Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Det dokumenterade folket

Da Costa och de hon umgicks med (de som var lika nergångna som hon själv alltså) var speciella, eftersom de lämnade spår överallt, hos sociala myndigheter, hos polisen, i rättssalar, och i sjukvården, och många saknade fast bostad, telefon och bil, och dessa människor levde ett märkligt offentligt liv - psykbryt, slagsmål, småbrott och olyckor exponerades ibland mitt på gatan, inför förvånade medelmedborgare ... och det kriminella missbrukarlivet sätter också fysiska spår, skapar tydliga signalement, som gör att missbrukarna gör intryck ...

Och flera decennier efter att en pundare gått bort kan man läsa vad han och hon haft på sig på ett visst datum, var han eller hon älskade att luncha, vad han eller hon hade i fickorna osv. Frågan är om några medborgare lämnar sådana byråkratiska textmassor efter sig som kriminella missbrukare, som inte sällan har olika psykiska problem (ångest, ADHD, drogpsykoser, söndersupna nerver, frontallobsskador, "trappgång" osv) ...

Och eftersom vi sysslar med "det dokumenterade folket" kommer vissa pusselbitar (vars värde väntar på att bedömas) serverade, märkligt enkelt. Vill man veta vad en labil tokdåre som Vinof sysslade med så kan man bara följa pappersspåret (bara "hästmorden" genererade 900 A4-sidor! - så stor är den offentliga förundersökningen) ... och dessutom är Sverige genomorganiserat, så bilnummer och personnummer är snudd på magiska nycklar ibland, och kompletterar man med okulära besiktningar av brottsplatser och hus kan man komma förvånansvärt långt, helt på egen hand ...

Och nu vet vi så mycket om vissa personer att uppgifterna fyller flera A4-sidor. Vi vet t.om. hur Monika och Robert färdades på 80-talet (kommunalt), och vi vet en massa om da Costas pinaler och kläder osv osv ... och det vore rätt intressant att veta vad hennes s.k. polare (i pundarsvängen har man få riktiga polare) hade på sig och med sig efter hennes död ...

Dessa människor tar ofta kortaste vägen (till knark, sprit, pengar, affärer, brott och husrum) och det skulle inte förvåna mig om armbandet (som da Costa antagligen köpte i juni) hamnade på nån annans arm, inte särskilt långt ifrån da Costas kretsar. Det är inte säkert att da Costas prylar slängdes eller brändes - de kan lika gärna ha sålts direkt.

Och vad ska jag säga mer ... jo, för ett par dagar sedan skev jag om Monikas födelsedag, och med hjälp av den kan vi troligen nagla fast henne i tid och rum, precis mellan fynddatumen (18/7 och 7/8) - hon var troligen hemma, eller så var hon hos nära och kära, i S-holm ... hon hade 2 viktiga anhöriga precis i närheten, och tillbringade nog födelsedagen med dom.

Och tidigt på hösten 1984 förhördes Monika (som sagt var: spår överallt), och hon pratade lite om senaste tiden, och tydligen söp hon hårt (enligt egen utsago), tillsammans med en polare - utifrån detta förhör kan vi dra slutsatsen att Monikas sommar (1984) var kaotisk och att hon söp hårt, att hon inte var inlagd på Beckomberga (iaf inte hela sommaren), och vi får ytterligare stöd för en enkel hypotes: Monika var nog hemma på sommaren 1984.

Ja, som sagt var ... detta är det dokumenterade folket ... att hitta fakta är inte svårt ...

Vi har också hittat en möjlig förklaring till Monikas och Roberts bekantskap, som antog lite underliga former; Monika och Robert var någon sorts symbiotiska suparkompisar, och Robert sökte stöd hos Monika (han måste ha varit rätt desperat) - och det är svårt att veta om detta var ett förhållande, en missbrukarrelation eller någon sorts misslyckad mor-och-son-hybrid ... Robert ville tydligen att Monika skulle vara någon sorts föräldragestalt (hon var ung 10 år äldre), men det ville inte hon ...

