Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Jag tror inte jag är dummare än någon annan - tvärt om om jag skall vara uppriktig - men i det här fallet är det stört omöjligt att få det du söger att gå ihop:

Ja, domstolar skall inte påverkas av utomstående allmäna oppinioner, men visst det händer då och då, och är då ett nederlag för rättsäkerheten. Ett sådant fall är dommarna mot "obducenten och allmänläkaren" i DaCosta-målet. Men i detta fallet kan man knappast påstå att ett motsvarande tryck låg på domstolarna; DN:s ledarredaktion är knappast en sådan maktfaktor - den gjorde bara (för en gångs skull faktiskt!) vad det är meningen att pressen skall göra - granskade myndigheter kritiskt.

Som det redan utretts så har det möjliga felet i domen knappast någon påverkan på bevisvärdet, och sedan har vi all annan svaghet i bevnisningen, som du brukar ignorera.

Det var på goda grunder åklagaren avstod från att överklaga.

Det är rätt intresant att det finns två personer i detta land som råkar snöa in sig på samma mening utan att fästa sig vid vad rätten själv skriver i sin motivering om varför man underkänner analysen.

Det är ju Pcuri som brukar tala om sannolikheter. Jag undrar vad denna sannolikhet är

Det tror inte jag. (Och detta även om han gör sig dummare än han är.)









Jag har slutat svara på mace2442:s inlägg eftersom det brukar vara ungefär samma tjat som återkommer med jämna mellanrum. Och tyvärr är väl rätt många så pass lata att de inte orkar bläddra tillbaka för att kolla vad jag tidigare svarat. Så jag får väl då själv länka bakåt.

När det gäller att det maximala, teoretiska spädningsfelet för det provmaterial finska RMV fick var max 5,26 ggr så har jag förklarat detta senast här:

https://www.flashback.org/sp44085000

Ingen har hittills påstått att jag räknat fel när det gäller det maximala spädningsfelet.


Mörlands påpekande om morfinoverdosen motsades inte av någon i tingsrätten, såvitt jag minns, även om man som sagt valt att inte åtala före morfinet (sannolikt p g a svårigheterna att knyta morfinöverdosen till någon specifik gärningsman).


När det gäller sprutstorleken talade den åtalade läkaren själv om en 10 ml-spruta (och då skulle det ha gått att klämma i bebisen max 250 mg tiopental med standardspädningen):

https://www.flashback.org/sp43543843







Mja, åklagaren har väl inte sagt något om fenobarbitalhalten i Finland (där man inte fick fram något värde p g a att halten som väntat med den spädning man hade hamnade under 10 mikrogram/gram).

Sedan när det gäller de ”samstämmiga värdena” så gick det ju inte att få fram något exakt tiopentalvärde för det ospädda provet eftersom man för det ospädda provet hamnade långt utanför kalibrering och mätskala. Man såg dock att det var fråga om en jättetopp (även om försvarets vittne Olof Beck invände att man av någon slags principiella skäl inte bör uttala sig om värden utanför kalibrerat område). Och eftersom man hamnade utanför kalibrerat område så spädde man provmaterialet 10 ggr (i Sverige spädde man sedan ytterligare 5 ggr). Både svenska och finska RMV fick fram en tiopentalhalt i blodprovsmaterialet om 2000 mikrogram/gram. Notera också att svenska och finska RMV kom fram till detta värde med olika mätmetoder. Till detta skall läggas att finska RMV var ackrediterat för att fastställa tiopentalhalter. Därför framstod alternativet att underkänna spädningen av provmaterialet i Sverige 10 ggr som det enda sättet att komma åt finska RMV:s bekräftelse av svenska RMV:s mätvärde. Men för att kunna göra detta fick man som sagt ta till en riktig dunderfräckis, nämligen att låtsas som att det inte fanns något maximalt, teoretiskt spädningsfel. (Jag vill också upprepa att det maximala, teoretiska spädningsfelet 5,26 ggr mellan tummen och pekfingret framstår som väldigt osannolikt även om man stått där och fumlat med teskedsmått, typ, i stället för att använda proffsutrustning. Har diskuterat detta här: https://www.flashback.org/sp44151041 )

