Världens bästa dikt?

En gammal favorit av Georg Trakl:

Grodek

På kvällen dånar de höstliga skogarna
av dödliga vapen, de gyllene slätterna
och de blåa sjöarna, över vilka solen rullar
dystrare bort; natten omfamnar
döende krigare, de vilda suckarna
från deras sönderslagna läppar.
Men stilla samlas över betesmarken
röda moln, där den vredgade guden bor,
och det utgjutna blodet och den månlika kylan.
Alla gator mynnar ut i svart förruttnelse.
Under nattens och stjärnornas gyllene grenverk
fladdrar systerns skugga genom den tigande lunden
för att hälsa hjältarnas andar och deras blodiga huvuden;
och stilla i vassen ljuder höstens mörka flöjter.
O, stoltare sorg, ni altare av brons!
Andens heta flamma föder i dag en väldig smärta,
de ofödda efterkommande.

Lika bra att köra den på tyska, också:

Am Abend tönen die herbstlichen Wälder
Von tödlichen Waffen, die goldnen Ebenen
Und blauen Seen, darüber die Sonne
Düstrer hinrollt; umfängt die Nacht
Sterbende Krieger, die wilde Klage
Ihrer zerbrochenen Münder.
Doch stille sammelt im Weidengrund
Rotes Gewölk, darin ein zürnender Gott wohnt
Das vergoßne Blut sich, mondne Kühle;
Alle Straßen münden in schwarze Verwesung.
Unter goldnem Gezweig der Nacht und Sternen
Es schwankt der Schwester Schatten durch den schweigenden Hain,
Zu grüßen die Geister der Helden, die blutenden Häupter;
Und leise tönen im Rohr die dunkeln Flöten des Herbstes.
O stolzere Trauer! ihr ehernen Altäre,
Die heiße Flamme des Geistes nährt heute ein gewaltiger Schmerz,
Die ungebornen Enkel.

Svårt att välja men här är två favoriter från Stephen Crane

In the desert
I saw a creature, naked, bestial,
Who, squatting upon the ground,
Held his heart in his hands,
And ate of it.
I said: "Is it good, friend?"
"It is bitter - bitter," he answered;
"But I like it
Because it is bitter,
And because it is my heart."

och

A man said to the universe:
"Sir I exist!"
"However," replied the universe,
"The fact has not created in me
A sense of obligation."

Här är ett kort utdrag från Lord Byrons långa dikt The Giaour. Kan det vara något som intresserar dig Caine_Gothenburg?

Några ordförklaringar:
Giaour=non-Muslim, especially a Christian
Monkir=inquisitor of the dead, before whom the corpse undergoes a slight novitiate and preparatory training for damnation
Eblis=the Oriental Prince of Darkness
Ghoul=an evil spirit, especially one supposed to rob graves and feed on dead bodies
Afrit=a powerful jinn or demon


"But thou, false Infidel! shalt writhe
Beneath avenging Monkir's scythe;
And from its torment 'scape alone
To wander round lost Eblis' throne;
And fire unquench'd, unquenchable,
Around, within, thy heart shall dwell;
Nor ear can hear nor tongue can tell
The tortures of that inward hell!
But first, on earth as Vampire sent,
Thy corse shall from its tomb be rent;
Then ghastly haunt thy native place,
And suck the blood of all thy race;
There from thy daughter, sister, wife,
At midnight drain the stream of life;
Yet loathe the banquet which perforce
Must feed thy livid living corse,
Thy victims ere they yet expire
Shall know the demon for their sire,
As cursing thee, thou cursing them,
Thy flowers are wither'd on the stem.
But one that for thy crime must fall,
The youngest, most beloved of all,
Shall bless thee with a father's name-
That word shall wrap thy heart in flame!
Yet must thou end thy task, and mark
Her cheek's last tinge, her eye's last spark,
And the last glassy glance must view
Which freezes o'er its lifeless blue;
Then with unhallow'd hand shalt tear
The tresses of her yellow hair,
Of which in life a lock when shorn
Affection's fondest pledge was worn;
But now is borne away by thee,
Memorial of thine agony!
Wet with thine own best blood shall drip
Thy gnashing tooth and haggard lip;
Then stalking to thy sullen grave,
Go-and with Ghouls and Afrits rave;
Till these in horror shrink away
From spectre more accursed than they!"

