Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Precis, och man vet ju inte vad som ligger bakom vittnesmålen eller utsagornas tillkomst, utpressning exempelvis, att få en läkare "på kroken" att hjälpa till med oegentliga förskrivningar eller något (fast denne kanske bara köpt sexuella tjänster och inte varit intresserad av att delta i något annat).

Det finns redan en möjlig lösning. När de på sopsäckarna hittade hårstrån så kollade de dNA mot läkarna och DNA:t stämde inte.
Där kom en journalist, kommer inte ihåg vem på en möjlig gärningsman som dessutom kan förklara alla de andra styckade kvinnor som hittades i tidsmässig anslutning till DaCosta och ej aldrig bundits till henne, vilket man borde gjort.
Det fanns en slaktare från Enskede som tidigare dömts för styckmord mot kvinnor, främst prostituerade kvinnor, han var nyss utsläppt då det började hittas styckade kvinnodelar lite varstans i Stockholmsområdet, jag tror DaCosta var den tredje eller fjärde kvinnan som hittades, det var olika polisdistrikt dessa kvinnor hittades och det gjordes aldrig någon koppling att detta kunde ha ett samband.
Den mannen dog under 90-talet och det fanns folk som krävde ett DNA jämförande med denne man som aldrig gjordes, och därför kan vi aldrig veta eftersom detta DNA förstördes efter att de på det sättet frikänt läkarna.

Som jag ser det med erfarenheter från andra bortsjabblade rättsfall så är jag säker på att det var Enskedeslaktaren som är den skyldige.
I Likhet med Quickfallet kom den så kallade borträngningsteorin in i detta fall och läkarna blev inblandade, därför saboterades detta rättsfall. Och nu kommer ingen komma till klarhet.

Men oftast är det den enklaste lösningen som är den rätta.

Här hänger jag nog inte riktigt med på hur du tänker men det finns egentligen endast ett "vittne", Marianne Seppälä, som påstår att CdC sålde sexuella tjänster till TH och den som ligger bakom det "vittnesmålet" är Hanna Olsson.

Det bär mig emot att skriva dessa saker eftersom att trollet nu kommer att få börja om sitt ältande om dessa vittnen ännu en vända och det är redan gjort alldeles för många gånger redan.

Rekommenderar därför, om du inte redan gjort det, att du läser de böcker som finns i ämnet och tittar i det eminenta da Costa-arkivet som finns i trådens förstasida för att få mer information och bilda din egen uppfattning.

Enskedeslaktaren är inte dömd för styckmord på flera kvinnor, han dömdes för vållande till annans död, efter att styckat en kvinna 1974. Däremot mördade han ett äldre par i Ystad 1977. Han dog 1987, inte på 90-talet. Hårstråt återfanns på en handduk nära en av fyndplatserna, det mtDNA som kunde utvinnas stämde inte överens med läkarna, hårstråt och mtDNA:t finns kvar, det har inte förstörts.

Ja. Och vi människor är ofta ganska banala, även när vi begår grova brott.

Inte ens landets mest spektakulära våldsbrottslingar tänker särskilt långt - de är känslostyrda.

Buss 58/komplettering

Enligt polisens bedömning (protokoll/1984) bör trafiken ha varit "obefintlig" på E-vägen på sommaren 1984, i synnerhet på helger, men då bortsåg man från buss 58, och om likstanken "låg tät" över Karlberg i juli så bör situationen vid E-vägen 17 och den närliggande busshållplatsen ha varit lika otrevlig, och åter igen är det något som inte stämmer för 5 öre ... flera personer var dessutom skrivna på E-vägen, och det fanns massor av fungerande verksamheter ... folktomt kan det inte ha varit. Så varför dröjde det så länge innan säckarna hittades, om de nu dumpades i juni ... Svaret är nog enkelt. De dumpades inte i juni. En halv människokropp bör väl sprida en karaktäristisk doft, som får de flesta att fundera ...

Jag tänkte på "kronvittnet" bl.a. . Självfallet hade en nedgången missbrukare kontakt med läkare, vissa kanske bara i syfte att behandla någon åkomma, vissa kanske hon sålde sexuella tjänster till och någon kanske hon både sålde sex till och blev behandlad av.
Däremot var väl hennes livssituation med det umgänget hon hade en avsevärd riskpotential i sig med högre risk för allvarliga konflikter jämfört med risken att en torsk ska mörda för skojsskull. Jo, den senare risken finns nog men sannolikheten är antagligen mindre än att hamna i konflikt om knarkskulder, bedrägerier och sälja fulknark bland sina labila ihög grad impulsdrivna alkohol eller drogpåverkade bekanta.

