Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Hur är medvetenhet ett bevis för någon gud?

Medvetenhet finns väl hos mer än hos människor? Titta på schimpanser till exempel, dom behöver inte lyssna på dig, dom kan formulera sina egna planer och strategier. Dom har också ett medvetande precis som vi människor men kanske inte på riktigt samma intellektuella nivå.

Jag skriver inte att det är bevis för någon Gud, däremot får du ett ökat perspektiv. Du slutar tolka enbart från ett logiskt sinne. "Bevis" vill din vänstra hjärnhalva få, men det behövs inte bevis när vi kan kombinera båda sidor. Då "vet" du bara.
Genom en ökad medvetenhet kan du få fram den kunskapen.
För mig är allt som existerar medvetenhet.

Nej det var inte det jag sa. Jag sa att gravitationen inte är bevisad empiriskt. Dvs man har inte hittat någon partikel för gravitation. Men att effekten finns är ju uppenbart. Detta är ett exempel på hur svårt det kan vara att bevisa saker empiriskt.

Nej. Läser du verkligen det jag skriver?
Jag säger ju rakt ut att det INTE finns några bevis för Gud. För att i framtiden kunna ens försöka att bevisa Gud, behövs en tydlig definition av vad Gud är. Dvs exakt vad är det vi letar efter och ska verifiera. OM man lyckas skapa en sådan definition av Gud, så KANSKE det kan vara möjligt att göra en matematisk bevisning av Gud, på liknande sätt som man gjort med strängteorin. Strängteorin är inte empiriskt (fysiskt) bevisad, men det finns en bra matematisk modell.

Vad du säger är att tänka logiskt och rationellt inte alltid är en bra sak?
När du skriver då "vet" du bara. är ju din egna vilja att hitta en förklaring på ditt föredragna svar. Vad du gör är att pussla ihop en förklaring som passar det svar som tillfredställer dig bäst. inte bara är du oärlig mot dig själv, men du sätter effektivt stopp för att utvckla dina svar till något bättre.

i det stora hela är du ett perfekt exempel på min teori om att människor inte vill vara fria.

Man kan förstå saker på två sätt. Det ena är genom logik, indelat i delar. Ett sk reduktionistiskt perspektiv. Delarna skapar helheten. Det andra sättet är det holistiska sättet. Man får en insikt om något. Utifrån detta kan man skapa delarna. Dvs helheten skapar delarna.
Direkt förståelse kan inte användas som bevis i den meningen att det är ett fysiskt eller logiskt verifierande. Men det är ändå en förståelse. Det man kallar känsla. Tex hur man smider järn, hur man spelar instrument, målar tavlor, justerar en bromsfjäder. Saker man måste uppleva för att hitta förståelsen. På samma/liknande sätt kan man förstå det kosmiska helheten. Informationen finns inom oss, inbyggd i själva systemet

Men att fördjupa sitt perspektiv har bl.a med logik att göra, att vidga sig med hjälp av t.ex intuition kräver rätt god logisk förankring/orientering.

Vad du talar om är mer en slags feeling.. ett rätt mycket önsketänkande som du bestämmer dig för att bejaka och då skapar din egen logik, som här när du nämner de olika hjärnhalvorna, hjärnhalvor har då aldrig behövt involveras för gudsupplevelser, tvärtom, är det rent spel på de inre emotionella känslorna, en slags längtan till något annat, ett hopp om att något annat finns i beredskap när det tryter och människan söker tröst.

Sedan har gud eller medvetandet inte heller något med vetskap/kunskap/vetande att göra - att veta är ju att tillämpa pur logik, du kan däremot säga att du inte vet gud, men känner gud.. med dina egna känslor... men det förblir uteslutande subjektivt för dig enbart, dvs ingen sanning ingen vetskap.

Om jag däremot kan påvisa ljusförändringar, temperaturförändringar och allmänna atmosfäriska rörelser, då vet jag.. för det ska gå att ÖVERFÖRA, din känsla går inte direkt att överföra.. då kan den inte heller finnas på riktigt s.a.s.

Vid konstutövning, kan man härleda varenda sekvens och analysera bakåt i detalj, en gudsupplevelse har inte ens härledning, då Gud är ett tankekoncept baserat på FANTASI/IDEAL/UTOPI.

It´s a mighty feeling within yourself, en koppling du gör med DIN HJÄRNA, då du låter dig passivt koppla och associera efter egen smak och tycke, längtan och personliga behov, utefter de stora orden om Gud och hens himmelrike någonstans i universum..... men peka ut det, den dagen.. kan diskussionen övergå till seriös sådan.

