Världens bästa dikt?

Det innersta av Ebbe Linde


Sist efter alla stormar
och växlingar mellan oro och ro
torde man ändå komma
till något som liknar tro.

inte på något särskilt.
inte på vissa bud.
inte på skuld och frälsning.
inte alls på någon personlig gud.

bara en stor tacksamhet,
outsagt mot vem.
och en trygg tillförsikt
att din väg bär hem.

med båda fötterna rotad
i det omedvetna du står,
solar kan förintas, men ett är visst,
du skall gå den bana du går.

stjärnhimlen över dig,
bergen runtomkring...
smärta, död och besvikelse
betyder ingenting.

Jag spikar fast dej till golvet

med hårda tunga slag.

Nuddar dej med spetsen.

Min fjäril,

med bomull mellan vingarna.



Mikael J Eriksson

Personligen är jag svag för:

Man conquers the mountains, the seas and the air,
And deserts turn gardens while under his care.
He does wondrous deeds in the scant space allowed;
Why shouldn't the soul of a mortal be proud?

-- Berton Braley, amerikansk poet (1882-1966)

Särskilt sista raden.

Från oceanen till källan
från bergen till låglandet
löper livets spöke
dödens fula skugga
dock mellan oss föds oåterkalleligen
en första gryning av glödande kött
som återställer jorden
vi vandrar vidare med lugna steg
och naturen hälsar oss
dagen fylls av våra färger
elden av våra ögon havet av vår förening
och alla levande liknar oss
alla levande som vi älskar

De andra är spöken
falska och inringade av sin intighet
men vi måste kämpa mot dem
de lever av knytnävsslag
de talar som knarrande stolar
deras läppar darrar av vällust
vid ekot av blyklockor
vid tystnaden av guld

Ett ensamt hjärta inget hjärta
ett enda hjärta alla hjärtan
och varje kropp är en stjärna
på en himmel fylld av stjärnor
på en bana som kretsar
mellan ljuset och blickarna
vår lysande jordiska tyngd
njutningens patina

Jag vill sjunga om mänskliga kuster
för dig som är levande som jag älskar
och för alla som vi älskar
som endast vill älska varandra
sedan ska jag stänga vägen
för påträngande drömmars flöde
sedan ska jag återfinna mig själv
och vi tar världen i besittning

(Paul Éluard, 1895-1952)

Det finns ju så fina barndikter:

Nu känner jag mig rysligt fin
Jag tror jag frågar herr kanin
Om han vill dansa vals med mig
På ängen med förgätmigej

Blått är mitt hårband blå är min kjol
blåa är blåbäroch blå är viol
havet är blått och himlen är blå
men blåast av allt är nog blåklint ändå

Tänk att i naturens famn
där har även grässtrån namn
det vackraste är timotej
ett namn som skulle passa mig

Alla är tagna ur majas alfabet.

O så har vi förstås Shel Silverstein:
There is a place where the sidewalk ends
And before the street begins,
And there the grass grows soft and white,
And there the sun burns crimson bright,
And there the moon-bird rests from his flight
To cool in the peppermint wind.

Let us leave this place where the smoke blows black
And the dark street winds and bends.
Past the pits where the asphalt flowers grow
We shall walk with a walk that is measured and slow,
And watch where the chalk-white arrows go
To the place where the sidewalk ends.

Yes we'll walk with a walk that is measured and slow,
And we'll go where the chalk-white arrows go,
For the children, they mark, and the children, they know
The place where the sidewalk ends.

Så ensam av Maria Wine (1912-2003)

Så ensam
och dock vilar min hand i din -
men dina ögon blickar ut i fjärran,
dina tankar följer molnens flykt.

Så ensam
och dock gråter jag mot din axel -
men kvällen lider mot sitt slut,
din morgon börjar i ett annat land.

Så ensam
och dock seglar vi i samma vilsekomna båt -
men vår längtan går åt olika håll
och där vid korsvägen bjuder du farväl.

Så ensam
och dock sjunger ditt namn inom mig,
ditt skratt lyser i natten,
dina smekningar stannar kvar hos mig -
men du, du lever i ett annat land.

(Jag antar att hon skrev den här dikten till sin man, Artur Lundkvist.)

To a Mouse av Robert Burns är elegant.

