Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Jag inser även att om vi leker med en hisnande tanken att CdC blev styckad i en lägenhet vid den västra änden av Fleminggatan så behövde GM (om denne var bilburen) endast tvungen att köra ned Igeldammsgatan bort till Hornsbergs Strand och över Ekelundsbron så är GM vid FP1. Väldigt rimligt om GM ville få ut likdelarna från stan men samtidigt slippa riskera att eventuellt bli stannad av polis vid tullarna.

Körningen till Eugeniavägen är svårare att förklara i det läget.

Den stora mannen som TÅ beskrev, var tydligen "i trettioårsåldern". Hur vittnen beskriver åldrar, är iofs vanskligt att bedöma. Om personalen på HGV beskrev en "blond kille" som varande "ung 22 år gammal", kan han ha varit allt mellan 20 och 30 år gammal.

En person som ser ut att vara "i trettioårsåldern" kan vara allt mellan 25 och 35 år gammal. Att människor bommar med 10 år när de gissar åldrar, är fö normalt.

Människor som har gissat min ålder, har gissat fel i åratal ...

Den långa, blonda mannen som väntade utanför HGV, kan teoretiskt sett ha varit Robert.

Om hon blåste honom, hade han såklart anledning att leta upp hennes hotell och vänta ut henne.

Det är fö intressant att Stigs ytliga signalement också dyker upp i närheten av da Costa. Två gånger dessutom. Stig liknade "den blondes" polare i Högalidsparken och han liknade också mannen som JE beskrev (på Gamla brogatan). Och ska man vara petig, dyker Stigs signalement upp 3 gånger i utredningen, eftersom han också liknade mannen som körde "pundaråket" på Eugeniavägen.

Jag började genast bläddra i "Catrine och tystnaden".

Nej, han var inte inblandad i själva bedrägeriet. Han hade däremot haft samröre med en bedragare, som i sin tur tillsammans med hotellets före detta ägare blåst en senil pensionär på hundratusentals kronor år 2010.

Men Marianne Hellström, författaren till "Catrine och tystnaden", anser det suspekt att hotellpersonalen lämnar motstridiga uppgifter om CdC:s vistelse hos dem. Mäkelä, killen som bara jobbar där på helger, säger ju att CdC bodde på hotellet "till slutet av maj -84", vilket kan stämma överens med Sabas och Burgers uppgifter. Så varför säger inte ägaren och hans hustru det?
Marianne skriver att "den som är konspiratorisk lagd kan misstänka att det fanns en boendeperiod (eller en enskild incident eller en särskild peson) som ägaren och dennes hustru inte ville tala om för polisen". Marianne avslutar: "Att personalen på ett hotellhem inte lyckas lämna samstämmiga uppgifter om en välkänd gästs sista hotellnatt (trots att det fanns en 'liggare' att konsultera) är faktiskt ganska anmärkningsvärt."

Marianne verkar dock ha tillgång till förhör med mindre maskeringar än de jag fått ut. Hon skriver bland annat att "En av de underligaste personerna som besökte CdC på HGV var en man som uppgav att han lovat "da Costas mördade far" att han skulle få CdC att bli fri från narkotika". Marianne har inte den mannens personuppgifter eller ens hans förnamn. Hon skriver att "det dramatiska uttalandet ska dock noteras och det är mycket märkligt att det inte ägnats någon som helst uppmärksamhet i da Costa-debatten."

För övrigt gör Marianne samma koppling mellan lägenheten på Fridhemsplan och Vinofs lägenhet på Fleminggatan.

Det verkar inte som att någon av da Costas pappor (hon hade väl både en riktig pappa och en "plastpappa") blev mördad och tokstollen som sa det där om mordet, var väl öronläkaren från Södertälje, gissar jag.

Att personalen inte lyckades ge en glasklar bild av da Costas boendeperiod, är konstigt, det håller jag verkligen med om.

Jo, att det inte var ett normalt hotell har ju tydligt framgått. Men enligt förhöret med Ederyd hade ägaren vid åtminstone ett tillfälle ringt polisen på grund av narkotikaförsäljning, så det fanns uppenbarligen någon gräns för vad som tolererades. Därav min tanke att diverse kriminell verksamhet gick an så länge det skedde diskret.

