Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Angående "hotellet" som Raine och CdC använde (enligt Raine) finns inget att tillägga.

Stockholm är ju fullt med hotell (och vandrarhem), Raine är död, och han preciserade inte.

Och enligt FU använde CdC ett hotell på Södermalm (samma hotell som hon blåste 1982 - men hon togs tydligen till nåder), tillsammans med TÅ, och med TÅ sov hon också vid Skeppsholmen, på någon sorts vandrarhem, och jag inte minns fel, och hon använde också Maranatas hotell på Norrmalm, som låg på Gamla brogatan, intressant nog, för JE sa ju att han såg CdC där (för sista gången), ung samtidigt som Saba såg CdC sista gången (enligt Saba alltså - "ung en vecka" efter 8/6).

Ja, hur som helst ... vi kan aldrig hitta namnet på Raines och CdC:s hotell, och Raine kanske inte ens skulle minnas, om han levde.

Under alla år som CdC knarkade var hon tydligen bostadslös, och det är ju ganska anmärkningsvärt, med tanke på tidsandan - på 80-talet var det skitlätt att ordna bostad i Stockholm, och vilken tjugoåring som helst hyrde en två i innerstan ... och CdC:s polare (tex Burger och Saba) lyckades skaffa någorlunda fasta adresser ...

Att helt misslyckas med att skaffa lya i åttiotalets Stockholm är verkligen en negativ bedrift ...

Möjligen (observera: möjligen) kan vi ringa in CdC:s sista bostad, eller i alla fall en av dom sista bostäderna.

Den här bostaden var inte Uffes och inte Solnamannens. Personen som disponerade den här bostaden kände CdC mycket väl - det här är personen som jag tidigare har kallat CdC:s sista pojkvän. Han var ingen slumpvis utvald person, och ingick i CdC:s kretsar.

Jag har valt att inte skriva den här mannens namn - han har inget att göra med CdC:s död (han är ingen mördare), och han lever fortfarande och kan kräva en viss hänsyn, och han verkar ha ett ganska fungerande liv. Det finns ingen anledning att outa honom och tramsa.

Men hur som helst ... förutom den nära relationen och klockslaget (sista mötet skedde troligen kl 23) så kan mannens adress noteras - han bodde i flera år ganska nära fyndplatserna (några kilometer), och troligen så hittades CdC:s kvarlevor på "rätt" sida av staden, eftersom hon hade denna långvariga personkontakt, med adress i närheten av Solna.

Och förutom mannens tystnad (han har inte visat offentligt intresse för utredningen alls) kan man notera hans skrala närvaro i utredningen - hans namn nämns bara i förbifarten, och ingen i hela utredningen nämner bandet mellan honom och CdC. Det är intressant, men vad det betyder kan ingen gissa ...

Det går ändå att dra vissa fullt rimliga slutsatser om vilket hotell CdC och Raine kan ha bott på genom att gå igenom FU, vi vet att CdC flyttade in hos arkitekten strax efter mötet den 8 februari och blev kvar till mitten av mars (14/3) när hon sedan blev inskriven på Sabbatsberg för avgiftning som dock inte blev långvarig, efter bara tre dagar återvänder hon för att bo hos arkitekten och blir kvar till den 21 mars då hon blir utsparkad pga langning. Enligt Raine så bodde paret ihop några veckor på hotell efter att han muckat i mars och rent tidsmässigt så bör detta hotell ha varit Gustav Vasa vid Odenplan eftersom hon bodde där den 13 april då hon ringde efter den 50-årige läkaren hon träffat året innan, 21 mars-13 april handlar om 24 dagar och det är lite mer än 3 veckor, alltså måste det ha varit under dessa tre veckor som CdC och Raine bodde ihop, det finns inga andra alternativ som passar in och varför skulle CdC helt plötsligt byta hotell under denna period? Raine nämner som bekant ett hotell som paret bodde på och inte flera.