Man kan också, när det gäller tingsrättens ”klumpiga formuleringar” notera det inlindade sätt på vilket man hänvisar till möjligt spädningsfel för det provmaterial finska RMV mätte på. Jag tycker att detta tyder på ett högst medvetet sätt att blanda bort korten. Tror inte att det är en tillfällighet att man är som suddigast på den punkt som kom att bli huvudargumentet för den friande domen. Speciellt då det framgår av domen att man var medveten om att det provmaterial finska RMV fick var spätt 10 ggr.








Att man på DN:s ledarsida ville åtala åklagarna för ”olaga åtal” (f d sjuksköterskan Hanne Kjöllers hemsnickrade variant av det rättsliga begreppet obefogat åtal) var väl enligt mig en sannolikt bidragande orsak till att det inte blev något överklagande. Notera dock som sagt att jag långt innan DN skrev detta postade ett inlägg i tråden där jag skrev att jag trodde att åklagaren inte skulle överklaga om det blev en friande dom i tingsrätten trots att jag ansåg bevisningen vara i princip vattentät. Skälet till att jag trodde det jag trodde var att det fanns ett starkt politiskt tryck för en friande dom eftersom en fällande dom sannolikt krävt att man fick sluta ”skarva” för att dämpa patientttrycket vilket i sin tur skulle kosta ett antal miljarder.

Sedan verkar Hamilkar mena att det skulle vara ett problem att tycka som mig i den här tråden. Mja, det är väl att överdriva litet tror jag. RMV står ju på sig när det gäller mätvärdet och rättens oberoende expert Mörland har mig veterligen inte i efterhand sagt att han hade fel. Det som möjligen skulle kunna utgöra ett problem med mitt ”varumärke” här på Flashback är väl att jag i Sturebytråden (om mordet på 15/16-åriga Therese) hävdat att flickan Tove är oskyldig till anstiftan till mord och att jag tyckt att det vara väldigt tveksamt att ens döma henne för vållande eller grovt vållande till annans död. Jag tror det krävs mer jobb för att sätta sig in i Stureby-fallet för att inse att man dömt fel när det gällde Tove än det krävs för att sätta sig in i det här fallet tillräckligt för att landa i samma slutsats som mig. Inga tunga aktörer har heller uttalat ståndpunkter som stöder en friande dom för Tove samtidigt som både RMV och rättens oberoende expert Mörland står fast vid sina synpunkter i det här fallet. De enda som offentligt tordats säga att Tove är oskyldig är tre tjejer som satt tillsammans med Tove på anstalten Vemyra.

PCuri låtsas fortfarande inte om att det påpekats att all hans räknemöda är fullstädningt meningslös eftersom det inte påvisats att provet som togs skulle ha varit representativt. Därmed går det inte att härleda några uppmätta halter av thiopental till några doshalter. Dessutom skulle barnet ha avlidigt under en groteskt stor injektion av thiopental enligt åklagarens gärningsbeskrivning vilket direkt motsägs av vittnesmålen under rättegången.

Och så var det dags för PCuri att ljuga lite mer då.

SÅ när PCuri uppreprar sina sen tidigare överbevisade lögner då är det inte tjat?
Men när bland annat jag visar att de är lögner då tycker PCuri att det är jobbigt.
Lösningen är enkel - Sluta Ljug PCuri.

Sen är nog den verkliga anledningen mycket mycket jobbigare för PCuri.
Han vet att han inte på något sätt kan bemöta fakta utan att ljuga och eftersom han vet att han har fel men inte kan ge sig så måste han ljuga.

Och det är återigen samma hemmasnickrade "sanning" ur PCuris förrvirrade hjärna.
Återigen så finns det inte en enda referens till någon som helst vetenskaplig grund för hans fantasier.
Så ja han har förklarat sin fantasi - inte bevisat något max spädningsfel idag heller.

