Är din unge ett blivande psykfall?

Vilken förälder man än pratar med säger att deras barn är underbara. Är de skrikande helveten utan hyfs så har de "en stark personlighet". Är de socialt inkompetenta blivande socialfall som aldrig skulle klara av en arbetsintervju så är de "lite blyga".

Nu undrar jag helt enkelt om din unge är ett blivande psykfall? Var nu ärlig. Tittar du på din sexåriga dotter eller son och tänker: "Nä, det här kommer gå åt helvete. Den här individen spolar ner djur i toaletten och reagerar inte när man pratar med honom/henne. Det är en blivande psykopat."

Fast om man tänker så om sitt barn så skulle man nog dra iväg till BUP ganska omgående medans de är små och ännu (kanske i alla fall) går att rädda. Annars är man nog psykfall själv, och då ökar nog risken markant att också barnet blir det i vuxen ålder.

Och nej, mina egna ungar är jag inte särskilt orolig för.

Vet inte om jag håller med riktigt. Tror att många föräldrar inte vill se eventuella problem. Kalla det förnekelse eller vad som helst. Någon form av försvarsmekanism i varje fall. Många drar sig nog för att ta barnen till BUP även om de misstänker problem också eftersom de kanske skulle se det som ett personligt misslyckande (vilket det givetvis inte måste vara).

Ska väl poängteras att jag själv inte är förälder (vad jag vet) och att det här bara är lösa antaganden.

Att du inte är orolig förstår jag. Att döma av avataren tycks du ha fullt friska barn.

Hehe, det är inte min bebis på bilden.

I alla fall, om jag ser till mig själv som förälder; skulle jag märka att något inte verkar stå rätt till med mina ungar så skulle jag verkligen vilja att de fick hjälp. Men visst, en del kanske drar sig för att gå till BUP eller liknande för att de skäms. Själv skulle jag skämmas värre om jag inte hjälpte mitt barn, men det är jag det.

Förstod att det inte är din bebis. Det där med internet och ironi är svårt.

Jag tvivlar inte en sekund på att du skulle gå till BUP vid misstankar, men tvivlar som sagt på att alla skulle göra det. Att rena psykfall inte gör det kan man ju anta men även förhållandevis normala föräldrar kan nog dra sig för det. Inte mitt ämne alls dock som sagt.

Skulle vara skoj att höra vad någon som är lite i branchen har att säga. Lärare, socionomer och psykologer borde väl ha en viss uppfattning om hur det kan tänkas förhålla sig.

Självklart ska man försöka fixa hjälp till ungen. Men vissa problem är ju mer eller mindre så att de inte går att bota. Problem som har inget eller lite med miljön och uppfostran att göra.

Den har man aldrig hört 100gånger!
En "stark personlighet" tycker man är bra men i regel blir ungen en riktigt liten skit.

Dom blyga som jag oxå personligen avskyr blir däremot daltade och det slutar med att ungen blir som ett retard och alltid ska stå bakom mamman eller pappan fast dom är 10-12år.

Båda två är rejält ouppfostrade anser jag!

Detta var intressant då man ofta märker hur speciellt mödrar berömmer sina barn och sedan hör man hur de blir kallade könsord. Bortskämda skitungar finns också gott om och deras föräldrar håller dem alltid bakom ryggen.

Jag har en personlighetsstörning som kanske kunde ha lindrats om mina föräldrar gjort något åt det när jag var yngre. Men de tänkte nog att eftersom mina syskon är "normala" så borde väl jag också vara det. Jag tror inte att de har fattat än idag att jag inte bara är "blyg" Jag är dock varken psykfall eller socialfall, inte heller är mina föräldrar det

Det är inte så lätt att dra till BUP du måste ha remiss antingen från skolpsykolog, vårdcentralen eller skolpsykolog. Jag misstänkte rätt tidigt att det var något som inte var riktigt som det skulle med min son men lyckades få en sådan remiss först när han gick i sexan. Det var som jag misstänkte han hade asperger. Tyvärr fick han sin diagnos när han var på väg in i puperteten så för oss blev det katastrof med diagnos vid den tidpunkten. Vi kan säga så här vi har inte fått hjälp med problemen utan det har blivit 1000 gånger värre.

Det är väl oftast i tonåren det märks om nån är på väg att bli ett psykfall.

Går det inte att fixa hjälp privat? Jag tycker också att ni borde få hjälp av den offentliga vården men det kan vara ett alternativ.