Jägar-wannabes = sorgligt

Du har helt klart en poäng. Tex vanlig skyttesoldat i Norrland med många långa kalla vinterövningar är ingen rolig tjänst. Jägarna får bära tungt och slita hårt men dom som övar mest under sommaren har det ändå rätt behagligt. Kylan är ens värste fiende.

Fallskärmsjägare har utbildning i att fällas med fallskärm
och har då det som en alternativ metod för innästling.

"Flygburna" jägare är lätt infanteri som låtsas
att de ska tilltransporteras med icke existerande helikoptrar.

Luftburen bataljon är alltså egentligen lastbilsburen bataljon
eller om vi så vill dagens motsvarighet till gamla IB77.

Sorgligare är alla som går runt och tror att de är högst i världshierarkin för att de har genomfört en godkänd jägartjänst (vilket i sig kan vara en semester).

Visst har jag stor respekt för de som har kunnat upprätthålla högt stridsvärde under längre perioder av vinterstridsmiljö helt klart!

Många av jägartjänsterna där man gör några enstaka längre marscher sommartid och har lite hårdare jargong betyder ju inte per automatik att man är en rambo.

Min bataljon (jag var i staben) skulle gruppera dolt över 1X3 mil innan stormakten passerade, och efter att fronten passerat syssla med störning bakom fronten. Detta skulle pågå i 28 dagar (fyra veckor) med RU. Logistiken var inte ointressant (min grej). Därefter urnästling till fots.

Jan G. skall man inte fästa så stor vikt vid. En del han påstår är sant om man ändrar litet. Några av bokstavsförbanden rekryterade (enstaka) värnpliktiga, åtminstone för ca 10 (tiden går, säg 15) år sedan, men då bör man tänka på att det fanns resrvofficerare eller vpl officerare att tillgå på den tiden, dvs folk man testat, utbildat och kände till förmågan på. Hearts&Minds-taktik är regel för svenska utlandsstyrkan, sk "advisors" har prövats, men brukar bli skit vem som än kör det. Svenska befäl har arbetat mycket i Baltikum med utbildning, men det handlar nog inte om att skapa gerillagrupper av de infödda.

Dagens inneterm är för övrigt "operatörer", inte jägare.

Jägar-begreppet är lånat från tyskarna. En gång i tiden på 1800-talet hade vi såväl kungliga Jämtlands Hästjägarekorps som Värmlands Fältjägarekorps osv. Motsvarande enheter under den karolinska tiden kallades friryttare (ex Långströms friryttare) och partigängare, en term som fortfarande är gångbar i den svenskspråkiga delen av Finland.

Jägarförband kännetecknas av självständigt uppträdande bakom fiendens linjer där man tilldelats uppgifter som spaning, strid och sabotage.

Ovanstående debatt bör ses mot den allmänna begreppsinflationen med grandiosa beteckningar i överflöd.

Tänk om jag hade en sabel, tänk om jag hade en häst...

Skall man värdera, så är det väl ett bra genomförande av en krävande utbildning som skall ge imponatoreffekt, inte direkt uppgifterna som skall utföras.

Nu råkar ju utbildningar där den fysiska och psykiska styrkan prövas på individuell basis ofta sammanfalla med litet fräsigare framtoning och "tuffa tag" rent allmänt. Det är väl känt att ett steg på vägen är att skapa en självkänsla och en självbild som "förfärande tuff och hård" - tror man det om sig själv går man sannolikt några mil längre än den som inte har prestige att upprätthålla.

aah!, du tänker morot och piska, leva upp till det fräsiga namnet! ja vafasen, det är säkert något som påverkar när man är nära att ge upp, men det gav mig bara mera respekt för alla icke-jägare i landet som köttar på. iofs så har väll alla förband något att vilja leva upp till, men det där med jägeriet är ju "mytomspunnet"

om ts nu vill klanka ner på marinbassäk eller vad dom nu heter, hur tror han att en KB från i22 skulle vilja dela namn med honom om han nu gjort det på tex k3? ska man införa jägare med grader då? vem har störst stridspitt?

Skämmes ta mig fan! Lär dig svenska och ett hövligt uppförande ditt jägarsvin så du inte drar förnedring och vanära över ditt truppslag.

Sannolikt inte. Har man gjort 15 månader på Armens Jägarskola, senare I22/Lapplands jägarregemente har man antagligen en helt annan kunskapsbas och erfarenhetsbas än om man är 7-månaders jägarsoldat från K3. En 15-månaders KB från K3 är heller ingen dununge, skall sägas.

Men jägeri enligt gammal god modell är ju en försvinnande liten grupp som utbildas till. Att kalla fjärrbevakningstrupp och kvalificerade underrättelseförband för "jägare" syftar nog bara på utbildningens karaktär, inte stridsuppgifterna. Jag har inga problem med det.

Det handlar inte bara om långa marscher, pyskisk nedbrytning var vanligt på jägarförbanden då jag låg på I22 under 80-talet och det upplevde jag som värst.

En föredetta klasskompis påstår sig vara underrättelsejägare. Existerar ens en sådan titel eller bluffar han?

han kan ha varit jägare på ett förband som sysslat med underrättelseinhämtning. dvs han har varit en jägare som spanat, och inte krigat. mer eller mindre typ.

tänk grabb under granris som bajsar i påse.