Ja, varför skulle en skuldsatt, nergången, sexsäljande, kriminell, hotad langare och blandmissbrukare plötsligt byta hotell Du verkar ha ringa erfarenhet av storstadsknarkare. Min erfarenhet är tyvärr diger, och nyckfullhet och snabbhet kännetecknar verkligen en person som da Costa. Det kan jag lova dig ...

Stockholm är ju knappast någon imponerande stor stad, men en storstad är alltid intensiv, och skärskådar man buslivet och de kriminella intrigerna så märker man att väldigt mycket sker på små ytor - massor av udda personer trängs och gör hemska saker i samma kvarter, utan att personerna behöver hänga ihop.

Och det är lätt att trampa fel, när man försöker bedöma människor man aldrig träffat (dessutom 32 år senare ... ), och därför reserverar jag mig hela tiden - troligen har vi ringat in en grupp människor som visste något om da Costas död, men möjligen har vi fel.

Gonerka är en sådan där figur som omedelbart drar blickarna till sig, men troligen är hans närvaro på Malmskillnadsgatan inte intressant; det vimlade av mer eller mindre störda brottslingar, knarkare, enstöringar, excentriker och alkisar i dessa kretsar, och det är ack så svårt att sortera.

F.ö. snubblade jag på ett sidospår, som illustrerar mitt resonemang mkt bra.

Lustigt nog huserade självaste Clark Olofsson i Hjorthagen år 1984 (om jag inte minns fel - jag vet inte så mkt om CO), och i Hjorthagen hittade man sedermera en knarkfabrik (på vintern 1984). I det lilla bostadsområdet Hjorthagen bodde också Saba S, som vi minns, och Nils K sprang runt där också - han jagade förmodligen knark.

Ja, Stockholm var en riktig ankdamm på 80-talet, och det är onekligen lite fascinerande att alla dessa olycksfåglar sprang förbi varandra, och att två stora rättsfall överlappade varandra (tidsmässigt och geografiskt), utan att ha med varandra att göra ...

Och värdet av att parallelläsa skilda utredningar ska inte underskattas ...

Det är nästan synd att ingen da Costa-debattör är en skärpt, kreativ konspirationstänkare, för här finns det ju stoff att jobba med

Ja, ja, strunt samma.

Tillägg (med risk för OT-varning) C Olofsson muckade från fängelse i S-holm den 17/4 1984.
Som sagt var: stoff för konspiratoriker är det, och en mer äkta psykopat än CO hittar man ju inte.

Men men ... nymuckade busar fanns det väl gott om i da Costas kretsar, och CO pysslade med amfetamin, och jag skulle tro att gränsen mellan horselägret och CO:s kretsar var rätt skarp.

Nu lämnar vi detta.

Tidigare har jag surrat löst om motivation, och vid sidan av motiv och personkopplingar så bör man titta på en gärningsmans motivation när han sönderdelar en död kropp - självklart finns ett krasst grundmotiv (han vill ju forsla bort kroppen), men det kan ju finnas sociala och juridiska faktorer som har betydelse.

Gärningsmannen kan ha något speciellt att försvara (jobb, familj, rykte, pengar osv), och tidigare har jag diskuterat "Monikas" eventuella specialmotivation, som kan ha varit komplex, om hon nu var inblandad i brottet på något sätt ...

Monika hade en närstående person som hon månade mycket om, och den som är insatt i fallet hoppar nog till när den ser "Monikas" födelsedag (precis mittemellan fyndddatumen i juli och aug).

För en labil och känsloladdad person som "Monika" var födelsedagen säkerligen viktig, och hände något spektakulärt och brottsligt i närheten av födelsedagen bör hon ha varit nitisk när hon undanhöll sanningen för sina anhöriga - men i mitten av 80-talet tappade hon kontakten med av sina närmaste, vilket får mig att tro att "Monika" hade en hemsk hemlighet, och att hon också avslöjade den ...

"Monika" låg också löst till år 1984, och hade ögonen på sig - hon hade redan varit i klammeri med rättvisan, och läkare på rättspsyk hade koll. Om hon gjorde bort sig ordentligt var repressalier att vänta ...