Mörland sa aldrig något om någon överdos i rätten så även detta är en direkt Lögn från PCuri.
Ordet överdos förekommer inte ens i dommen i samband med Morfin (däremot förekommer ordet eller varianter av det 16 gånger relaterat till tiopental eller Natriumklorid.

Så hur tjataigt PCuri än tycker att det är så får vi konstatera att han återigen ljuger istället för att diskutera utifrån fakta.

Ja man gjorde i ordning en 10 ml spruta. Det är bra att du har fattat det.

Nu ska vi bara se om du också kan fatta att vittnessmålen som gavs angående sprutstorlek säger 5 ml. Därmed har PCuri själv återigen visat att det inte var den sprutan som gavs till flickan.

Sen kan vi bara konstatera att han inte heller denna gång kunde förklara hur han ska få in den dödande dosen i 5 ml sprutan.


Åklagaren har hävdat att fenobarbitalhalten kan tas som bevis för att spädningen är riktig. Då man inte kan visa ett värde för detta i Finnland så kan åklagaren inte bevisa detta påstående.

Ren lögn igen.
Man har aldrig någonsin sett någon jättetopp på outspätt blod vilket klart och tydligt framgår i dommen. Även detta är en sen tidigare överbevisad Lögn från PCuri

Resten av svamlet motsägs av fakta i domen så om PCuri läser och förstår någon gång så behöver vi inte lägga mer tid på det.

Men om nu PCUri var så säker på att det bara var åklagaren som inte vågade.
Varför överklagade han inte själv eller begärde överprövning av åklagarens beslut (Det har inte inkommit någon sådan begäran till åklagarämbetet).
Sen att PCuri fortfarande inte vill förstå att bevisningen inte räcker. Ja det är ju mer ett personligt problem för honom.

Sen var det ju bara det lilla faktat att Mörland inte alls var någon oberoende expert som PCuri också ljuger om. Han var vilket åklagarvittne som helst.

Sen hävdar PCuri att Mörland itne har ändrat sig och vad det skulle ha med saken att göra är fullständigt obegripligt.

I synnerhet när man tar med "Han kan inte med säkerhet säga att Linnéa
dog av tiopental" eller "Det är
svårt att tänka sig att allt tiopental tillfördes i sin helhet medan Linnéa levde. Andra scenarion
är mer sannolika."

På vilket sätt PCuri anser att dessa uttalanden bortom allt rimligt tvivel bevisar att det var läkaren som genom en enda injektion medan flickan levde mördade henne, Ja det ska det bli spännande att få en förklaring på

I domen verkar man inte använda argumentet att provet inte skulle vara "representativt" (du brukar inte förklara vad du menar med "representativt" även om dina formuleringar låter väldigt vederhäftiga). Det man på ett (till synes medvetet) luddigt sätt anför som huvudargument är att det provmaterial finska RMV mätt på kan ha varit felspätt. Jag har mot detta invänt att i så fall är detta spädningsfel max 5,26 ggr. Ingen har hittills sagt att jag räknat fel när det gäller detta maximala, teoretiska spädningsfel.

Inte heller verkar domstolen ha velat justera ner Mörlands maximala nedprutning av dosen från 500 till 125 mg ytterligare om det skulle vara fråga om en injektion i samband med döden.

Den groteskt stora tiopentalinjektion du talar om blir med de uppgifter som rättens oberoende expert Mörland lämnat 125-500 mg. Detta motsvarar för en vuxen 80 kg man 2,857-11,428 g. Amerikanska fångar som avrättades med tiopental fick 2-5 g (2000-5000 mg). Maximal dos i sjukvården för 80 kg vuxen man: 0,5 g (500 mg).

11,428 g förefaller kanske litet mycket men inte helt omöjligt eftersom inga uppgifter finns om att amerikanska fångar som fick 5 g dog under pågående injektion och att det var svårt att få dem mer än så. Vi bör dock alltså komma ihåg att Mörland verkar vara inne på att i åtminstone någon omfattning pruta ner dosen eftersom tiopentalet kan ha fått högre koncentrationer i underkroppen (där provmaterialet togs) eftersom hjärtat sannolikt stannade ganska omgående.

