Satanism (samlingstråden)

Droppar av lite olika citat från LaVeys - The Satanic Bible. Fritt att tolka som ni vill.
Det han förklarar i kapitlet är avståndstagande från bland annat självmord, "offra sig för andra" och reinkarnation.

Sidorna: 50-52. Anton Szandor LaVey - The Satanic Bible (pdf-format)

LIFE AFTER DEATH THROUGH FULFILLMENT OF THE EGO

"Death, in most religions, is touted as a great spiritual awakening - one which is prepared for throughout life. This concept is very appealing to one who has not had a satisfactory life; but to those who have experienced all the joys life has to offer, there is a great dread attached to dying. This is as it should be. It is this lust for life which will allow the vital person to live on after the inevitable death of his fleshly shell."

"To the Satanist, martyrdom and non-personalized heroism is to be associated not with integrity, but with stupidity. This, of course, does not apply to the situations which involve the safety of a loved one. But to give one's own life for something as impersonal as a political or religious issue is the ultimate in masochism."

"If a person has been vital throughout his life and has fought to the end for his earthly existence, it is this ego which will refuse to die, even after the expiration of the flesh which housed it. Young children are to be admired for their driving enthusiasm for life. This is exemplified by the small child who refuses to go to bed when there is something exciting going on, and when once put to bed, will sneak down the stairs to peek through the curtain and watch. It is this child-like vitality that will allow the Satanist to peek through the curtain of darkness and death and remain earthbound."

"Self-sacrifice is not encouraged by the Satanic religion. Therefore, unless death comes as an indulgence because of extreme circumstances which make the termination of life a welcome relief from the unendurable earthyl existence, suicide is frowned upon by the Satanic religion. Religious martyrs have taken their own lives, not because life was intolerable for them, but to use their supreme sacrifice as a tool to further the religious belief. We must assume, then, that suicide, if done for the sake of the church, is condoned and even encouraged - even though their scriptures label it a sin - because religious martyrs of the past have always been deified. It is rather curious that the only time suicide is considered sinful by other religions is when it comes as an indulgence."

Satanism, har jag för mig är ett samlingsbegrepp för en rad filosofiska och religiösa trosuppfattningar som grundar sig på ett aktivt ställningstagande för satansfigurer från slutet av 1300-talet med häxeri Det finns inga empiriska bevis vad jag vet för att sk häxeri har något samband med djävulen.

LaVeyismen som en del tidigare nämnt ovan är ateistisk i att den inte erkänner någon gudomlighet, men på ett symboliskt plan säger den att människan är sin egen gud. LaVey-satanister tror inte på Satan som någon högre makt, utan satan används för att beskriva personen själv, som symbol för människans instinkter, djuriska drivkrafter och affekta andra beteenden. Detta i motsats till det kontrollerade och harmoniska i till exempel kristendomen.

Begreppet djävulsdyrkare syftar i regel till människor som dyrkar djävulen i den kristna mytologin. Inte sällan tillskrivs attribut som har starka drag från fiktiva berättelser i böcker och filmer men som saknar egentliga historiska vetenskapliga belägg.

Som sagt det är en smal och spridd rörelse som knappast har något att tillföra vare sig människan, samhället eller vetenskapen. Själv anser jag att begrepp som satan, djävulen eller lucifer är mänskliga konstruktioner, skapade av affekta och vilsna människor. Likadant är jag tveksam till allt som står i Bibeln om satan är sant, utan mer en konstruktion av den som nedtecknade det. Jag tror även här att det var mäktiga samfund som fann ett verktyg för att skrämma människor till lydnad och att korrigera avvikande beteebde som inte kyrkan tillät. En dupering som är en ren kränkning.

Jag likt alla eller många, började väl min resa in i satanismen som ateist. Läste Satanic Bible som LaVey skrivit och insåg hur jävla rätt han hade. Att dyrka sig själv mer än någon annan är ju inte fel, då vi alla har ett liv här på jorden som faktiskt är jävligt kort. Varför inte då se till sitt eget bästa i stället för att gå runt o va snäll mot andra o inte få något tillbaka?

Man kan ju också se det som att det bästa för en själv är att vara snäll mot andra. Att "få något tillbaka" betyder inte nödvändigtvis att de man är snäll mot är snälla tillbaka - det är ett väldigt platt och fantasilöst sätt att se på saken. Det finns andra värden här i livet som är svårare att mäta.

Men jag förstår inte riktigt varför man ska kalla sig för satanist om man inte tror på den kristna världsbilden med Gud och Satan. Det finns en massa onödiga negativa konnotationer till ordet "satanist" som jag inte riktigt förstår varför man väljer att klistra på sig om man inte faktiskt tror på Satan. Jag får en känsla av att det handlar om ett sätt att provocera, lite tonårsrevolt sådär.

Hur jag tänker? Jag är den som är viktigast, den jag älskar mest och jag är min egen "gud" s a s.
Alla handlingar människan gör är egoistiska, allt gör man för sin egen vinnings skull, för att mata sitt ego, för tillfredställelse och lycka. Jag är medveten om att det är så människan fungerar och försöker inte gömma mina handlingar (goda som onda) bakom låtsasanledningar.