Men tillbaka till vår tänkta nymuckade kåkfarare, som "Kristine" ska pratat om.

En nymuckad person som blir inblandad i ett mord bör ha synnerligen hög motivation och få gränser, och om en sådan person blir inblandad i ett plötsligt mord kan man absolut tänka mig att han eller hon kan stycka ett lik.

Brottslingar har f-ö. en tendens att meritera sig - man kan deala med poliser och domstolar och komma lite billigt undan, men den som samlar på sig negativa meriter kan plötsligt åka på en stjärnsmäll - de personer som hanterar lag och straff kan s.a.s. tröttna ...

Och en vanebrottsling med många dåliga meriter bör vara en trolig likstyckare ...

Hm ok....jag får ge dig det då, du verkar ha betydligt större erfarenhet av sexsäljande, kriminella nedgångna langare än mig men nu gällde det inte direkta erfarenheter av just denna människotyp utan om CdC bodde på hotell Gustav Vasa med Raine efter hans muck i mars -84. Om vi försöker göra en sammanställning av CdC:s olika sovplatser våren -84 så är det ofrånkomligt att bortse från att CdC bodde hos arkitekten ända fram till 21/3 och när hon sedan fick lämna hans bostad så känns det ändå logiskt på nåt sätt att dra slutsatsen att CdC kan ha tagit in på just det här hotellet eftersom hon var välbekant med stället sen tidigare och hon bodde ju också där i mitten av april men då var Raine försvunnen. 3 sketna veckor handlar alltså gapet mellan den 21/3 ända fram till 13/4 -84. Det fanns ingen anledning att byta hotell och Raine nämnde fortfarande bara ett hotell som paret bodde på i några veckor. Detta hotell kan med stor sannolikhet ha varit Gustav Vasa, har du verkligen inga andra möjliga alternativ att föreslå, du brukar ju gilla att spekulera annars?

Och visst, CdC var nyckfull och rejält rörlig och det framgår klart när man läser FU, det jag mest är intresserad av är en komplett kartläggning av alla hennes sovplatser i kronologisk ordning från hemkomsten till Sverige i januari 1984 fram tills hon återigen sover hos arkitekten den 10/6. Det här är väl ändå rätt viktigt? Jag är nämligen rätt övertygad om att CdC:s baneman är en person som hon kände sen en tid tillbaka och som hon tidigare hade övernattat hos. Det är med andra ord fullt möjligt att krympa antalet potentiella GM rätt så radikalt, är du med här?

Några större invändningar mot denna fullt troliga teori?

Min enkla poäng (se förra inlägget) är: man ska skilja på mordmotiv och motivation (i vid mening).

Ett mordmotiv kan vilken dåre som helst ha, men när man hittar intressanta personer runt offret (och i detta fall finns det ganska många rötägg i omlopp) så kan man också titta på var och ens specifika och kompletterande motivationer - om ett mord begås, vem kan tänkas vara extra driven, vem har press på sig, och vem har mkt mer att skydda än sin bostad och sin frihet?

En person med en fungerande familj är intressant, liksom en nymuckad person, eller en person som redan samlat kassa meriter (tex Monika) osv, och man ska nog inte leta efter personer som är helt lost, utan pengar, bostad och sociala meriter - en psykotisk uteliggare är tex en ganska dålig kandidat, och han eller hon kan förväntas ha låg motivation för detta brott - en psykotisk uteliggare kan självklart döda någon, ja, men styckar nog inte kroppen, nej ...

Mord och dråp är nog så ovanliga brott - och en likstyckning är rentav exotisk, och detta brott bör kräva komplexa, vidhängande motivationer, och de människor som mördas eller dräps i bostäder styckas ju faktiskt inte ... det krävs nog något extra (i psyket och i omgvningen) för att en person ska begå detta gränslösa brott ...

så, vart vill jag komma nu då ... personen som gjort detta bör vara väldigt specifik - han eller hon skyddade nog inte bara en egen bostad. Han eller hon var nog driven av yttre detaljer också, och brottets tidslinje (som verkar vara utdragen och lite komplex) hänger nog ihop med en brottsling som kunde tänka i många led och hade ett detaljerat liv.

