Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Plus att vederbörandes chef måste ha blivit lika rädd.
Dock om PCuri nu är så säker på att det skulle bli en fällande dom vid en ny granskning. Varför väcker han då inte enskillt åtal?

Det är lika konstigt som att han inte begärde överprövning av åklagarens beslut....

Eller så är det som så att PCuri innerst inne vet att han inte har nått att komma med överhuvudtaget

Om du anser att det är ok att lämna diskussionen du dragit igång med svaret skyldig så är det ok för mig. Jag skulle själv tycka att det vore ett stort misslyckande.

Tror jag får bemöta en del inlägg i morgon.

Som vanligt är det inget nytt jag får bemöta. Taktiken är som vanligt att bomba på med samma, samma, samma och hoppas att läsarna inte orkar bläddra något tiotal (eller hundratal) sidor bakåt i tråden. Signaturen mace2442 är väl ett speciellt tydligt exempel på detta.

Nja, det var väl litet mer än så. Läs vad jag skrev.

Kan väl lägga till att han hade Läkarförbundet mot sig också. (Som på 90-talet lyckades lobba fram en strypning av läkarutbildningen, med känt resultat.)

Ja eftersom du fortsätter med dina sen tidigare överbevisade lögner så får vi fortsätta bevisa att de är överbevisade lögner.

Om du någon skulle lägga fram något nytt och dessutom inte ljuga så kanske vi skulle slippa men då du inte kan det så kommer det att bli upprepningar så länge du fortsätter med dina lögner

Ingen av de avrättade männen var ett för tidigt fött spädbarn med med stor sanolikhet stor organsvikt, vars kropp fick genomgå avsevärd nedbrytning innan provtagningen. Detta skulle möjligen som jag och andra utvecklat i tråden ovan kunna förklara de höga thiopentalvärdena, och göra PCCuris räknemöda helt meningslös. Då vittnesmålen dirket motsäger åklagarens gärningsbeskrivniong är den friande domen och åklagarens ovilja att överklaga helt begriplig.Mysteriet är istället att förundersökningen ledde till åtal!

Titta gärna litet på Appendix 2 "Vad händer med tiopental i kroppen efter döden?” i boken. Även om vi fortfarande inte vet hur de höga morfin- och tiopentalhalterna uppstått så framstår det i alla fall som rätt klart att det INTE gått till på det sätt som åklagaren hävdat.

Del 1









Jag tar inläggen från Bustopher först och separat. Det räcker mer än väl i den här omgången. Av de senaste dagarnas inlägg är det väl Bustophers inlägg som innehåller minst av nyligen genomtjatade detaljer. De här diskussionerna om hur tiopental går ur kroppen ligger längre tillbaka i tråden.

För det första vill jag påpeka att varken rättens oberoende expert Mörland eller försvaret verkar ha hävdat att tiopental i betydande mån försvinner ur blodkärlen efter den tidpunkt när det gått ungefär en halvtimme efter att döden inträffat och att detta skulle ha gjort att åtalet vilade på lösan grund.

Vi har tidigare i tråden diskuterat det faktum att hjärtat kunde slå enstaka, sporadiska slag under upp till en halvtimme efter att hjärtat i huvudsak stannat när det gällde amerikanska fångar som avrättats med tiopental (fången kan ha dödförklarats 5-10 min efter att hjärtat slutat slå annat än enstaka, sporadiska slag). Mäter man tiopentalhalten 10 resp 30 min efter döden bör det alltså vara möjligt att få olika mätvärden för dessa tidpunkter eftersom hjärtat kan ha fortsatt att slå några enstaka slag. Det är väl i ljuset av detta vi skall se Mörlands teoretiska resonemang om att en del av tiopentalet kan ha getts efter döden (detta resonemang tar väl sikte på ett ganska orealistiskt alternativ, speciellt med tanke på vittnesuppgifterna i polisförhören om att babyn blev vit i ansiktet och dog under pågående injektion). Åklagaren tog hänsyn till detta teoretiska alternativ genom att komplettera med en alternativ brottsrubricering – försök till dråp. Om babyn redan var död när tiopentalet gavs så var det juridiskt tekniskt inte fråga om dråp utan försök till dråp.

