Citat:
Ursprungligen postat av Krolock
Hej alla!
Jag har under den senaste tiden tagit mig igenom såväl Lindeberg som Borgnäs (sparar Hanna Olsson till sist, mer som ett kuriosum än som en seriös utredning). Jag lutar mycket åt att åtminstone Allmänläkaren är helt oskyldig, men riktigt klok på historien och helt övertygad är jag inte.
De två pusselbitar jag inte riktigt får att gå ihop är Barnets Berättelse och Fotohandlarparet. På 80-talet var ju "barn ljuger aldrig om sexövergrepp" en etablerad sanning, men med tiden har forskningen avfärdat förträngda minnen och liknande såsom strunt. Och jag kan bara inte tro på att en 18 månader gammal flicka ska kunna ha klara minnen av en sådan upplevelse som mamman (som ju är den som vittnar åt flickan, det är - som många påpekat - Mammans Berättelse mer än Barnets) påstår att hon haft. Alltför många sådana fall har rasat ihop under de senaste decennierna, resulterat i resningar och frikännande domar ("fallet Ulf", t.ex).
Men så var det då detta med Fotohandlarparet. Om - säger om - deras (eller kanske snarare Fruns) utpekande av TA är korrekt, då måste också Barnets Berättelse vara korrekt (åtminstone i stora drag). För hur sannolikt är det att fru Allgén fantiserar ihop en helt osann story i syfte att sätta dit sin man (eller vad för syfte hon nu kan tänkas ha haft), och det sen visar sig att hennes man ÄNDÅ av oberoende bevisning är bunden till just det brottet? Inte så värst. Och för mig är just Fotohandlarparet det enda som gör att man inte helt säkert kan vifta bort anklagelserna mot TA såsom varande rubbish.
Därför undrar jag lite hur ni - kanske framförallt Eremona som verkar vara den överlägset mest inläste på fallet i den här tråden - ställer er till Borgnäs skildring av utpekandet? Han vill ju göra gällande att Lindeberg förvrider bilden av det genom att tvinna ihop parets olika berättelser, att polisen inte alls pressar paret att göra ett utpekande, att nr 5 och nr 9 är väldigt lika, och att Anita Schröder först efter långt övervägande och vägran att bestämt peka ut någon sakligt och eftertänksamt pekar ut TA som den mystiske kunden. Kort sagt - att utpekandet av TA är solitt.
Det har pratats om Fotohandlarparet ganska nyligen i denna tråd, och bevisningen i övrigt har dissekerats ganska ingående, men jag kan inte hitta någon kommentar till just Borgnäs resonemang i boken. Så därför undrar jag - hur ställer ni er till detta?
Jag har under den senaste tiden tagit mig igenom såväl Lindeberg som Borgnäs (sparar Hanna Olsson till sist, mer som ett kuriosum än som en seriös utredning). Jag lutar mycket åt att åtminstone Allmänläkaren är helt oskyldig, men riktigt klok på historien och helt övertygad är jag inte.
De två pusselbitar jag inte riktigt får att gå ihop är Barnets Berättelse och Fotohandlarparet. På 80-talet var ju "barn ljuger aldrig om sexövergrepp" en etablerad sanning, men med tiden har forskningen avfärdat förträngda minnen och liknande såsom strunt. Och jag kan bara inte tro på att en 18 månader gammal flicka ska kunna ha klara minnen av en sådan upplevelse som mamman (som ju är den som vittnar åt flickan, det är - som många påpekat - Mammans Berättelse mer än Barnets) påstår att hon haft. Alltför många sådana fall har rasat ihop under de senaste decennierna, resulterat i resningar och frikännande domar ("fallet Ulf", t.ex).
Men så var det då detta med Fotohandlarparet. Om - säger om - deras (eller kanske snarare Fruns) utpekande av TA är korrekt, då måste också Barnets Berättelse vara korrekt (åtminstone i stora drag). För hur sannolikt är det att fru Allgén fantiserar ihop en helt osann story i syfte att sätta dit sin man (eller vad för syfte hon nu kan tänkas ha haft), och det sen visar sig att hennes man ÄNDÅ av oberoende bevisning är bunden till just det brottet? Inte så värst. Och för mig är just Fotohandlarparet det enda som gör att man inte helt säkert kan vifta bort anklagelserna mot TA såsom varande rubbish.
Därför undrar jag lite hur ni - kanske framförallt Eremona som verkar vara den överlägset mest inläste på fallet i den här tråden - ställer er till Borgnäs skildring av utpekandet? Han vill ju göra gällande att Lindeberg förvrider bilden av det genom att tvinna ihop parets olika berättelser, att polisen inte alls pressar paret att göra ett utpekande, att nr 5 och nr 9 är väldigt lika, och att Anita Schröder först efter långt övervägande och vägran att bestämt peka ut någon sakligt och eftertänksamt pekar ut TA som den mystiske kunden. Kort sagt - att utpekandet av TA är solitt.
Det har pratats om Fotohandlarparet ganska nyligen i denna tråd, och bevisningen i övrigt har dissekerats ganska ingående, men jag kan inte hitta någon kommentar till just Borgnäs resonemang i boken. Så därför undrar jag - hur ställer ni er till detta?
Jag är inte överlägset mest insatt, ingen kan ha hela detta fall i skallen, men det är fint att jag ger ett seriöst intryck iaf
Jag har dock läst om detta ordentligt, som den nörd jag är, jag har också tillgång till FUP (och slasken), och har mkt material att tillgå, jag gör mitt bästa.Men hur som helst. Att ett så litet barn som Allgéns dotter skulle minnas/memorera och återge en likstyckning korrekt, så att mammans berättelse om vad barnet sagt ska kunna ligga till grund för en dom eller ett tungt domskäl, det är nonsens. Det mamman sa att dottern sagt var redan i omlopp bland allmänheten när barnetstoryn presenterades dessutom. Mkt viktigt.
Om fothandlarparet kan man säga att de återgav kroppens skador helt inkorrekt, att maken hittade på helt felaktiga saker (sågar i taket + ett snyggt kapat knä eller var det höften kanske), och att läkarnas signalement läckt när paret skulle vittna, och att paret dök upp 3,5 år efter Catrines död, en evighet i vittnessammanhang. Jag har ansett att fotohandlarparet är så surrigt och flummigt att Borgnäs analys har undgått mig, jag har inte känt att den varit viktig, för paret här är uppenbart helt fel ute iaf. Ngn som läst in sig på Borgnäs specialanalys får uttala sig