Du missförstår mig.
Att tänka rationellt och logiskt är kanon om vi kan kombinera det med upplevelsen av att förstå (som 526 skriver), som att du bara "vet" hur man målar" eller du bara "vet" hur andra människor mår. Hjärnan vill ha svar, hjärtat behöver inga svar.

Vi har förmodligen ganska olika uppfattning om vad "fri" innebär.

Nej - att utöva kreativt arbete el. konst består av väldigt hög förmåga att koordinera sinnen, inget mystiskt med det alls, jag är själv konstnärligt lagd och har levt ihop med musiker under lång tid, de kreativa processerna består visst av en inre vetskap, men den är ingalunda ospårbar, tvärtom.. baserar det sig på mycket känslighet vilken ÄR förankrad i logik som är klart spårbar och går att analysera till minsta detalj.

Gudsupplevelse, är vad du hör : en personlig icke härledd fantasi med avstamp ur myten.. som utspelar sig i önsketänkandet, men har varken ursprung eller destination som går att redogöra för, har ej heller någonsin kunnat redogöras med klarsyn och klarspråk!

Vare sig rationellt eller logiskt - eftersom gudshypotesen är en skrivbordsprodukt som tjänar till maktanspråk och kontroll: så sett är du också kontrollerad eftersom du tror att gud har med vårt liv att göra, när det i själva verket är hjärna som spelar spratt, (dvs du leker med dig själv och ställer upp mentala speglar) för människan har stark flockmentalitet, så enkelt är svaret.. men visst... inte alls så mystique och lovande som om det skulle finnas ett rike dit endast ett fåtal har tillgång till....

.

Absolut!


Inte bara båda hjärnhalvor, utan hjärta, hjärna, när Allt som är du är i samklang.


Det beror på vad du tolkar som vetskap/kunskap. Att solen är rund är inte samma som att medvetandet är det enda som existerar eller att du har valt den här upplevelsen.




Det du beskriver är "fysiska" bevis genom dina fem sinnen. Om en person sitter i en brunn och ser det ljus som kommer ner i brunnen. Hur ska du förklara så att den personen förstår att det ljus du ser är ytterst liten, knapp mätbar del av "verkligheten"?. Det går inte om personen själv är övertygad om att det ljuset är ALLT som finns.


Vad är skillnaden?


Hur ska du peka ut något som är ALLT som ÄR?

Otroligt att många av oss teister sitter och gaggar samma gamla fraser jämt och ständigt i såna här trådar . Jag är djupt troende själv, men jag är fullt medveten om att Guds existens inte går att bevisa med vetenskapliga metoder, det är alltså tal om en trosfråga där man måste ta det där såkallade leap of faith. Blir er tro och relation till Gud mindre värd bara för att ni inte kan bevisa Herrens existens för icke-troende?

Det är ditt perspektiv, men jag gillar inte ordet gudshypotes eller ordet Gud överhuvudtaget.
Tänk om du visste att vad som hände eller vad du än gjorde så skulle du vara fullständigt omhändertagen. Att allt vi gör här bara är en "lek". Även om jag vet att det är så är jag förbannat lika orolig för det :-). Jag har lika mycket rädslor som någon annan. Det är att vara fast i illusionen, men nu vet jag sen 6 år tillbaks att jag är fast.

[quote=sannkunskap|44255348]
Ja med öppet sinne menas att hjärtat är med, dvs med känsla.. att öppna upp för improvisation och våga lyssna inåt för att känna efter vilka impulser man behöver och också för att orientera sig i den tillvaro där man hämtar inspiration ifrån.

Men det är personliga tolkningar, inga sanningar.. jazzmusiker vilka jammar nätterna igenom, kommer ju in i närmast transliknande former, som skulle kunna sägas vara "av religiös art" , eller att måla en stor tavla är att gå igenom flera processer där man behöver lägga vanlig rationalitet åt sidan, för att komma åt det mer innersta.. men man vet vilka komponenter och sinnesstämning som behöver vara där, man lyckas ju överföra det, det är gripbart och överförbart.


då menar jag att begreppet gud/gudsupplevelse är totalabstrakt, det är alltså i sig just ingenting, utan så flyktigt att recan upplevelse är flyktig; ingen.. har ens kommit en millesekund i närheten av att ens definiera Gud, som ju ändå är världens största kollektiva myt, att "ägna sig åt" (och många lycksökare där).