Däremot är det väl sant att det i regel inte brukar finnas kvar nästan något tiopental i blodet vid obduktionerna. Bustopher har tidigare i tråden postat diagram som visar hur tiopental som sprutas in i blodbanorna nästan omgående försvinner ut i kroppen.

Vid väldigt stora doser av tiopental verkar det dock ibland finnas kvar väldigt mycket tiopental i blodet. Eftersom rättens oberoende expert Mörland anser att tiopentalet sprutats in omedelbart före/efter döden så verkar förklaringen vara att om hjärtat stannar snabbt hinner inte tiopentalet tryckas ut ur blodkärlen.

Men även vid mycket höga doser, som när amerikanska fångar avrättats med tiopental (plus hjärtstoppande medel om dosen ”bara” varit 2-3 g, vilket var fallet till 2005) verkar i de flesta fall merparten av tiopentalet som sprutats in i blodet inte finnas kvar vid obduktionen. Man kan notera några få undantag från denna regel i Koniaris andra sammanställning avseende amerikanska fångar som avrättats med tiopental i The Lancet år 2005:

http://download.thelancet.com/pdfs/journals/lancet/PIIS0140673605674132.pdf

Det mest extrema exemplet vi finner i den här sammanställningen ser vi i den övre figuren på sid 1075 (sid 2 i pdf:en) där en fånge har kvar en tiopentalkoncentration om 370 mg/liter i blodet ungefär 15 timmar efter döden. För en vuxen man med 5 till 5,5 liter blod i kroppen motsvarar 370 mg/liter en tiopentalmängd om 5 x 370 = 1850 mg till 5,5 x 370 = 2035 mg. Eftersom dosen skall ha varit 2-3 gram (2000-3000 mg) så innebär detta att mellan 61,7 % och 100 % av tiopentalet fanns kvar i blodet vid obduktionen. Det här extremexemplet liksom det fåtal andra väldigt höga mätvärdena i figuren har väl antagligen orsakats av att respektive fånge fått hjärtstoppande medel väldigt kort efter tiopentaldosen. Därför har mer tiopental än normalt blivit kvar i blodkärlen.

I domen redogör man för ett fall där ett barn hade fått en 10 ggr för stor tiopentaldos (hur stor dosen var framgår inte, men jag antar att den låg en bra bit över vad som är ”lagligt”). I detta fall var merparten av tiopentalet kvar i blodet efter 72 timmar:

”Även Lena Hellström-Westas har uttalat sig i fråga om halveringstiden för tiopental. Hon har anfört att det endast i begränsad omfattning är undersökt hur länge tiopental stannar kvar i kroppen samt hänvisat till en artikel. I artikeln i fråga redogörs för ett fall där ett barn fick en 10 ggr för hög dos tiopental, vilket medförde att barnet sov i två till tre dygn. Koncentrationen av tiopental mättes vid flera tillfällen, senast 72 timmar efter det att dosen hade getts och det kunde då konstateras att koncentrationen ännu var mycket hög, närmast oförändrad, vilket tyder på en lång halveringstid i just det specifika fallet.”

Så visst verkar det finnas undantag där tiopentalet inte lämnar blodomloppet i princip direkt som i normalfallet. Därmed borde det heller inte vara speciellt konstigt om man i vissa undantagsfall – när patientens/fångens hjärta stannat tidsmässigt väldigt nära inpå injektionen – också kan hitta väldigt höga koncentrationer även vid obduktionerna.

En sak jag själv vill påminna om är att det, mig veterligen, inte finns några tillgängliga data på hur mycket tiopental som brukar finnas kvar vid obduktionen när man kört i så mycket tiopental som gått och individen i fråga dött under pågående injektion. Inte ens när man avrättade amerikanska fångar med 5 g, och bara använde tiopental, verkar ju fångarna ha dött under pågående injektion (i alla fall har ingen sådan information framkommit hittills i tråden). Så därför får vi alltså nöja oss med de dokumenterade exempel som finns för litet lägre doser.

Jag har tidigare spekulerat i om den åtalade läkaren hade utgått ifrån att merparten av tiopentalet generellt försvinner från blodkärlen och att det därför inte fanns någon risk för upptäckt vid en eventuell rättsmedicinsk obduktion. En sådan missuppfattning, i kombination med budgetkrav och den hårda belastningen på avdelning den aktuella dagen, skulle kunna utgöra en tänkbar förklaring till det brott hon åtalades för.







