Självmordsbenägen lillasyster

Hur kommer man isåfall i kontakt och får hjälp av kommunen och lanstinget, och hur kan de hjälpa?


För det första tycker jag du har fått kalla okänsliga kommentarer på den här tråden och för det andra att du gör rätt i att engagera dig.
Jag råder dig att ta konakt med BUP öppenvård i din kommun. Be och få prata med någon och kräv att du och din syster ska ha total sekretess gentemot era föräldrar. Föräldrar har inte rätt att veta att deras barn går på BUP även om oftast familjeterapi rekommenderas, av dom.
Förklara läget och det akuta behovet och din oro.

Till din syster kan du förklara att gå och prata med någon inte innebär att de är omänskliga för att de får betalt. De är som vanliga människor som verkligen bryr sig och känner Med henne. Att det är människor som Vill hjälpa. Om de hade valt att håva in pengar, hade de gjort något annat som lönat sig bättre.

Försök få med henne eller lura med henne till ett möte, där även du kan vara med om du känner för det. Det har jag blivit, ibland krävs det faktiskt att någon puttar in en på psyk för att processen ska börja. Speciellt i den åldern, är det svårt att ha "insikt" om vad som ska göras.

Återigen, bra att du tar tag i detta.
Mvh

Hur har det gått för dig TS? Jag har läst igenom tråden lite snabbt men inte orkat läsa alla svar eftersom hela tråden är bombad med uttråkade idioter som inte borde hänga i psykologikategorin alls.

I vilket fall. TS! Jätte bra att du ser din syster och fortsätt med det. Visa att du bryr dig om henne. hur gammal är hon? Nu vet jag inte om du har kontaktat någon form av vård för henne än men om inte tycker jag att du ska erbjuda henne att följa med till ungdomsmottagningen. Det kommer bli mycket lättare än att sticka till BUP det första ni gör. Det kanske känns lättare för din syster också.

Något som är jätte viktigt är helt enkelt att visa att du ser henne och att du finns där för henne. Förmodligen är hennes sätt att handla ett rop på hjälp och känner du att du har kraften att hjälpa så är du den rätte att göra det. Jag önskar verkligen att någon såg hur illa jag mådde när jag var yngre. Då hade jag sluppit hamna i den sitsen jag är nu. Ju snabbare vård destå bättre.

Sen så säger du att ni absolut inte kan berätta för era föräldrar. Det känns som att ni verkligen borde berätta det, dock kanske kontakta ungdomsmottagningen för att få en tid hos psykolog/kurator först så att din syster har någon att bearbeta det hela med om det skulle bli jobbigt med era föräldrar. Kanske du behöver prata med någon också? det är aldrig lätt att vara den som ska stå på vakt hela tiden.

Ta kontakt med henne på en personlig nivå, umgås med henne.
Detta kan få henne att ändra sig. Annars kan du möjligtvis på något sätt få henne att tycka att hon är viktig för dig eller någon annan, det kan också hindra henne. Lycka till

Jag tror man kan gå på BUP trots att föräldrarna inte vet - och det finns RIKTIGT BRA människor på BUP men vill man inte låta dessa hjälpa en så är man ju i stort sett förlorad.

Låter som om din lillasyster vill ha hjälp och det låter även som om hon mår dåligt på riktigt också.
Hon verkar ju ha en kanonbrorsa också, det hjälper ju rätt mycket kan jag tänka mig men är svårt när man inte mår bra i sig själv.
Ta med henne ut på grejer - låt henne inte sitta hemma hela tiden. Ta bort henne från hennes vänner (som säkert har något med saken o göra, brukar oftast vara så i den åldern) hennes skola och erat hem. Säg på morgonen innan skolan tex "nu ska vi göra något" och ta med henne till en djurpark - på bio - ut på promenad - vad som helst. Hon kommer uppskatta att få försvinna lite från sin vardag och då kan ni även få tid för er själva och kunna prata öppet utan att någon ser o bryr sig.

Ni måste inte nödvändigtvis prata direkt om hennes problem för det går inte direkt "hur mår du egentligen" och så får man ett ärligt svar - gäller o locka fram det. Börja prata med henne om allt annat utom hennes mående så ni får bättre o bättre relation sen kommer hon o öppna sig när det känns rätt för henne men försök ge små hintar om att hon ska öppna sig och om du varit med om liknande så kan du berätta om det, så kommer hon känna sig trygg i att öppna sig hon med. Annars kan du försöka hitta någon som varit med om samma problem som henne som kan hjälpa henne - måste inte nödvändigtvis vara en psykolog, "vanliga" människor kan hjälpa lika mycket.

Men om inte BUP funkar - ungdomsmottagningen? Finns kuratorer där man kan prata med.

Hoppas hon mår bättre snart och finns ett blogginlägg som jag skrev för ett tag sen, som är riktat till själdestruktiva tjejer som hon kanske vill läsa. http://azombiehidesmyface.blogspot.com/2009/09/selfdestructive.html

Ring till Bup och om det tar lång tid innan man får komma dit så kan man ringa akut, och så kan hon förhoppningsvis få en bra medicin även om det oftast tar väldigt lång tid innan man hittar rätt.

Tråd från 2009?

Och om jag då tolkar det hela rätt så existerar inte ditt inlägg egentligen,eftersom du menar att världen är en subjektiv plats.Och om jag frigör mitt sinne jag så kommer Keanu Reeves och laddar ner lite kung-fu moves i slow motion i mitt huvud medans Uri Geller visar sig vara ett orakel då han kan böja skedar,eller?

OnT:
Psykiska problem ska behandlas som psykiska problem utav fackmän(dvs psykologer,kuratorer m.m),punkt.