Vi befinner oss nog långt från de psykotiska uteliggarna, och ska nog inte leta allra längst ner i myllan - jag tror som många andra att den här brottslingen var någon sorts gränsgångare - en person vars normalitet var tydlig, samtidigt som hans eller hennes störda sida också kunde skönjas.

Och de personer som kan tänkas känna offret och som kunde hittas i brottets närområde och också uppfyllde de väntade kriterierna för en styckmördare, de personerna måste ju vara försvinnande få ...

Och om gärningsmannen är en helt lösryckt person (som inte känner offret) så försvinner ju genast en del av laddningen, och motivationen för att stycka kroppen (detta är en enorm känslomässig resa, även för en empatistörd och härdad person) sjunker nog rejält ...

Om offret knappt kan kopplas till mördaren, om han eller hon inte ens tillhör offrets kretsar, varför i hela friden ska kroppen då styckas ...

En del av motivationen (efter fullbordat mord el dyl) bör hänga ihop med personkopplingen, tänker jag mig.

Att döda någon är en katastrof - att döda någon hemma är en större katastrof - och att döda någon man känner hemma hos sig själv är en enorm katastrof, endast överträffad av rättegång + straff.

Om gärningspersonen var maximalt motiverad (han eller hon kände offret, dödade offret hemma, var utsatt för extern social press och bodde nära fyndplatserna) så bör urvalet vara extremt litet.

Kandidaterna bör rymmas på ena handens fingrar.

Och den tillgängliga urvalsgruppen (innehållande kriminellt belastade, missbrukande personer som bodde i den intressanta zonen och kände offret) var väl så stor som en utredare kunde begära ...

Kenta S (Kungsholmen), Vinof (E-vägen), Saba (Hjorthagen) och CB (S-berg) återfanns 0.1 - 5 km från fyndplatserna, och alla utom Vinof tillhörde samma missbrukarkretsar, men han var välkänd på Malmskillnadsgatan, där Saba höll till (enligt CdC), och att han och Saba S har interagerat tar jag för självklart - det var nog få sexsäljare som inte kände till honom.

Kenta S och Saba träffade offret strax innan döden (i juni), Vinof kunde inte utesluta att han träffade offret, och CB träffade henne förmodligen i juni, strax innan hon dog ...

och Vinofs utlöpare (--> Robert --> Monika --> hennes kriminella släkting på K-holmen) känner vi ju till ...

Så här i efterhand verkar det ganska fantastiskt att man fingranskade Uffe och Solnamannen, när man hade hela fyra andra, mkt mer intressanta namn att titta på ...

Men uppgifterna (om Uffe och Solnamannen) kom ju från da Costas väninna VO också, om jag minns rätt, och hon hade kanske inte lust att leda polisen i rätt riktning ...

Rättelse: "de flesta personer som dräps eller mördas inomhus" styckas inte. Ordet "flesta" föll bort nyss. Sorry.

(det fetade)

Polisen gjorde kanske en annan prioritering här och struntade helt enkelt i att titta lite närmare på Kenta och Saba och de två andra personerna du nämner (Vinof&CB) tycks ju inte ens ha träffat CdC i juni så varför ens ödsla tid på dom då? Om polisen kan prioritera bort ett fullt troligt sista vittne som Anckers trots att CdC både sov hos honom och lånade pengar och fick bilskjuts av honom under rätt märkliga omständigheter långt in i juni så är det kanske inte så konstigt att Kenta, Vinof och CB i sin tur inte lyckades fånga utredarnas intresse?

