innebär inte att andra länkar var hållfasta, eftersom de för domstolen blev tämligen ointressanta.

Jagboch andra har försökt lyfta fram den svaga bevisningen i punkterna:

-provetets representativitet
- knytningen av läkaren till thiopentalinjektion
- gärningsbeskrivningen, D.v.s. Att det inte finns vittnesmål som styrker injektion i dödsögonblicket, utan snarare tvärt om!

Angående provets representativitet, så skall jag försöka vara ännu tydligare. Det räcker alltså att uppbringa rimligt tvivel om att provet skulle vara representativt för att bevisningen här skall avvisas. Jag och andra har presenterat en scenario som skull kunna förklara höga halter thiopental i likvätskan utan någon massiv dödsinjektion. PCuri frågar efter sannolikheten, vilket bara visar att han inte förstått läget - det finns inga forkningsstudier hur thiopental omfördelas under tid indämda kroppar av för tidigt födda barn. Det är upp till PCuri att visa att vårt scenario är uppenbart orimligt. Om ärendet hanterats på ett vettigt sätt hade denna fråga aldrig varit aktuell - då hade man tagit flera prover från olika delar av kroppen och olika vävnader. Min tror att det då på ett tidigt stadium visats att det inte fanns några tecken på en elefanters av thiopental.

Sedan noterar jag att PCuri inte lyckats övertyga vare sig om kopplingen av läkaren till thiopentalinjektion, och vittnesmålen som direkt motsäger gärningsbeskrivningen.

Åklagaren insåg att hans bevisning var ytterst svag och avstod från att överklaga. Nu gäller det för PCuri att göra samma intellektuella resa.

Bara för ordningens skull: Jag har inte alls uttalat mig om "… det maximala, teoretiska spädningsfelet på det provmaterial finska RMV fick"! Siffran 5,26 ggr är ditt påhitt och den får stå för dig! Det är dålig debattetik att pdet sätt som du gjort här försöka tillskriva andra åsikter som de alls inte har eller gett uttryck för på det sätt som du gjort här. SKÄRPNING!


Argumentation av det slaget avser jag inte att bemöta!


Jaså, det är så det ligger till!

I och med detta avser jag för min del att avsluta meningsutbytet med dig.

Nä Pcuri har aldrig någonsin svarat med någonting baserat på fakta eller vetenskap.
Han har förvisso ljugit om det tidigare men då en lögn aldrig blir en sanning oavsett hur många gånger PCuri än upprepar sin lögn(er).


Först hävdar Pcuri att Mörland har sagt att det skulle kunna ha räckt med 125 mg. Det är ju inte riktigt sant idag heller:

Det korrekta är "Han tror att en tillförsel av
en relativt liten mängd, 5 ml, av en 2,5-procentig lösning, dvs. 125 mg tiopental, hade kunnat
räcka om dosen hade getts efter döden"

För det första så är det alltså tror, Tro är inte samma sak som bortom allt rimligt tvivel vilet är beviskravet i en rättegång så iom det så saknar hela uttalandet något som helst värde rättsmässigt men det är faktiskt bara det lilla problemet för PCuri.

PCuris stora lögn i sammanhanget är när han "glömmer" delen hade kunnat räcka om dosen hade getts efter döden.
Eftersom samtliga vitnessmål säger att flickan levde när sprutan gavs så kan vi alltså konstatera att det inte räcker med 125 mg i dag heller utan vi ska upp i mer än 500.

För det andra så är det fortfarande fastställt i dommen att det rör sig m en 5 ml spruta, inte en 10 ml så även den delen är en direkt lögn.

Därmed kvarstår fakta och vi kan konstatera att vi flick ytterligare en upprepning av Pcuris gamla lögner istället för att han framförde något som faktiskt skulle stödja hans trakasseri av en oskyldig läkare.

Det är bara notera att han inte heller denna gång kunde visa hur han kan få in den påstådda dosen i 2-3 ml lösning utan att få den gulfärgad, få kristallutfällning eller vävnadsretning.