Jag har inte läst böckerna och har ingen direkt motivation att göra det men jag tycker man på sätt och vis "stympar" offret en gång till om man bortser från aspekter som kan ha betydelse för en potentiell mördades motivation och låtsas som att den omständigheten att hon är kvinna i sig är givet att hon är oskyldig i den meningen att gärningen inte kan ha föregåtts av något slags provokation (sedan kan kvinnan( som här är prostituerad, det skulle lika gärna kunna vara en manlig prostituerad) kanske drabbas av andras provokationer exempelvis att någon vän, manlig eller kvinnlig, utpressar hennes kunder eller andra bekanta)

Jämför med exempelvis Elizabeth Short (Svarta Dahlian) där hade man ju viss tanke om att det skulle vart en läkare men då hade det med illegala aborter att göra (man misstänkte att han utförde aborter som inte var tillåtet, inte bara på prostituerade utan även diverse inom nöjesbranschen på olika nivåer). Skillnaden var väl att man oftast bara kallade Short servitris. Inte alla skribenter dock, hon hade väl utöver prostitutionen även gjort filmer i bl.a. Mexico (eftersom det inte var tillåtet att spela in sådana filmer i Kalifornien även om det ofta var amerikaner som hade sin verksamhet i den branschen). Men det kan ju förklara varför det är svårutrett och att det inte nödvändigtvis beror på genusordningen.

(det fetade)

I såna fall kan vi nog utesluta Vinof som GM helt och hållet för jag tror knappast att han var så korkad så att han dumpade en del av offrets kvarlevor bara 100 meter från flyttfirman, det vore att be om väldigt stora problem. Vinof är alltså med stor sannolikhet oskyldig om vi begrundar utplaceringen på Eugeniavägen väldigt nära hans firma, några andra slutsatser går det ju knappast att dra, eller hur?

Och vad gäller Vinofs kontakt med da Costa så verkar den ha upphört nån gång under våren, kanske i april nån gång för det finns inga uppgifter om att dom har umgåtts eller ens träffats efter denna månad, da Costa var dessutom bortrest till Småland några veckor och efter hemkomsten till Stockholm i maj så saknas det uppgifter om umgänge med Vinof helt och hållet. Vinof är ungefär lika ointressant som Solnamannen som hade kontakt med da Costa senast nån gång tidigt 1984 men med en viktig skillnad, da Costa övernattade aldrig hos Vinof som i fallet med Solnamannen och det sista vittnet arkitekten.

TH å sin sida har hela tiden förnekat att han träffat offret men det lite märkliga är ju samtidigt att TH sa faktiskt till en arbetskollega sommaren 1984 att han brukade se en kvinna på Malmskillnadsgatan när han passerade där på väg till och från jobbet som till ungefärlig ålder, längd och vikt kunde stämma in på offret men att han inte sett denna kvinna stå där på ett bra tag. Arbetskollegan tyckte att det hela lät småmärkligt med tanke på TH:s flytt till Täby och då passerade man inte alls stritan. Vad drar du själv för slutsats av allt detta?

Det borde den nog gjort. Men likväl som styckning kunnat ske med förvaring i något kylrum på ett sjukhus så skulle det väl lika gärna varit någon som fått nyttja Vinofs firma lokal och lagt den i frysen. Fanns det några pizzerior eller andra matställen med rejäla frysar i Solna?

(Det fetade)

Har du läst domen från TR -88? Rätten ansåg det som utrett att TH var bekant med offret vårvintern 1984, läs för all del gärna hela domen och återkom sen med dina synpunkter, som svar på din fråga så ansåg alltså TR att det var "säkerställt", sen kan vi alltid diskuera om TR gjorde rätt bedömning.

http://s1033.photobucket.com/user/da...ml?sort=9&o=59

Nä det har jag faktiskt inte, jag läste delar som citerades i media. Sedan vet jag av egen erfarenhet att inte allt som påstås i en dom stämmer. Eller vad som påstås i en utsaga som läggs till grund för en dom.

Jag tror inte att man kan dra den slutsatsen heller. Som jag skrev kan det lika gärna vara precis tvärtom.


Att det var en jävla hysteri på den där tiden, och att alla försökte hitta kopplingar mellan Da Costa och Härm för att "hjälpa rättvisan på traven". Vi har inte en aning om vad Härm faktiskt sade till sin kollega.