Ser också att du "tar för givet" att Vinof och Saba S interagerat? Vad grundar du detta på? Finns det några bevis för det här eller gissar du bara? Och hur pass välkänd var egentligen Vinof på Malmskillnadsgatan? Dom där 13 männen i polisen fotoalbum valdes väl ut för att alla var välkända ansikten på stritan, det var alltså inte bara Vinof som var ett känt ansikte utan även andra män som förekommer i utredningen. Varför är den här filuren Vinof hela tiden satt under prioritet, jag har gått igenom en rätt bra del av FUP:et och kan inte finna några som helst uppgifter som säger att han ens råkat befinna sig i da Costas absoluta närhet i juni 1984 och då snackar vi närkontakt som när folk samtalar och umgås med varandra, det räcker inte riktigt med att eventuellt råka befinna sig i samma stadsdel eller citykärna samma dag fast vid olika klockslag? Allt tyder alltså på att Vinof och CdC inte träffades i juni och idkade umgänge i någon form, stämmer det här eller inte? Återkom gärna med ett svar.

Belastningsregister/Robert

Om man jämför Roberts belastningsregister (1976 - 1987) med diverse kända våldsbrottslingars register så ser man vissa likheter; det finns en startsträcka (innan de mest extrema brotten) och de grova incidenterna duggar tätt under många år, narkotika och alkohol påverkar brotten, och spridningen är stor -

under ca 10 år hann Robert avverka påfallande många brottstyper, och liksom Monika var han verkligen en "bubblare", en person som rörde sig nära en katastrof hela tiden (en dödsolycka, ett långt interneringsstraff, ett mord etc), och man får väl förmoda att det fanns flera sådana "bubblare" runt da Costa, människor som utmärkte sig och hade potential för mkt grova brott.

Innan han lugnade ner sig (kring 1990) hann Robert utredas för olaga hot, våld mot tjänsteman, misshandel, grov misshandel, inbrott, skadegörelse, knivrån, bilinbrott, trafikbrott, bilstöld, narkotikabrott och bedrägeri.

Vissa av dessa brott upprepades dessutom, och jag skulle gissa att Robert hade ett tjugotal belastningspunkter på 10 år, och då har vi ändå inte sett allt. Vi har inte allt polismaterial, och självklart finns det massor av grejer som inte nådde polisen.

Han genomgick också en personundersökning, och på 70-talet var han nästan helt asocial, och levde under bar himmel. En psykisk problematik kan skönjas, och Robert var känd för att väsnas väldigt mycket när han var full - "han skrek rakt ut", och var förmodligen den person som försökte forcera Monikas ytterdörr med en sax.

En ganska extrem kille var han, men helt unik var han väl inte i missbrukarkretsarna, och han skulle inte vara så intressant, om han inte var knuten till E-vägen och Vinof - det var trots allt bara en person (den väldigt utåtriktade Vinof) mellan Robert och Catrine, och självklart kan man undra om de någonsin träffades - Vinof och Catrine kände ju varandra "i ett par år", enligt Vinof.

Och man kan undra hur detta fall hade hanterats om gränserna mellan sjukvården och polisen var mindre tydliga. Den svenska sjukvården är väldigt hemlig av sig (och det är som det ska vara) - man håller på sekretessen, och de anställda är samvetsgranna ...

Jag har ofta undrat om gärningsmannen (och eventuella vittnen) sökte hjälp efter da Costas död (på "torken", på en psykakut eller en slutenvårdsavdelning etc) ...

Och jag undrar också om gärningsmannen (och eventuella vittnen) sökte hjälp innan da Costas död (pga våldsimpulser, urspårat missbruk, depressivitet etc) ...

Det skulle vara intressant att ögna igenom psykiatriska besökslistor från 1984 (jag tänker främst på akutbesök på KS, Sabb, Beckis och S:t Göran ...)

Vi vet iaf säkert att 2 intressanta personer kontaktade vården efter da Costas död.
Monika var på Beckis både före och efter sommaren 1984, Nils K la in sig på behandlingshem på hösten, och så har vi Vinof, som var på "hälsohem" (enligt en av hans polare).

Och så har vi Vinofs S-försök, som troligen gjordes i slutet av 80-talet (om han talade sanning).