Detta är intressant. Förintelseforskare har länge tampats med att på ett trovärdigt sätt förklara hur bårhusen till krematorierna kunde göras om till ad hoc-"gaskammare", samtidigt som de reguljära dödsfallen i lägret inte längre hade någon plats i bårhusen.
Nu har nya dokument från lägrets byggnadskontor, Zentralbauleitung (ZBL), satt hela gasningsmyten i gungning. I dokumenten så framgår med all önskvärd tydlighet inte bara att bårhusen aktivt användes som bårhus för att förvara och obducera avlidna fångar, men också att lägerkommendanten Rudolf Höss så tidigt som 1943 beordrat att alla döda kroppar i lägret av hygienska skäl måste transporteras två gånger per dag från dödsplatsen (normalt sett barackerna eller sjukkvarteret) till bårhusen, för att minska risken för sjukdomsspridning och råttor.
Det kanske mest intressanta är att i ett av dokumenten, ett brev från överläkaren Eduard Wirths till lägerledningen, så framgår att man fortfarande aktivt efterföljer Höss-ordern om att transportera döda kroppar dagligen till bårhusen så sent som 1944. Detta innebär kategoriskt att bårhusen under hela den påstådda gasningsperioden faktiskt användes som just bårhus, vilket de också var byggda för.
Ett brev från överläkare Wirths till kommendant Höss, den 20:e mars 1943, strax efter att det första krematoriet med bårhus (Krema II) byggts färdigt i Birkenau:
I början på 1944 fick Wirths igenom sin begäran om utökad bårhuskapacitet, och byggnad "8a" byggdes till detta syfte. Men krigsomständigheterna försämrades kraftigt för tyskarna 1944 och dödligheten i lägret var fortsatt hög. I maj 1944 hölls ett möte om situationen. I en rapport så summeras mötet på följande vis av den nya byggnadschefen Werner Jothann:
Viktiga framsteg har gjorts inom förintelseforskningen bara de senaste 20 åren, och i takt med att fler och fler dokument offentliggörs från bl.a. tyska, polska och ryska arkiv så får forskarna bättre och bättre bitar att lägga förintelsepusslet med. Så sent som 2021 plockades t.ex. koncentrations- och arbetslägret Majdanek bort från listan över "dödsläger", till stor del pga. ny forskning som bevisat lägrets verkliga roll i det tyska lägersystemet.
Nu har nya dokument från lägrets byggnadskontor, Zentralbauleitung (ZBL), satt hela gasningsmyten i gungning. I dokumenten så framgår med all önskvärd tydlighet inte bara att bårhusen aktivt användes som bårhus för att förvara och obducera avlidna fångar, men också att lägerkommendanten Rudolf Höss så tidigt som 1943 beordrat att alla döda kroppar i lägret av hygienska skäl måste transporteras två gånger per dag från dödsplatsen (normalt sett barackerna eller sjukkvarteret) till bårhusen, för att minska risken för sjukdomsspridning och råttor.
Det kanske mest intressanta är att i ett av dokumenten, ett brev från överläkaren Eduard Wirths till lägerledningen, så framgår att man fortfarande aktivt efterföljer Höss-ordern om att transportera döda kroppar dagligen till bårhusen så sent som 1944. Detta innebär kategoriskt att bårhusen under hela den påstådda gasningsperioden faktiskt användes som just bårhus, vilket de också var byggda för.
Ett brev från överläkare Wirths till kommendant Höss, den 20:e mars 1943, strax efter att det första krematoriet med bårhus (Krema II) byggts färdigt i Birkenau:
För förflyttning av kroppar från de intagnas sjukkvarter till Krema II, vänligen införskaffa övertäckningsbara, handdragna vagnar för 50 kroppar vardera.Den 20:e juli samma år skickar Wirths ett brev till ZBL med önskan om högre kapacitet för bårhusen. Dödligheten i lägret var redan hög, och den stora hälsorisken med att låta döda kroppar ligga kvar i sjukkvarteren och barackerna riskerade att locka till sig råttor. Den 4:e augusti svarar byggnadschefen Karl Bischoff:
SS-Standartenführer Mrugowski har efter vår diskussion beslutat att kropparna [från döda intagna] skall förflyttas två gånger dagligen, på morgonen och på kvällen, in i krematoriernas bårhus; på så vis behövs ingen separat påbyggnad av bårhus i de individuella undersektionerna.Bårhusen fanns alltså tillgängliga för likförvaring, vilket inte bara är helt i linje med byggnadsplanerna och ritningarna för de nybyggda Krema II och III (som hade varsitt bårhus, Leichenkeller), men också flyger i ansiktet på föreställningen att lägret inte längre hade någon bårhuskapacitet eftersom bårhusen i hemlighet gjorts om till "gaskammare".
I början på 1944 fick Wirths igenom sin begäran om utökad bårhuskapacitet, och byggnad "8a" byggdes till detta syfte. Men krigsomständigheterna försämrades kraftigt för tyskarna 1944 och dödligheten i lägret var fortsatt hög. I maj 1944 hölls ett möte om situationen. I en rapport så summeras mötet på följande vis av den nya byggnadschefen Werner Jothann:
Mötet anordnades för att bestämma plats och storlek för de efterfrågade bårhusen. Det blev dock uppenbart att det är problematiskt att införliva dem i nuvarande planlösning. Om vi skall ha utrymme för fler bårhus måste delar av toaletterna och duschbarackerna tas bort. Det är dock svårt att undvara dessa baracker under nuvarande omständigheter.Men Wirths ger sig inte. Den 25:e maj återkommer han igen med en detaljerad förklaring om hälsorisken:
SS-Obersturmbannführer Höß påpekar dock att i enlighet med en tidigare gällande order, så skall kropparna förflyttas dagligen på morgonen med en dedikerad transport; om denna order efterföljs så kommer ingen ackumulering av kroppar att kunna äga rum, och därför är byggandet av ovanstående bårhus ej avgörande. SS-Obersturmbannführer Höß beslutar således att inte bygga de diskuterade bårhusen.
I sjukkvarteren i lägren vid koncentrationslägret Auschwitz-II så ackumuleras ett antal kroppar dagligen med regelbundet intervall. Trots att transporter till krematorierna har organiserats och äger rum två gånger dagligen, på morgonen och på kvällen, så händer det ibland pga. bristen på fordon och/eller bränsle att kropparna inte tas om hand på över 24 timmar.Det kanske mest fascinerande är att ingenstans i den interna SS-dokumentationen finns någon tillstymmelse till antydan om att bårhusen egentligen inte kunde användas som bårhus eftersom de utnyttjades som "gaskammare". Tvärtom så talar man öppet om hur man kan utnyttja den befintliga kapaciteten på bästa vis genom att efterfölja Höss Kommandanturbefehl om transporter av lik två gånger per dag till bårhusen. Dokumenten motbevisar radikalt och kategoriskt den bräckliga hypotesen om "massgasningar" i krematoriernas bårhus. Hur kan Höss lakoniskt hänvisa tillbaka till sin egen order från 1943 under det påstådda "gasningskaoset" i maj 1944?
Viktiga framsteg har gjorts inom förintelseforskningen bara de senaste 20 åren, och i takt med att fler och fler dokument offentliggörs från bl.a. tyska, polska och ryska arkiv så får forskarna bättre och bättre bitar att lägga förintelsepusslet med. Så sent som 2021 plockades t.ex. koncentrations- och arbetslägret Majdanek bort från listan över "dödsläger", till stor del pga. ny forskning som bevisat lägrets verkliga roll i det tyska lägersystemet.
