Världens bästa dikt?

Årsdag av Giovanni Pascoli (1855-1912).

O moder, redan trettio år förgått
sedan den stund du födde mig med smärta
och då - vad aldrig plågorna förmått -
min späda kvidan ängslade ditt hjärta.

Du fruktade, o moder, och du led,
du gav ditt eget hjärtblod att mig nära,
då bävande du bar mig i din kved,
då mig ditt hjärtas hopp du gav att bära.

Din blick fördunklas för mig dag för dag,
jag minns ej mera dina anletsdrag,
ty redan minnets matta röst sig stockar.

Men i din dröm i gravens vilorum,
där tjugu år du legat stel och stum,
du smeker varsamt mina barnalockar.

Många gotiska tråkmånsar fanns det här.....hur kan ni glömma Edith?

Edith Södergran

Triumf att finnas till

Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
Jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner världar,
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror
och höra nattens tysta flod
och stå på berget under solen.
Jag går på sol, jag står på sol,
jag vet av ingenting annat än sol.
Tid – förvandlerska, tid – förstörerska, tid – förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt i havet?
Tid – du mörderska – vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.

Är inte mer vad jag varit av Clément Marot (1496-1544).

"Är inte mer och skall aldrig mer
bli vad jag en gång varit.
Min vår och sommar, vad än som sker,
ha redan på dörren farit.

O kärlek, dig har jag tjänat som
min herre och gud över alla
och skulle tjäna dig bättre, om
det ginge att livet återkalla."


(Marot var hovskald hos Frans I och Margareta av Navarra, översättare och utgivare (bl.a. av Villon); flydde efter flera fängelsevistelser, anklagad för kätteri, till det kalvinistiska Genève.)

Kärleken till nästan av Max Jacob (1876-1944)

Vem har sett paddan gå över en gata? Det är en helt
liten människa: en docka är inte mindre. Den släpar
sig fram på knäna: den skäms, säger man...? Nej! Den
är reumatisk, det ena benet släpar den efter sig, den
drar det till sig! Vart går den då? Den kommer från
kloaken, stackars clown. Ingen har lagt märke till
denna padda på gatan. Förr observerade mig ingen på
gatan, men nu driver barnen gäck med min gula stjärna.
Lyckliga padda! Du har ingen gul stjärna.

Basho (1644-94) was a Japanese Buddhist priest and the uncontested master of the haiku, an epigrammatic little poem in seventeen syllables designed to pervade more than persuade. Basho wrote the following at the famous battlefield of Hira-Izoumi; his hatred for war, Buddhist-inspired, was shared by seventeenth- and eighteenth- century Japanese philosophers.

ALL THAT IS LEFT

Old battle field, fresh with Spring flowers again-
All that is left of the dream
Of twice ten thousand warriors slain.

Dikten är en av Wordsworth mest kända
han var en av romantikerna, dikten är från 1804:




I WANDERED LONELY AS A CLOUD

I WANDERED lonely as a cloud
That floats on high o'er vales and hills,
When all at once I saw a crowd,
A host, of golden daffodils;
Beside the lake, beneath the trees,
Fluttering and dancing in the breeze.

Continuous as the stars that shine
And twinkle on the milky way,
They stretched in never-ending line
Along the margin of a bay:
Ten thousand saw I at a glance,
Tossing their heads in sprightly dance.

The waves beside them danced; but they
Out-did the sparkling waves in glee:
A poet could not but be gay,
In such a jocund company:
I gazed--and gazed--but little thought
What wealth the show to me had brought:

For oft, when on my couch I lie
In vacant or in pensive mood,
They flash upon that inward eye
Which is the bliss of solitude;
And then my heart with pleasure fills,
And dances with the daffodils.

I bananrepubliken Sverige har folk engelska favoritdikter!? Varför? Ni kan ändå
inte ta in saker på samma sätt som om ni läser ert eget modersmål.

T ex denna lilla pärla:

"Man kan ha roligt utan sprit
om man har en korv av skit"

---LOB--

För det första för att det har funnits betydligt fler engelskspråkiga poeter än svenska, vilket gör att det är större chans att hitta favoritdikter hos de engelska poeterna. För det andra är det ett nöje att läsa engelsk lyrik p.g.a. att det engelska språket är betydligt rikare än det svenska, dessutom vet du inte vilka kunskaper vi har i engelska (jag har läst engelskspråkig skönlitteratur och facklitteratur i över tjugo år).
För övrigt så har jag faktiskt postat tretton svenska dikter i den här tråden.


EDIT: Din lilla 'pärla' är skit.

Ahhhhhhh....
jag drogs till denna tråden som en dyngbagge dras till en hög rykande
elefantspillning

(Dung beatle heter egentligen tordyvel på svenska men jag tänkte ni skulle
gilla svengelskan bättre)

Pär Lagerkvist.

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer,
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skal tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.

Då får det väl bli en svensk dikt idag, Kickan.

Romans av Clemens Altgård (1959- ).

"Solen sjunker och din kropp viks sakta ut
under parkens infraröda lönnars kronor
Mjölkvita armar famnar och natt
omsluter oss med lövsus, åskregn
som faller mot din glödheta mortels botten
Så skall våra dagdrömmar malas och stötas

när vi möter varandra åter äter
varandra i varandras verkligheter
guest stars med videokameran vänd
mot skärmen: bilden äter upp sig själv

Hud mot hud hundratals ställningar
att pröva, din ställning och din sol
stiger för att sjunka i ställningen
som kallas hundarna om hösten

Tillställningar är uppträden: Du skrider,
nerför nattklubbstrappan, invändigt bemålad
Med lila snabelskor och bjällror, narrar
blickar och okända djur strömmar genom
bomull och nylon det bara skinnet
genomkorsar våra celler i ett krig vi aldrig ser

Du dansar i rundskuren kjol, ryggringat liv
vi älskar på spelbord av smaragd
saxofonernas månad, trånadens tid
stjärt mot stjärt i skorpionens tecken
Frågan följer färgerna som störtar
stöt för stöt mot mjölkvitt:
Vad har du för dig efter orgien?

Den natten ligger du i timmar på din tigerfäll
och laborerar med vindarna ur elden
en ortodox kemi och genom din magi
är vi åter där med och mot varandra
slingrande i degeln - ett centrum
i min hjärnstorms gröna trollsländsöga

Med din glödheta mortel på botten av ett rus
rider du ditt odjur bland robusta kopparmoln
Så sammanknyts vi genom tid och rum
minnen dofter somrar samlas
att blomma scharlakansröda höga
fångna bakom slipat glas geometri
och scenen där vi älskar finns hos stenen
på den ring jag formar och lägger i din hand"

Den här tycker jag om.

Had I the heavens' embroidered cloths,
Enwrought with golden and silver light,
The blue and the dim and the dark cloths
Of night and light and the half-light,
I would spread the cloths under your feet:
But I, being poor, have only my dreams;
I have spread my dreams under your feet;
Tread softly because you tread on my dreams.

- Yeats