Ytterligare en faktor att ta hänsyn till är att läkaren själv uppgav att hon hade en 10 ml-spruta med tiopental på sjuksalen (som hon dock enligt egen uppgift aldrig skall ha använt utan destruerat). Med standardkoncentrationen av tiopental i sjukvården skulle detta motsvara 250 mg. 250 mg skulle i sin tur motsvara 5,714 g för en vuxen 80 kg man. Lägger vi till denna uppgift börjar vi få väldigt rimliga siffror om vi jämför med vad amerikanska fångar som avrättades fick. Ytterligare en faktor att ta hänsyn till skulle kunna vara vittnesuppgiften i polisförhören om att inte allt i sprutan sprutades in i babyn. Därmed skulle vi väl hamna på ett intervall för injektionen på mellan 125 och 250 mg. Eftersom babyn hade fått en överdos med morfin också så framstår det inte som orimligt att det räckte med mindre än motsvarande 5 g för en vuxen man för att ta kål på babyn.

Så lägger man ihop alla uppgifter tycker jag att det verkar få en väldigt rimlig bild av dos-storleken.

Sedan är det väl sant att de vittnen som sade sig ha sett en injektion i samband med döden blev väldigt svävande på tidpunkten för injektionen i tingsrätten. Tyvärr. Men att påstå att deras vittnesmål i tingsrätten direkt motsade vad åklagaren hävdade är att gå för långt. Det verkar som att föräldrarna varit rädda för att anklagas för någon slags anstiftan eftersom de tydligen frågat om deras baby inte kunde få något mer och inte stoppat läkaren när hon sade att babyn kunde få en injektion som hon eventuellt skulle kunna dö av och därför i polisförhören råkat glömma detta. De verkar heller inte ha tänkt på den här aspekten när de gjorde sin polisanmälan. Denna insikt verkar ha slagit dem först under polisförhören vilket tyvärr gjorde dem onödigt försiktiga. P g a detta blev de två släktingarna tvungna att bli väldigt otydliga i sina vittnesmål i tingsrätten. (Jag vill dock i det här sammanhanget påminna om att pappan blev så arg att han gick ur rummet när läkarna föreslog att babyn skulle "avvecklas" trots att han visste att babyn hade en allvarlig hjärnskada. Något som delvis kan ha bidragit till hans reaktion var sannolikt det faktum att han vuxit upp med en svårt hjärnskadad bror.)

Pust.

Mörland har inte ändrat sig.

Åklagaren kompletterade med en alternativ brottsrubricering, försök till dråp, när Mörlands rapport kom. Mörland menade att majoriteten av tiopentalet teoretiskt kan ha tillförts efter döden. Och då är det teoretiskt inte säkert att babyn avled till följd av tiopentalinjektionen. Babyn kan ju ha dött av en kombination av tiopentalet och morfinöverdosen eller rent av självdött samtidigt med tiopental- och morfinöverdoserna (sannolikheten för det sistnämnda lär ju inte vara så stor ). Men pytsar man i en baby tiopentaldoser som ligger klart över vad som används i sjukvården så är det i alla fall fråga om försök till dråp även om man ger ordentlig rabatt och låtsas att babyn nog var död vid det tillfället.

Min egen gissning är väl att det var höggradigt planerat att ta kål på den här babyn och att brottsrubriceringen dråp var rätt generös. Men man gav väl litet rabatt för att babyn var hjärnskadad. Ytterligare rabatt blev det med den alternativa brottsrubriceringen försök till dråp.

Jag hade väl inte sagt så mycket om läkaren fällts för försök till dråp och blivit av med läkarlegitimationen. Detta hade väl gett någorlunda allmänpreventiv verkan. Men när annan sjukvårdspersonal ser att man kan krickla sig ur åtal med sådan här bevisning, ja då är det helt klart fråga om en väldigt farlig dom. Detta ökar risken för sådana här fall:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15704388.ab

Jag ser att du börjat med dina primitiva härskartekniker ("PUST") igen. Kan vi tolka det som att du börjar bli pressad? I sak är det ingenting nytt du har kommit med i det senaste inlägget. Allting har avvisats flera gånger tidigare, men jag reagerade på en formulering som faktisk är fräck även för att komma från PCuri:

"...sjukvårdspersonal ser att man kan kricka ( SIc!) sig ur åtal med sådan här bevisning..."

