Citat:
Ursprungligen postat av
Judehatarn
Man undrar ju vad det är för kognitiv problematik denna skara människor lider av.
Verkligheten är dock att vi inte har ett enda vetenskapligt bevis för denna enorma lögn. Det finns inte en enda kropp som har blivit obducerad, där vi fått det bekräftat att människor dött i gaskammare.
Istället har vi bräckliga och taffliga vittnesmål från vedertagna och bekräftade lögnare. Man har pratat om onaneringsmaskiner, elektrifierade golv, berg- och dalbanor in i ugnar, vittnen som har skottsäker hud, självantändande lik, akrobater till judar, dieselmotorer och lite annat smått och gott.
Det som är närmast löjeväckande är när de personer som blint tror på förintelsemyten, med en religiös övertygelse, saknar självinsikt och förmåga för reflektion nog att förstå att det inte är någon skillnad mellan dem och religiösa/plattjordare/helare.
Allt är byggt på anekdoter och en avsaknad av ett basalt intellekt.
• Vad är det för fel på de människor som blint tror på någonting utan bevis?
• Är det någonting i maten som gjort de så här dumma?
• Skäms deras föräldrar?
Ja, det är smått obegripligt att vuxna, till synes rationella och i övrigt välordnade människor väljer att aktivt tro på ett historiskt skeende som inte går att bevisa eller dokumentera med normala, grundläggande historiografiska forskningsprinciper, såsom alla andra historiska händelser går.
Jag kan ha förståelse för att en stor andel av befolkningen aldrig riktigt reflekterat över förintelselegendens trovärdighet och därför aldrig haft något skäl att ifrågasätta mytens grundsatser, men
aktiva troende som försöker försvara fantasierna tror jag många gånger lider av psykiska störningar (asperger, autism, mm). Men att de flesta helt enkelt hjärntvättats från barnben kan man så klart inte beskylla dem för.
Jag har ofta beskrivit förintelsemyten som en slags kvasireligion, som på många sätt ersatt den kristna skapelseberättelsen. Västvärldens
ethos kretsar kring utfallet från "förintelsen" och "aldrig igen". Förintelselegenden utgör navet i all västerländsk politisk diskurs, och de politiska axiom som aldrig tycks få ifrågasättas eller rubbas bottnar alltid i förintelsemyten.
Akademisk förintelseforskning går inte att beskriva som ett
vetenskapligt forskningsfält med en kritisk historiografisk forskningsdiskurs. Istället har fältet på många sätt morfats till ren politisk aktivism, moralism och hjärntvätt. Fältet tillåter inget övervägande av alternativa förklaringsmodeller för
a priori antagna sanningar, och det råder inget informationsutbyte mellan revisionister och förintelsetroende eftersom revisionism är olagligt i stora delar av Europa. Detta har, absurt nog, resulterat i att revisionister numera står för den större delen av aktiv
primärforskning kring "förintelsen", medan etablerade, ortodoxa förintelseforskare framförallt ägnar sig åt moraliserande och metastudier om "konsekvenserna av antisemitism" och liknande.
Och trots att ortodoxa förintelseforskare påstår att man under 70 års tid samlat en diger lista med "bevis" så vet vi fortfarande väldigt lite om hur "förintelsen" egentligen skulle ha gått till. Tidigare vedertagna sanningar från Nürnbergrättegångarna och skenrättegångarna mot medlemmar ur Auschwitz-garnisonen och
Reinhardt-lägren på 60- och 70-talet, har man tvingats revidera efter granskningar från revisionister (dieselmyten är ett tydligt exempel på detta).
Samtidigt är förintelselegenden ett svårt ämne att debattera, eftersom det väcker känslor och passioner hos människor som egentligen inte kan någonting om historia och som kan ännu mindre om "bevisen" för förintelselegenden, och vars "kunskaper" ofta kan summeras till korta Google-sökningar under hetlevrade onlinedebatter.