Det finns inre vetskap som är svårare att lära sig, talanger som inte direkt går att läsa sig till, som t.ex vänlighet, tålamod hjälpsamhet, social kompetens, smidighet och den där intuitionen som bygger på logik i botten men med ifrågasättandet av logik, vilken föder fram nya frågeställningar och med det utgör innovation, som driver mänskligheten framåt..

Viss är väl upplevelsen av en sol eller av ljuset i sig stort och mäktigt, men kan man inte ta till vara på det, för att GE, dvs översätta sina upplevelser och konkret GE och med det öka nytta och glädje av insikter, så är det ju ganska intetsägande att prata om en omnipotent allestädes närvarande gud, varför då inte lika gärna prata om det SOM REDAN ÄR, vilket är generösare ärligare, eftersom det faktiskt inte ens är meningen att långsökta förklaringar om livets källa, skulle göra människan varken klokare vänligare och därmed intelligentare med bättre förmåga att t.ex samsas, samarbeta, älska mer och stressa ner och uppleva större tillfredsställelse.


Där Gud givits framfart har hagelenheten inte sett gränser.. så det har med råga kokats ner till en mild liten inre förhoppning om att överlämna sig, jag tror att det är för att dem vilka så gärna vill tro, känner sig så maktlösa och inte orkar kämpa, man har blivit naggad i kanten och förlorat kurage.. så man hoppas att tankar och känslor skulle göra skillnad (när har tankar och känslor gjort skillnad för någon, ärligt.. )






Nu är ju din fråga väldigt teoretiskt uppställd, eftersom den som sitter i en brunn troligtvis drivs och mobiliserar sina yttersta krafter att ta sig ur brunnen upp till ljuset.

Människan i paniskt läge, förmår mobilisera starkare tro än människa i ohotad situation, tro mig.. hjärnan går igenom hela registret och kommer plocka fram just det svar som gör det möjligt att kämpa sig upp, med precis vad som helst för vad som krävs, det går på autopilot, MEN... dock krävs vissa referensramar personlighet och meriter givetvis. Men.. vill du säga att enbart "känslan för ljusets styrka, skulle rädda människan upp" ?

Vilja men också styrka krävs, dvs konkret förankring och beredskapå att kämpa, med enbart känslan för ljus, dör människan där på botten av brunnen.. tänkande över hur vackert ljuset strilar, rakt mot den.. och känner sig träffat... men sen då? Vi träffas av ljus redan när vi lämnar skötet och genom reflexsystemet utvecklar sig vår perceptionsförmåga, ett system som noggrant utformas de första åren och systematiserar in precis allt, för just oförberedda lägen, att lösa ut fallskärmar ur ryggraden.. förmågor vi tror vi inte har, men som vi har lagrade : vad har det med gud att göra??

Människan är ett nervknippe uppirån och ner.. i förbindelse med omvärlden.. vi känner långt utanför vår hud.. så, vad har det med gud eller tro att göra?

Vi behöver ju inte ens tänka för att vara medvetandegjorda, vi sorterar på autopilotfunktion, per systematik, tack och lov


Mellan konstskapande och gudsupplevelse?

Ja för det första, konstutövaren går rationellt till väga, för att sinnen ska uppleva ett musikstycke som vackert, krävs en viss sortering och rangordning i det myller av impulser som når konstnären, att interpretera, via inre känslor överföra det till ett papper ett instrument eller i rörelser, så alla kan uppleva det han/hon upplever.. och inspireras.

en gudsupplevelse är ju väldigt INTROVERT och blir enbart långsökt så fort den kläs i ord.. det visar sig gång på gång att där ju enbart är tomhet och skrammel om saker som redan är uttolkade med namn på. Varför Gud, på riktigt är ett överflödigt fantasifoster att ha som ömsom slagpåse, ömsopm anklagare och försvarare.

Jag tycker uppriktigt lite synd om dem, vilka söker sig till tomhet/gud... det är ett genuint självbedrägeri, bestående att mentala avspeglingar och ett ideligen intrasslande i saker som är helt onödiga - livet är HÄR & NU.

Det är därför vi lever, för att vi betyder någonting, för varandra.. vi behöver inte ens mer än så, ändå vill man skapa behov så är så långsökta att det blir som mentala rubbningar till slut. Och mkt riktigt, har man fått överge religionernas självrättfärdigande plats överallt.. men vilken tid det har tagit, och oj så många platser som finns kvar, att sopa undan den där missunnsamma moralismen, över rätten att få leva i fred och ägna sig åt vad ens logik kommer fram till, istället för att slava myterier.



Förstår inte riktigt denna fråga.