Vilken bevisning talar du om?

Att läkaren inte kan knytas till någon thiopentalinjektion?
Att gärningsbeskrivningen fordrar att flickan dog under en stor injektion, när vittnena säger motsatsen?
Att det inte går att säga att flickan ens fått en stor thiopentalinjektion, p.g.a. Att det inte visats att provet var representativt och att analysen var felaktigt utförd?

Det får faktiskt vara någon måtta på hur man resonerar även i ett anonymt forum som detta!

Ditt ordbajseri ger dig ändå inte rätt.

Linnea dog för att hennes rättshaveriska morsa vid konceptionstillfället tog starka mediciner och var en allmän pillerknaprande gravid white trash-morsa genom hela graviditeten.

Sedan den sjuka kopplingen av de bibelfanatiska kristdemokraterna och deras abortförbudspolitik på rättsröteristernas sida visar att det här fallet användes i politiska syften.

Viveka är en hjältinna i motsats till sociopaten Elisabeth Brandt som är en jippoåklagerska utan kunskap. EB anser ju att natriumklorid är ett gift. Bara det är ett bevis på att EB saknar utbildning efter sjätte klass i grundskolan. Totalt obildbar liksom du är. Du PCuri och EB kan bilda det kunskapslösa radarparet.

Min mellanstadiedotter förstår vad representativt betyder och även samplingsproblemets betydelse. Jag försöker förklara igen! Om man skall beräkna hur mycket det finns av ett ämne i exempelvis en kropp, så tar man i regel ett litet prov av det och analyserar. Från detta kan man räkna ut hur mycket det fanns av ämnen i kroppen (samma sak gäller naturligtvis exempelvis en blodmängd.), men det förutsätter att ämnet är jämnt fördelat i kroppen. Så är inte alltid fallet, och det är alltså detta som kallas samplingsproblemet. I t.ex. Livsmedelsanalys, så har man särskilda procedurer för att ta prov och det är ofta rekommenderat att ta flera prover.

I det aktuella fallet, så är samplingsproblemet så vitt jag vet normalt rätt litet för ett blodprov på en levande människa eftersom blodet pumpas runt och blandas. När det gäller likvätskan i ett gammal kropp är det ens annan femma. Här borde man tagit flera prover, och bevisvärdet i provet är därför lågt.

Förstår du nu? En normalbegåvad elvaåring gör det!

Eftersom PCuri och HappySadHarry fäster sådan tilltro till att det DN:s ledarskribent Hanne Kjöller skrev på ledarsidan kl 00:05 på morgonen den 4 oktober 2011, dagen EFTER slutpläderingen i målet i så hög grad påverkat domstolen finns det anledning att titta närmare på den saken? Det här är vad hon skrev:


Att detta skulle ha påverkat domstolen så till den grad att man sett sig "politiskt" nödgad att döma enligt Hanne Kjöllers önskemål är naturligtvis bara trams.

Sedan är det fortfarande så att det avgörande för tingsrättens bedömningan av narkosläkarens eventuella skuld INTE var den av RMV påvisade tiopental- eller fenobarbitalhalten utan tingsrättens konstaterande att man ”… inte funnit något som talar för att [narkosläkaren] vid det aktuella tillfället skulle ha utfört någonting som inte varit medicinskt motiverat.” Även om tingsrätten skulle ha funnit värdet tillförlitligt skulle det ha återstått för åklagaren att bevisa att det uppkommit på det sätt som han påstått och det vet vi, både av domen och hans förklaring till varför domen inte kunde överklagas, att han inte kunde. Brott handlar om en otillåten handling inte om förekomst av ett eller två läkemedel i dödliga halter i ett blodprov taget 24 dagar postmortem.