Jag minns också diskussionen om ägaren i Catrine och tystnaden. Om man misstror ägarens filantropiska syfte är ett hypotetiskt, men inte omöjligt scenario att han, eller någon annan i personalen, tog en del av vinsten av kriminella aktiviteter och påkallade polisen ifall han inte fick sin del.

Men det är i vilket fall intressant att C kände behov av att någon skulle springa hennes ärenden, och att tipsaren tog på sig detta. Med tanke på klientelet bör det ha handlat om något brottsligt som tipsaren knappast skulle åtagit sig utan egen vinning.

Det har du rätt i. Men om man föreställer sig den vägen bör gärningsmannen ha rört sig i nära anslutning till vattnet under större delen av sin resa. Varför inte stanna till och dumpa säckarna där? Jag kanske överskattar det praktiska i att använda sig av vatten för att dölja något, men det borde vara något som tilltalar en stressad gärningsman som förmodligen inte tänkte helt rationellt.

Ifall gärningsmannen kom denna väg och tvunget skulle in bland buskagen vid FP1 måste han nästan ha haft en tydlig koppling till platsen sedan innan och beslutat sig för att det är ett lämpligt dumpningsställe.

Ja, absolut. De blonda män som vi hittills känner till angavs vara i spannet 22-30 år, vilket enligt mig hamnar inom felmarginalen. Gällande TÅ var han ju också betydligt äldre än C och hennes bekanta. Ofta tenderar människor ha svårare att korrekt avgöra ålder på personer som är betydligt yngre eller äldre än de själva.

Ifall det nu var Robert på HGV kan han ha väntat på C för att helt enkelt handla narkotika av henne. HGV låg ju på ett ganska behändigt avstånd från Eugeniavägen, så om det bedrevs frekvent narkotikaförsäljning på HGV kan Robert och hans likasinnade på Billiga Andersson ha haft skäl att uppehålla sig där generellt.

Diskrepansen mellan datumen tyckte jag var märklig när jag läste resonemangen i Catrine och tystnaden. Men nu i och med att du har lagt upp förhören börjar jag undra om det inte kan vara så enkelt som en serie missförstånd.

I förhöret med ägaren på s. 4 uppger han att Catrine ringde ungefär 3-4 veckor efter att hon flyttade ut den 26/4. Då befinner vi oss alltså i skarven mellan maj och juni, lite grovt räknat. I nästa förhör på s. 5 upprepas informationen om samtalet, men istället menar ägaren att Catrine talade med hans fru. Catrine var då tillbaka i Stockholm och ville åter hyra sitt rum, men dök aldrig upp.

Det tycks alltså ha förekommit ett samtal i maj/juni 1984, men inget fysiskt besök av Catrine. I förhöret med Mäkelä nämner han ju just maj och för mig är det oklart huruvida han menar att han personligen träffade Catrine då, eller om detta är något han hört talas om. Fortsättningen på hans uttalande där berättar om att Catrine brukade sitta och prata med personalen behöver ju inte ha en direkt koppling till uppgiften om maj, utan kan vara en redogörelse för hur Catrine betedde sig i allmänhet under sina vistelser.

Att jag började fundera i dessa banor beror på förhöret med Ederyd (s. 2). Där påstår han att Catrine kom tillbaka till HGV i juni, enligt ägarens fru. Detta är uppenbarligen andrahandsuppgifter och om det inte finns dolt bakom maskeringarna i fruns förhör säger hon inte själv något om denna junivistelse.

Kan det vara så enkelt att man pratade inbördes om den välkända gästen Catrine och att samtalet i maj/juni om att hyra ett rum på vägen förvandlades till att hon de facto bodde på hotellet då?

Tillägg: En möjlig förklaring till Sabas och Burgers uppfattning om att Catrine bodde på HGV senare än det officiella datumet kan vara något liknande. Catrine kan ha berättat om sin avsikt att åter hyra ett rum där, men inte redovisat i detalj huruvida hon faktiskt gjorde det eller ej. Åtminstone Sabas uppgifter andas en viss osäkerhet gällande den punkten och det kan vara lätt att i efterhand blanda ihop hur det egentligen låg till.