Den heter "The House" (google-fu)

Mitt bidrag:

A Dream Within A Dream (Poe)

Take this kiss upon the brow!
And, in parting from you now,
Thus much let me avow-
You are not wrong, who deem
That my days have been a dream;
Yet if hope has flown away
In a night, or in a day,
In a vision, or in none,
Is it therefore the less gone?
All that we see or seem
Is but a dream within a dream.

I stand amid the roar
Of a surf-tormented shore,
And I hold within my hand
Grains of the golden sand-
How few! yet how they creep
Through my fingers to the deep,
While I weep- while I weep!
O God! can I not grasp
Them with a tighter clasp?
O God! can I not save
One from the pitiless wave?
Is all that we see or seem
But a dream within a dream?

Alone och the Raven är jävligt bra de med.

Oj oj oj...Pojkar och flickor...Omöjligt att avgöra...Alla dikter har sina tillfällen...Men om ni pressar mig (under gevärshot) så måste jag få utnämna Vladimir Majakovskij stora, underbara och helt exeptionella Epos "Ett Moln I Byxor"...Har ni icke läst denna I människor så tagen eder i kragen och läsom...Edra liv kommer att förändras för alltid...!

En kärleksvisa
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

Idle Youth
By all things enslaved

Through sensitivity

I’ve wasted my days.

Ah! Let the moment come

When hearts love as one.



I told myself: wait

And let no one see:

And without the promise

of true ecstasy.

Let nothing delay

This hiding away.



I’ve been patient so long

I’ve forgotten even

The terror and suffering

Flown up to heaven,

A sick thirst again

Darkens my veins.



So the meadow

Freed by neglect

Flowered, overgrown

With weeds and incense

To the buzzing nearby

Of a hundred foul flies.





Ah! Thousand widowhoods

Of a soul so poor

It bears only the image

Of our Lady before!

Does one then pray

To the Virgin today?



Idle Youth

By all things enslaved

Through sensitivity

I’ve wasted my days.

Ah! Let the moment come

When hearts love as one.

Libido, du glömde nämna vem som skrivit dikterna, så jag passar på att berätta det för de som inte vet.

Den första, En Kärleksvisa, är av Gustaf Fröding. Den ingår i Gralstänk.

Den andra dikten är av Arthur Rimbaud och heter i engelsk översättning
Song of the Highest Tower (Chanson de la Plus Haute Tour). Den finns i en konstig svensk översättning i samlingen En tid i helvetet.

Du är grym! Utelämnade A.Rimbaud namn med flit kanske var löjligt men ändå.

som sagt, omöjligt att välja ut en enda. men jag bidrar med en liten bit av Erik Johan Stagnelius:

Grymt verklighetens hårda band mig trycka,
av törnet blott en efterskörd jag samlar
på glädjens fält, och lik ett korthus ramlar
var väntad jordisk fröjd, var dröm av lycka.

Allena stödd vid tålamodets krycka,
jag i en vild, en nattfull öken famlar,
och i mitt spår den tunga kedjan skramlar,
vars länkar döden blott kan sönderrycka.

Dock tröstar mig den himlaburna sången.
Från himlens borg en rosenkransad ängel,
i gyllne flykt han sig till jorden svingar.

Milt han mig vidrör med sin liljestängel.
Strax falla kopparkedjorna av fången,
och vingen höjs, och silverrösten klingar.

Kenneth Rexroth (1905-1982)

For Eli Jacobson

We believed we
Would see with our own eyes the new
World where man was no longer
Wolf to man, but men and women
Were all brothers and lovers
Together. We will not see it.
We will not see it, none of us.
It is farther off than we thought.
. . . It does not matter.
We were comrades together.
Life was good for us. It is
Good to be brave - nothing is
Better. Food tastes better. Wine
Is more brilliant. Girls are more
Beautiful. The sky is bluer . . . .
If the good days never come,
We will not know. We will not care.
Our lives were the best. We were the
Happiest men alive in our day.

---

Slängde in en av mina absoluta favoriter dårå

Hej!

Jag har en dikt, en mycket enkel dikt som jag alltid påminner mig. Inte minst i dessa superliberalismens skördetider.

Den är skriven av den idag nästan bortglömde och grovt underskattade Stig Dagerman.

En broder mer

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

ABZeta99