Vad säger du då om den här formuleringen om ”avgörande betydelse” på sid 11 i domen:

”Dahlqvist har senare, efter att ha tagit del av Jörg Mörland utlåtande, i likhet med denne, uttalat att det mest sannolika är att en mycket hög dos tiopental injicerats strax före, strax efter eller både före och efter dödens inträde. Det kan alltså konstateras att analysresultatet är av synnerligen stor, för att inte säga avgörande betydelse i målet.”

Jag har heller inte i tingsrättens motiveringar sett att man tycker att det skulle ha någon större betydelse om man analyserat ”andra lokaler” eller kunnat hitta ”nedbrytningsprodukter”. Förstår heller inte vitsen med det argumentet om det är fråga om att verifiera förekomsten av en jättedos i samband med döden. I så fall skall ju nämligen inte så mycket tiopental ha hunnit ut till övriga delar av kroppen. Levern borde inte ha hunnit börja bryta ner tiopental som getts i samband med döden. Däremot kan väl kanske sådana observationer ha varit intressanta för att studera de ej journalförda tiopentalinjektioner som man i efterhand plötsligt kommit på att babyn nog fått.



FORTS NEDAN

/FORTS


Del 2



Att de vittnen som sett någon slags injektion i samband med att babyn dog ändrade sig i hovrätten skulle väl kanske kunna ha större betydelse. Tycker dock att den åtalade läkarens egen uppgift om att hon destruerat allt tiopental som fanns på sjuksalen i kombination med den uppmätta jättedosen borde vara av större betydelse. Men det finns kanske något rättsfall och någon rättspraxis som säger att vittnen som ändrar sig under sådana här omständigheter har större betydelse än vad den åtalade själv sagt. Jag tvivlar dock på det. Har heller inte sett någon sådan argumentation med hänvisningar till rättsfall, förarbeten eller doktrin vare sig i den här tråden eller i andra media. Men har någon som läser denna tråd bra källor i form av rättsfall, förarbeten och doktrin som kan belysa detta så får vederbörande gärna posta information om detta. Jag skulle gärna se att åklagaren valde att inte överklaga p g a vittnen som ändrat sig och inte p g a yttre tryck. Tycker själv att det är en behagligare tanke att läkaren friades p g a juridiska teknikaliteter än p g a ett yttre tryck mot åklagaren värdigt en bananrepublik.

Förvisso inte en ren lögn den här gången utan enbart ett citat rykt ur sitt sammanhang och betydelse. Om vi lägger till de rader som står ovan så förändras betydelsen nämligen en hel del

. Det är också så att de expertvittnen, som har uttalat sig om vad som är det
mest sannolika händelseförloppet, har haft detta analysresultat som utgångspunkt
för sina slutsatser. Det är nämligen mot den bakgrunden, alltså att Linnéa skulle ha
haft en koncentration om 2000µg tiopental per gram blod i det från henne tagna
lårvensblodet, som Krister Nilsson och Rune Dahlqvist har uttalat att det mest sannolika händelseförloppet är att tiopental har tillförts i en mycket stor dos nära före
döden

Dvs Domstolen har bett om spekulationer om hur man skulle kunna få till en sådan dos.
Inte om de anser att flickan har fått en sådan dos.

Går vi istället in på vad som har sagts om vad flickan kan ha haft i blodet så blir bilden en annan än vad PCuri vill påskina.

Krister Nilsson (socialstyrelsens rättsliga råd och Rättens expert från Socialstyrelsen - vittnade för åklagaren):
Koncentrationen av 2 000 µg tiopental per gram blod har aldrig uppmätts tidigare. Den är
helt orimlig

Rune Dahlqvist (socialstyrelsens rättsliga råd och Rättens expert från Socialstyrelsen - vittnade för åklagaren):
Han kan inte säga att Linnéa dog av tiopentalförgiftning

Jörg Mörland (Jörg Mörland, professor och av Socialstyrelsens rättsliga råd utsedd som
sakkunnig -vittnade för åklagaren)
En koncentration i lårvensblod kan inte representera ett värde före döden.
Han kan inte med säkerhet säga att Linnéa dog av tiopental

Per-Arne Lönnqvist ( sveriges enda professor i barnanestesi och barnintensivvård - försvarets vittne):
2 000 µg/g blod är inte en trovärdig koncentration.