Att langare har diverse hantlangare ("springisar" säger man väl idag) är normalt. Och jag noterar såklart att ett vittne "sprang ärenden" åt da Costa. Det finns flera tecken på att hon var flera våningar högre i den kriminella hierarkin än vad polisen, media och da Costas anhöriga har velat erkänna.

Hade da Costa folk som sprang kriminella ärenden åt henne, var hon någon att räkna med. Hon var ingen nolla. Hon var inte den totalt barskrapade, bortkomna person som folk tror att hon var.

Hon styrde ju också och ställde med TÅ, så visst hade hon makt över andra människor.

Ja, det är möjligt att han köpte narkotika av da Costa, på HGV. Det finns så många sätt att mötas i den ankdamm som Stockholms narkotikamarknad är, så man kan inte utesluta några möten mellan olika missbrukare.

Det fanns fler langare än da Costa på HGV och missbrukare som vi är intresserade av (tex Stig och Robert) kan ha bott på HGV, de kan ha känt människor som bodde på HGV osv.

Möjligheterna till slumpartade möten mellan olika missbrukare, är oändliga.

Nu vet vi ju också att da Costa träffade Robert och Vinof tillsammans (varför skulle han ljuga om detta?), så det verkar naturligt att da Costa träffade fler män som var knutna till E-vägen 25.

Det är fö intressant att Roberts ytliga signalement dyker upp en fjärde gång (!) i utredningen, utan att utredarna gör minsta försök att förhöra honom. De missade följande:

1. Roberts lookalike syns tillsammans med da Costa, den 8/6, tillsammans med TÅ och Saba
2. Samma dygn (på kvällen) syns Roberts lookalike tillsammans med da Costa, på Södermalm.
3. I oktober syns Roberts lookalike på Eugeniavägen, tillsammans med poliser (spanare).
4. i förhören med personalen på HGV nämns en man som väntar på da Costa. Mannen är Roberts lookalike (lång blond och i tjugoårsåldern).

Utredarnas ointresse för dessa samband, är ett av de mest absurda inslagen i utredningen.

Vi pratar om basalt, klassiskt, torrt polisarbete, som borde ha utförts reflexmässigt.

Om ska fortsätta prata om den Stockholmska ankdammen, så fanns och finns det ett "livshjul", som alla riktigt tunga missbukare trampar runt i. Detta "livshjul" gör att alla springer på varandra hela tiden.

"Livshjulet" består av fängelser, häkten, prositution, bostadslöshet, tillfälliga boenden, kriminella möjligheter, rättegångar, jakt på alkohol och narkotika, sjukvårdsinrättningar, brottsliga handlingar, SOC-kontor och klassiska offentliga mötesplatser (tex Kulturhuset Kungsan och Sergels torg). Mycket mer hinner man inte se och göra, om man ska vara full och påtände dygnet runt.

Detta är "livshjulet", som bara tillåter mindre tillfälliga avvikelser.

Vet man hur monotont och obevekligt detta livshjul rörde sig och hur liten missbrukarnas värld var när det begav sig, förstår man att de flesta tunga missbrukare som höll igång i 10 år eller mer, lärde känna varandra.

I sammanhanget vore det inte alls förvånande om Robert träffade da Costa utanför HGV och det vore inte förvånande om hon kände både Robert och Stig osv.

Och man kan undra hur da Costa lärde känna Vinof. Var det verkligen på Malmskillnadsgatan? Eller lärde da Costa känna Vinof genom andra personer, tex Robert och Stig?

Det där är verkligen typexempel på hur utredarna helt enkelt inte kunde acceptera uppgiften om ett telefonsamtal vid midsommar, utan var tvungna klämma in "i början av sommaren" för att det skulle passa in i deras tidslinje. Det är faktiskt ytterligare en uppgift som läkarnas advokater hade kunnat använda sig av vid skadeståndsanspråket. Det blir så tydligt hur utredarna försökte forma till uppgifterna så att de bättre skulle passa in i det spår de arbetade efter.