Rörigt som fan är det ...

Men, hur som helst ... troligen möttes M. och R. på Beckomberga (iasf var det nog på alkoholavdelningen/16), och inledde därefter sin vänskap/relation, whatever ...

När de träffades första gången vet vi inte.

Nej, det är nog mkt få personer som litar på såna här vittnen, Saba ville troligtvis bara vara duktig och hjälpa till likt vissa andra vittnen i utredningen men hennes uppgifter är fortfarande icke tillförlitliga och det grundar sig inte bara på hennes tunga heroinmissbruk, hennes tidsangivelser är suddiga och hon kan inte precisera sig. Saba var dessutom ensam vid det sista påstådda mötet och inget oberoende vittne kan bekräfta hennes uppgifter. Vill minnas att Sabas vittnesmål hamnade i slasken, kanske fanns det en stor anledning till detta?


Vi bör i sammanhanget alldeles speciellt komma ihåg att Ragnar ändrade senare sina uppgifter från det första förhöret som hölls den 24 augusti 1984, då uppgav han att CdC ringt det första av två påstådda samtal en eller två dagar efter hans födelsedag som var den 10/6, en eller två dagar innebär den 11 eller 12 juni och inget annat. Det andra samtalet ringdes enligt Ragnar av en person som sluddrade så hemskt så att det i princip kunde vara vem som helst.

Sen har vi då det andra förhöret som hölls med Ragnar den 5 september 1984 och då uppgav han helt plötsligt att CdC ringde honom den 12 eller 13 juni mellan kl 12-15 och nu var det minsann fråga om 2-3 dagar efter hans födelsedag och då undrar man raskt hur det stod till med gubbens minne? Ragnar var dessutom ensam när de påstådda samtalen ägde rum, ingen har alltså kunnat bekräfta hans uppgifter.

Alla sunt tänkande människor förstår nog att vittnen som ändrar sina uppgifter i olika förhör är personer som inte är särskilt trovärdiga och Ragnars påståenden om olika telefonsamtal vid helt olika tidpunkter bör därför förkastas. Alkohol var också inblandat vid tiden för de påstådda samtalen och bara det gör att trovärdigheten får sig en törn som om det inte räckte med de olika tidsuppgifterna. Vi kan också notera att båda förhören med Ragnar hölls per telefon.

Saba bodde på Södermalm under den något senare delen av 2000-talet, Mariatorget ligger i nämnda stadsdel för de som inte är hemma i Stockholm. Några tidigare vistelser på Södermalm är svåra att finna. Hon avled förövrigt 2008-08-26.

Men gäller detta även åklagarens vittnen? Marianne kom helt plötsligt på att Catrine berättat om skumma läkare och att hon träffat henne under första veckan i juni 84, och helt plötsligt att en av läkarna bodde i Täby, och ett annat av dina vittnen Rolf Ruben ändrade även sitt vittnesmål och menade under KR2 att han sett TA i fotobutiken. Även damen med hunden lade till detaljer som inte fanns med i de ursprungliga förhören. Så hur ska du ha det, är de trovärdiga vittnen eller inte? Att vi inte vet specifikt vilka dagar Ragnar menar är vi nog alla överens om, men att R skulle hittat på detta verkar långsökt, det sista förhöret 1999 ägde dessutom inte rum på telefon.

Och du refererar till sunt tänkande?!?
Ditt förtal av den sedan länge avlidne Ragnar L. är ju bara vidrigt. Liksom förtalet av Anckers, han med de alerta grannarna, också är det.
Ragge stod ju under hotelser från två bekanta under 84 (85), så vad hade polisen att räkna med?

Det långa telefonförhöret med Ragge är riktigt intressant.