Men sen börjar PCuri med att svamla.
För det första har fallet inte varit i någon hovrätt alls (detta är troligtvis en feslsrivning men rätt ska vara rätt rätt i detta fall).

Det finns ingen uppmätt jättedos idag heller. Den enda dos som är uppmätt på flickans blod säger mer än 10 mikrogram/gram blod vilket inte är det minsta orimligt med tanke på vad vitnessmålen visar.

Det finns dokumenterat i rättegångsprotokollet att vittnen har sett en injektionsspruta.
Den var på 5 ml och inte hela injektionsmängden förbrukades. Den injecerade lösningen beskrivs som klar och ofärgad. Tiopental är starkt gulfärgat redan vid 2.5% lösning.

Att vittnen ändrar sig mellan förhör och rättegång finns det ungefär hur många exempel på som helst. Det är då fullkomligt normalt att det är utsagan i rätten som gäller. (bland annat därför det blir så mycket friande domar mot MC-gängen).

Att sen PCuri som vanligt inte klarar att inse sanningen. Dvs att åklagaren varken har bevisning eller vittnesmål som stödjer hans åtal - ja det är mest som vanligt det

Att PCuri ignorerar det faktum att det inte visats att provet som togs från flickan var representativt är ju väl känt vid det här laget, och att han ignorerar detta argument är ehuru intellektuellt fegt på sätt och vis klokt eftersom hela hans resonemang med detta rasar ihop som ett korthus.

Men i detta inlägg tar han upp vittnesmålet. För det första far PCuri med osanning att vittnesmål har ändrats till en hovrättsförhandling. Målet kom aldrig överhuvudtaget upp hovrätten eftersom åklagaren klokt nog inte överklagade. De enda vittnesmål som angetts i någon domstolsförhandling var i tingsrätten, och de motsäger som bekant direkt gärningsbeskrivningen. För att få detta att gå ihop måste PCuri inkludera även barnets anhöriga tillsammans med DNs ledarsida i den stora konspirationen för att mörda småbarn.

Men det märkligaste är den betydelse PCuri och i någon mån åklagaren lägger vid uppgiften att läkaren skulle ha destruerat thiopentalet som fanns på salen. För det första så är det så att läkarens vittnesmål var betydligt mer svävande än ett bergsäkert statement som PCuri försöker få det till. (Detta är helt naturligt - att destruera thiopental är tydligen rutin, och det hade gått lång tid efter vårdtillfället som hon vittnade.) För det andra, spelar en eventuell destruktion av thiopental ingen som helst roll; det finns faktiskt mer thiopental i universum än det som fanns i just den aktuella sprutan. En hypotetisk GM skulle utan alltför stort besvär kunnat få tag i thiopental. Detta vittnesmål saknar bevisvärde.

Jag skulle nog säga att det har ett visst bevisvärde i delen runt den spruta som förbereddes men det gynnar inte PCuris sak.
Vi ska ju börja med att komma ihåg att det är Åklagarens sak att bevisa att en gärning har begåtts på exakt det sätt han/hon påstår. Försvaret behöver bara visa att det finns en möjlighet till ett alternativt förlopp för att ett åtal ska ogillas.

Det får anses som bevisat att det tiopental som förberedes gjordes från en 500mg ampull som späddes till en 2.5% lösning. Från denna lösning fyllde man sen en 10 ml spruta.

Det finns två uppgifter i dommen som talar om storlek på den spruta som gavs barnet. "Mindre än 10 ml" och "liknande 5 ml".

Här säger alltså de vittnen som uttalar sig att det inte kan röra sig om tiopentalsprutan.
Vitnessmålen frikänner alltså läkaren.


Den lägsta uppskattningen på behövd volym för att uppnå RMV:s siffror är 20 ml. Dvs minst två 10 ml sprutor eller 4 sprutor av den storlek som vittnena säger användes. Inget vittne har sett mer än en spruta ges före döden.