Citat:
Ursprungligen postat av
coli
Det fetade, det tror jag också.
En stor förlust för vetenskapen och rättsmedicinen att en omvittnat skicklig, ambitiös och dedikerad helt ostraffad läkare som Teet Härm inte fått jobba mer. Han hade sannolikt kunnat gå långt inom sitt gebit.
Det kanske var så att Härm förstod att han hade någon form av NPF-diagnos - även om det inte var på modet då - och därför just valde något som passade honom, en specialinriktning utan så mycket kontakt med en löpande ström av patienter och anhöriga. Där han också slapp springa runt mellan olika avdelningar på ett sjukhus och istället kunde fördjupa sig och bli expert inom sitt specialområde, i lugn och ro.
Svensk och internationell Rättsmedicin hade troligen haft stor nytta av honom. Att det inte blev så får man nog till största delen lägga på Jovan Rajs. Som vindarna till slut blåser numera är det kanske just detta Rajs kommer att bli mest ihågkommen för - Rajs negativa bidrag till specialiteten Rättsmedicin.
”Ombud för de jag skadade och tystade”
Enligt Per Lindeberg så hade Teet två yrkesval han valde mellan - civilingenjör eller läkare. Att det blev läkarbanan ska ha berott på att hans mamma jobbade inom polisen och på det sätt kom han i kontakt med rättsläkaryrket.
Jag har träffat på unga människor i mitt liv som varit sådär högpresterande och dedikerade som Teet var utan att de för den skull har någon sk diagnos. Jag håller verkligen med dig i att det från samhällets sida var en stor förlust att förlora en så kompetent och dedikerad yrkesperson, de växer inte på träd och de är mycket viktiga i samhällsstrukturen.
Det är både en mycket upprörande och djupt berörande historia, och hur det varit möjligt är helt åt helvete för att vara ärlig!