Det är rätt ruggiga saker han antyder, och TÅ och BM är riktiga "dark horses" - och letar man efter en känsloladdad, avvikande torsk med mörkt förflutet så är ju TÅ som klippt och skuren; här har vi en generös, hjälpsam, morddömd snubbe som blir "konstig på fyllan" och tänker sig en romantisk framtid med offret, en betydligt yngre, missbrukande kvinna, som tröttnar på honom och vill dra ... sämre upptakter till ett mord har man ju sett

Svartsjuka och sårad kärlek ska inte underskattas, om man letar bränsle till ett drama ...

Da Costa kryssade f.ö. mellan flera olika män under 1984, vilket självklart har med prostitutionen och drogmissbruket att göra - i de här sammanhangen flyter romantik, pragmatism och desperation ihop, och i den allmänna röran är det svårt att veta vem som är långtidstorsk, knarkkompis-pojkvän, äkta kärlekspartner och tillfällig torsk, och torskarna får knappast någon glasklar info - de ska ju pumpas på stålar, så enkelt som möjligt.

Ett bra exempel är Uffe/väktaren, som trodde att han hade någon sorts relation med da Costas väninna VO, och som jag minns det tog han mkt illa upp när hon drog sig undan. Dessa två olycksfåglar hade nog två helt olika bilder av relationen.

Och i dessa sammanhang är det lätt att trampa fel. Och mord här ju också samman med nära relationer. Makar dödar makar, släktingar dödar släktingar, nära vänner dödar nära vänner osv.

Ett annat intressant exempel är Solnamannen/Nils, som verkade ha en väldigt vidlyftig, ekonomisk relation med en viss kvinna; han var stadd i kassa, och la ut en förmögenhet på relationen, och han får väl betraktas som en sällsynt lyxtorsk. Han var också extremt blyg (det har jag läst i DÄEM), hade allmänt knepigt med fruntimmer och hade ett tydligt ögonfel (han skelade). Och ibland kan man undra vem som utnyttjar vem egentligen ... Nu verkar ju Nils ha varit ganska snäll (men riktigt skör i huvudet), men den som kvinna som istället lever på en våldsam, personlighetsstörd torsk och ger sken av att relationen är mer äkta än vad den är, den arma kvinnan kan nog få grava problem när sanningen uppdagas

Kort anmärkning (en mkt lös tanke) ...

Bland andra konstigheter i utredningen noterar jag en liten detalj; man prövade en hel hög med knivar (till och med en bajonett), för att se vad gärningsmannen hade använt för kniv (kvarlevorna hade massor av "kilformade" skador, både på ben och ett inre organ), och det är självklart att man söker en kniv, men någon sax prövade man aldrig.

Skillnaden mellan en stadig kniv och en stadig sax bör väl inte vara alltför stor ... det finns hundratals olika saxar (bla yrkessaxar), och i pundarkretsar beväpnar man sig ju med allt möjligt (skruvmejsel, sax, hammare osv), och den som tänker till tar kanske hänsyn till knivlagen för att undvika lite trubbel, vad vet man ...

Ja, ja ... detta var väldigt löst ... inget att fundera på eg ...

Det finns rätt stora skillnader om vi jämför de olika vittnenas trovärdighet, Marianne förde dagbok och det gjorde inte Ragnar, jag har förresten läst Raines dagbok och visst är det i sammanhanget märkligt att två okända läkare förs på tal där i ett kort avsnitt som handlar om Raines relation med CdC, Marianne behöver alltså inte ha snackat i nattmössan. Rolf Ruben fick om jag inte missminner mig en aha-upplevelse i rätten och fick då tillbaka en minnesbild av en viss person som enligt honom ska ha uppehållit sig i fotobutiken vid inlämningen den 21 juni, Ruben kan nog sägas ha varit ett stabilt och nyktert vittne, han var då i vart fall ingen missbrukare och så var inte fallet heller den gamla damen med hund, hon drack väl inte ens alkohol? Visst kan vi väga Sabas trovärdighet mot alla dessa vittnens trovärdighet men utfallet blir nog ändå detsamma, Saba som använde heroin kunde inte precisera det sista mötet i tid och hon förde inte heller någon dagbok likt Marianne och Raine. Nä, vi blir nog tvungna att spola Saba likt utredarna gjorde när dom placerade hennes uppgifter i den beryktade slasken.