Hmm... är väl i pricip född in i det.

Stämmer det där? Om jag inte tänker fel är t ex en rejäl hämnd att betrakta som en ren altruistisk handling. Eller?

Jag förstår inte varför jag ska gå o va snäll mot andra om det inte ger mig något tillbaka? Då slösar jag värdefull tid på onödiga saker? Bättre är väl det att vara snäll mot någon om det kan ge mig något tillbaka? Då använder jag den tiden till att få mig något tillbaka som gynnar min tid här på jorden.

Satanism är ett så brett begrepp egentligen, men de två största och kanske viktigaste grenar att göra skillnad på är LaVey-satanism och teistisk satanism. Den första ser jag som extrem ateism där man använder djävulen som en symbol och egentligen dyrkar sig själv. Den andra dyrkar satan och ser honom som en faktiskt existerande varelse/gudom/etc.

Sen får man komma ihåg att teistiska satanister ofta inte håller med om kristnas definition av djävulen. Jag menar, kom ihåg edens lustgård. Vem var det som sa att kunskapens frukt (notera namnet) skulle innebära död? Gud. Satan kom och påpekade att de inte alls skulle dö och voila! De dog inte. Sen är hela bibeln full av berättelser om denna inkonsekventa, tyranniska gud som vi tydligen ska dyrka. Om vi inte vill råka ut för evigt lidande och alla möjliga hemskheter då

Låter inte som en gud jag skulle vilja dyrka i alla fall. Satan står i kontrast till allt detta och ser ut att vara det vettigare alternativet. Människan är inte god. Människan är egoistisk och sätter sig själv i främsta rummet, så varför tro på allt som den kristna gudens förespråkare sprider om Honom?

Betänk alla hemskheter som genom årens lopp har begåtts i guds namn. Jämför med hur många som har begåtts i Satans. Fundera därefter vem som egentligen är den onda.

Jo, de dog. Att de skulle dö innebär alltså inte att de faller platt ner på marken och dör när de smakar på frukten, utan att de blir dödliga varelser, som förklaras i 1 Mos 3:22. De var alltså inte längre odödliga när de smakat av frukten, enligt skapelseberättelsen.


Vilka alternativ är det? I Bibeln är det ju inte riktigt samma tvärdualistiska Hollywoodbild, som du verkar företräda, av Gud och Satan som presenteras. Snarare verkar Satan agera efter Guds vilja, eller åtminstone med Guds tillåtelse; och sluta agera när Gud så önskar. I t.ex. Job är ju Satan den ängel som prövar människornas tro (se kap. 1-2), i Första Krönikeboken har han en liknande roll, men verkar här agera under Gud för att mer direkt få människor att agera emot Guds vilja (fortfarande för att pröva tron, alltså). I de synoptiska evangelierna är det Anden som för Jesus till Satan, varefter Satan prövar Jesus - och slutar med det när Jesus visat att han inte vill synda.

Vad, exakt, är det du syftar på som är "ett vettigare alternativ"? Och ett vettigare alternativ än vad? Enligt Bibeln står ju Satan inte alls i kontrast till Gud, utan Satan prövar snarare människors tro på just Gud - genom att t.ex. utsätta dem för lidande, eller genom att försöka få dem att ställa sig emot Guds vilja. Var de två skulle vara "alternativ" till varandra kan jag inte riktigt utläsa. Om vi inte köper någon form av polariserad "Hollywood-skurk-vs-hjälte-bild", som det inte riktigt finns något som helst stöd för, egentligen. Och vad av det Satan gör, eller uppmanar till, skulle du i så fall mena är bra? Att han ger Job varbölder? Att han uppmanar Jesus att förvandla stenar till bröd? Att han uppmanar David att göra en folkräkning? Vad?

satan som någon sorts person existerar egentligen, det är bara en metafor för materialism. det finns två substans: ande och materia. de som avgudar materialistiska saker kan kallas för satanister, eftersom satan är materia, och egoism är hur materia ter sig när den har väckts till liv med anden.

Satanism betyder så många saker, så det är svårt att göra en generell kommentar om bara detta begreppet.

Men rent formelt är de som tror på satan en form av kristendom, eller någon av de abrahamitiska religionerna dessa "satanister" härstammar ifrån - då begreppet bara finns där.

De flesta "satanister" är enbart kritiker gentemot den istitutionella kyrkan och den auktoritet de delvis fortfarande har.

Men idag är det mest en form av undergroundmode - ungefär som punken!

Tror man inte på Satan som Anklagaren som förekommer i Bibeln (eller "bara" Tanakh) borde ju termen kokas ner till sin etymologiska betydelse; alltså "anklagar-ism". Och då blir det ju ganska intetsägande, och borde för all del syfta till något ganska annorlunda än den egoism och hedonism som förespråkas av t.ex. LaVey - där anklagande, vad jag kan se, inte spelar någon speciellt stor roll. För sådana "satanister", vad är det för fel på att bara kalla sig egoist och ateist? Där känns det, som du säger, mer som man använder termen för att kunna känna sig lite upprorisk utan att egentligen behöva vara det, och kanske - med lite tur - få några onda blickar från ett par gamla tanter på grund av pentagramhalsbandet från Blue Fox