Ett grönt blad på marken

Grönt! Gott,
friskt, skönt vått!
Rik luft, mark!
Ljuvt stark,
rik saft,
stor kraft!
Friskt skönt
grönt!

Gustav Fröding

Enquête av Gunnar Ekelöf

Vad anser ni som er uppgift i livet?
Jag är en absolut onyttig människa.
Vad är er politiska övertygelse?
Det bestående är bra. Oppositionen
mot det bestående är bra. Ett tredje
kunde man också tänka sig - men vad?
Er religiösa mening, om ni har någon?
Densamma som min mening om musik: Att endast
den sant omusikaliske kan vara musikalisk.
Vad söker ni hos människor? Mina förbindelser
är tråkigt nog av liten eller ingen alls konstans.
Vad söker ni i böcker? Filosofiskt djup?
Bredd eller höjd? Epik? Lyrik?
Jag söker den perfekta klotformen.
Vad är det vackraste ni vet?
Fåglar på kyrkogårdar, fjärilar på slagfält,
någonting mitt emellan. Jag vet inte.
Er älsklingshobby? Jag har inga hobbies.
Er lilla skötesynd? Att onanera.
Och slutligen (så kortfattat som möjligt):
Varför skriver ni?
Av brist på sysselsättning. Vade retro.
Ni vitsar också?
Ja! - jag vitsar också.

Snart dags att deklamera! God helg efter valfri konfession.

Himladrottningens bild i Heda
Verner von Heidenstam

"Åtta hundra julenätter
såg jag tända sina ljus.
Barn, hör vad jag täljer!
Konungar kysste min fot.
Glömd sitter jag. Damm höljer mig.
Bed mig ej om vad du har kärt,
ej om guld och ej om namn.
Gå, förnekare!
Blott hos den, som tror, ske under."

När jag hörde från bildens röda
läppar av trä så tunga ord,
flög på muren ett sken och jag bad:

"Skänk mig hellre det gyllne hjärta,
skänk en droppe av den goda,
kärleksrika ödmjukhet,
som, förgätet och utan namn,
sirat och satt dig med dok och krona
hög och sträng på drottningstolen.
Lär mig vörda så och besjunga
hela den stora, ljusa värld,
som står fylld av vingars surr,
ängar och berg och underbara,
ädelt visa människoverk.
Den har tro, för vilken mycket är heligt".

Hittat Kobayashi Issa på sistone och han gör underbara dikter:

Asked how old he was,
the boy in the new kimono
stretched out all five fingers.

Face of the spring moon--
about twelve years old,
I'd say.

Having slept, the cat gets up,
yawns, goes out
to make love.

In spring rain
a pretty girl
yawning.

I Skåne av Nils Eklundh

I Skåne håller vi voss te
de som vi ved e riktet,
här sir vi bara som de e
om än de hörs lid viktet.
Höjt prisar vi vår skånska jor
å kregen som vi släpper,
men sant e de hårt enda or
å ente som vi skräpper.

Vår skånska sol e go å mill
å liaså vår måne,
å lärkan mä sin glaa drill
e allti fåst i Skåne.
Den dan vi hör en sådan ton
å ser de öppna vanned
tar ingen gärna frå voss tron
ad de e vår i lanned.

Vår skånska jor gir redi sä,
follt opp i våra binga,
å alla våra svin å fä
kan få så di blir stinga.
Säl tar vi osse nötta å
allt dugelet här vöjser,
för ente hör vi te di skrå,
som går mä slonkna böjser.

Stabo, som seder ve ditt bor,
tänk på va mad du eder,
den kommer frå vår skånska jor,
som e bå go å feder.
Om nånting sött du suar på
så bör du osse veda,
ad sockerbiden kommer frå
vår skånska sockerbeda.

I Skåne har vi ente småg
för sånt som bara gliser,
vi snackar på vårt ejed språg
å sjonger ejna viser.
En skåning e en lyner man,
men hör han nåd som roar
å får han se en tår på tann,
så hörs de när han tjoar.

I Skåne e de gott å bo
för kvingor å för manna.
Här fick di gamle gå te ro,
när deras klocka stanna.
Nu springer här små tösaliv
å lyss på vårens viba,
å pågen skär mä pänakniv
sin fåsta pilepiba.