2009-09-06, 14:17
#1
Som rubriken säger så har jag en lillasyster som jag älskar mer än något annat men hon är så pass självmordsbenägen att jag tror verkligen att hon kommer att skada sig själv allvarligt / ta självmord.
För ca ett år sen såg jag att hon skar sig och försökte prata med henne om det, men jag trodde ju inte det var så pass allvarligt.
Att tillägga är att sen mitten av sommaren har vi haft ett mycket bättre förhållande än innan för att vi förstår varandra bättre nu.
För några veckor sen hittade jag hennes dagbok och varje sida avslutas med att hon önskar att hon kunde slippa leva längre.
Men hon har varit glad, sagt att hon är mycket lyckligare nu när vi har bättre kontakt och så.
Men igår bad hon mig att kolla i en av hennes lådor för hon tyckte hon hörde ett konstigt ljud därifrån och när jag kollat så ser jag att där ligger ett brev med orden "förlåt" och liknande på utsidan. Så jag frågade henne vad det var och hon försökte ljuga och sa att det var ett brev till en kompis men jag öppnade det, och jo, det var ett självmordsbrev, när jag konstaterade det sa hon att det var skrivit innan sommaren men jag ved inte om jag kan tro på det.
Så jag försökte verkligen prata med henne om allt och innan har hon sagt att hon vill gå till bup och få hjälp men nu var hon negativ och "vill inte prata med någon som bara lyssnar för att dom får betalt och som glömmer en så snart man går ut".
Dessutom är detta ingenting man kan säga till våra föräldrar, de hanterar inget sånt här bra, de skulle, ifall de visste förmodligen ofrivilligt driva henne ännu längre.
Och jag vet att de som säger de ska göra sånt nästan aldrig gör det men hon säger ju inte sånt, hon låtsas alltid vara glad, det är det som gör mig så orolig, brevet är så... slutgiltligt, som att hon har bestämmt sig.
Samtidigt i hennes dagbok står det ibland att hon vill ha hjälp.
Så mina frågor är:
Vad ska jag göra? (säga till våra föräldrar är inget alternativ) Jag ska få kontakt med bup men jag antar det är meningen att hon ska ringa men problemet är att jag tror inte hon vågar göra det, så, är det möjligt att jag kan ringa in och fixa en tid till henne?
Dessutom som sagt, kan våra föräldrar inte veta så går det att dom inte kontaktar våra föräldrar (min lillasyster är snart 16 och jag är 18), visst om hon hade gått ensam så kanske men eftersom jag är myndig.
Ska lägga till att hon har egentligen inte sådana problem, hon anser att våra föräldrar inte bryr sig men hon förstår inte att de bryr sig väldigt mycket och är jättesnälla mot oss, dessutom har hon många kompisar och killar som är intresserade av henne.
Snälla hjälp, jag skulle verkligen inte kunna leva utan henne.
För ca ett år sen såg jag att hon skar sig och försökte prata med henne om det, men jag trodde ju inte det var så pass allvarligt.
Att tillägga är att sen mitten av sommaren har vi haft ett mycket bättre förhållande än innan för att vi förstår varandra bättre nu.
För några veckor sen hittade jag hennes dagbok och varje sida avslutas med att hon önskar att hon kunde slippa leva längre.
Men hon har varit glad, sagt att hon är mycket lyckligare nu när vi har bättre kontakt och så.
Men igår bad hon mig att kolla i en av hennes lådor för hon tyckte hon hörde ett konstigt ljud därifrån och när jag kollat så ser jag att där ligger ett brev med orden "förlåt" och liknande på utsidan. Så jag frågade henne vad det var och hon försökte ljuga och sa att det var ett brev till en kompis men jag öppnade det, och jo, det var ett självmordsbrev, när jag konstaterade det sa hon att det var skrivit innan sommaren men jag ved inte om jag kan tro på det.
Så jag försökte verkligen prata med henne om allt och innan har hon sagt att hon vill gå till bup och få hjälp men nu var hon negativ och "vill inte prata med någon som bara lyssnar för att dom får betalt och som glömmer en så snart man går ut".
Dessutom är detta ingenting man kan säga till våra föräldrar, de hanterar inget sånt här bra, de skulle, ifall de visste förmodligen ofrivilligt driva henne ännu längre.
Och jag vet att de som säger de ska göra sånt nästan aldrig gör det men hon säger ju inte sånt, hon låtsas alltid vara glad, det är det som gör mig så orolig, brevet är så... slutgiltligt, som att hon har bestämmt sig.
Samtidigt i hennes dagbok står det ibland att hon vill ha hjälp.
Så mina frågor är:
Vad ska jag göra? (säga till våra föräldrar är inget alternativ) Jag ska få kontakt med bup men jag antar det är meningen att hon ska ringa men problemet är att jag tror inte hon vågar göra det, så, är det möjligt att jag kan ringa in och fixa en tid till henne?
Dessutom som sagt, kan våra föräldrar inte veta så går det att dom inte kontaktar våra föräldrar (min lillasyster är snart 16 och jag är 18), visst om hon hade gått ensam så kanske men eftersom jag är myndig.
Ska lägga till att hon har egentligen inte sådana problem, hon anser att våra föräldrar inte bryr sig men hon förstår inte att de bryr sig väldigt mycket och är jättesnälla mot oss, dessutom har hon många kompisar och killar som är intresserade av henne.
Snälla hjälp, jag skulle verkligen inte kunna leva utan henne.