Kan också tillägga att Ragnar verkar ha varit rätt senil när man till slut förhörde honom öga mot öga 1999, utredarna var tvungna att upprepa frågorna flera gånger under förhöret innan dom fick svar. Sorgligt är det men Ragnar kan ha fått allt om bakfoten, antagligen ville han försöka hjälpa till likt Saba då båda kände CdC. Inte ens åklagare Rosen fäste någon större vikt vid Ragnars uppgifter och det mycket beroende på att om CdC verkligen var i livet efter Pingsthelgen och ringde dessa två samtal till Ragnar en-två eller tre dagar efter hans födelsedag, varför är det då ingen som har sett eller pratat med CdC? Den sista tiden innan hon försvann (10/6) är det många som har både sett och samtalat med CdC men efter den 10 juni upphör alla dessa observationer av CdC förutom det påstådda samtalet till Ragnar. Är inte det här rätt märkvärdigt?

Nu är jag nördhumör, och har lite för mkt fritid, men jag kom att tänka på armbandet som echoes nämnde för ett par år sedan. Jag har ingen aning om var echoes fått uppgifter ifrån (om "månstenar"), men månstenar är iaf kända i flumkretsar (de sitter på medaljonger, i drömfångare osv), och eftersom CdC snurrade runt i city var väl inte så långt till olika specialaffärer; på Drottninggatan ligger Vattumannen (sedan 70-talet tror jag), och där säljs krimskrams, kristaller - och smycken med månstenar. CdC:s dojor kan f.ö. härledas till en skobutik som legat jättelänge i city, vid Hötorget (KNULP). Jag minns den affären från 90-talet iaf. I ett förhör från 1984 nämns ett "läderarmband" som CdC ska ha haft på sig i juni, och det var kanske armbandet med stenar. TÅ köpte f.ö. prylar till CdC, och troligen pyntade han för dojorna (sandaler). Och på ett grynigt foto (se vidare ---> FUP) från Talludden syns ett ljust föremål, som är misstänkt likt en sandal faktiskt ... den där vita grejen har jag retat mig ända sedan jag fick tag i förundersökningen, för jag kan fan inte se vad det är för nåt ... och man undrar, kunde snuten missa en doja som låg öppet, på marken, 15 meter från säckarna? Jorå, de missade ju det mesta, så det är nog möjligt

Snacka om lös fundering, är det inte så att knivlagen omfattar föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv och hälsa? Inte bara knivar alltså utan även föremål som skruvmejslar, hammare, saxar mm. Allt beror nog på i vilket sammanhang du bär dessa föremål och vad syftet kan vara, om en påtänd pundare springer runt med en sylvass sax så kan det nog kanske antas att detta räknas in i knivlagen?

Om vi bortser från saxar och knivar, kan gärningsmannen möjligtvis ha använt en kirurgisk skalpell? Vad motsäger denna teori?

Så Ragnar som drack är mindre trovärdig än Marianne som tog heroin och dömdes för bedrägeri? Och på vilket sätt ville Saba och Ragnar hjälpa till? Det fanns ju ingen misstänkt när de förhördes 1984 som de kan ha känt till, uppgifterna de lämnar är ju torftiga, men viktiga när det gäller datum.

Det finns även ett till vittne som säger att han träffade Catrine på en resa till Skara i mitten av juni 1984, men förhöret med mannen är nu hemligstämplat hos polisen, även andra, dock mindre säkra källor säger sig ha pratat med C efter pingst.

Rubens "aha"- ger jag inte mycket för, det är väl snarare Ruben som vill hjälpa fotohandlarfrun?