Daddys, Slutstriden har börjat....

Annan plats än vad har flickan träffat sin pappa i oktober?

Deras umgänge har alltså fungerar?

Ej längre i skolan - utan i offentlig, lugn miljö.

Ett umgänge i oktober verkar ha fungerat.

Ett till planerat umgänge samma månad har föräldrarna ställt in, och varit överens om att ställa in (enligt TR).

Nu fattar inte jag. Träffas i skolan, varför träffas de där? Har inte Joakim oövervakat umgänge och har flickan hela helger eller vad är det som gäller där?

Det är nog bra med utredningshem så kanske det hela fungerar bättre. Av flera skäl.

Jag kan bekräfta detta. Har vetat om det ett tag men av olika anledningar inte delgett detta.
Men nu när du skriver om det kan jag i varje fall ge dig bekräftelse, inte för din skull utan för de som tvivlar.
Nu är det bara att hoppas att detta blir bra för flickan och kanske till och med kan vara en trevande början för att hennes föräldrar kan samarbeta när det gäller deras dotter.

Jo, man kan förstås se det så. Det är inte alls säkert att familjehemsfamiljen hade rätt. De har hela tiden varit medvetna om att barnen hade en biologisk mamma, som de kanske skulle tillbaka till. Det var ett jäkla snyftrepotage. Samtidigt så får man ha förståelse för deras ståndpunkt, när de uppfostrat barnen så länge.

Min poäng är ändå att oavsett tystnadsplikt, så finns det ibland inget annat sätt att argumentera för sin sak som enskild privatperson än att göra det offentligt, om man hamnar i ett läge där man upplever att att alla dörrar att kommunicera med myndigheten är stängda och där enda sättet att få dem att lyssna är att väcka opinion. Sedan kan man diskutera lämplighet i det och former för det, visst.

Om man har utgångspunkten att barnens väl skall gå före allt, så är det fortfarande inte helt klart vad barnens väl är. Myndigheterna har en uppfattning och det är att de skall återförenas med sin biologiska familj, men Eva är absolut övertygad om att de far illa av detta, I det läget är det ändå för mycket begärt att familjehemmet inte skall säga flaska för att de skrivit på ett papper om tystnadsplikt och måste lita på experterna - som kanske varken är experter eller har gjort tillräckliga undersökningar. Det är säkert i fosterföräldrarnas ögon ett sorts nödläge och de uppfattar det som en tvingande plikt att agera - det är ju ändå de som står barnen allra närmast.

Det är lätt att säga att barnens rätt skall gå före allt - om man bara kunde vara säker på vad den är. Eftersom man inte kan vara säker på det, utan tvärtom vet empririskt att myndigheter historiskt ibland fattat totalt felaktiga beslut, så väger individens rätt, i det här fallet Evas rätt att agera och väcka opinion tyngre än allt annat.

På samma sätt har Joakim Ramstedt rätt att agera och väcka opinion i det här fallet. Det är hans dotter och han har en moralisk plikt att agera om han anser att allt är helt åt helsike. Om man anser att han gjort fel, borde man ändå ha viss förståelse för hans utgångspunkter. Därmed inte heller sagt att han gjort precis som han borde.

Tack för de upplysningarna. Det är bara att hoppas att konflikten kan lösas och föräldrarna försöka samarbeta.

Jag kan ändå inte låta bli att fråga nu när du finns på tråden och efter att ha diskuterat fallet med Osama Al Hasane: Vad har Joakim Ramstedt gjort sig skyldig till egentligen som motiverar alla dessa tvångsåtgärder mot honom och hans umgänge med sin dotter?

Misshandel? Hot? Trakasserier? Vanskötsel? Kidnappning? Våldtäkter? Dokumenterad vägran att samarbeta? Något annat? Är en kontaktpersons åsikt att dottern kanske, möjligen, troligen, kunde ha trillat i plaskdammen i Slottsskogen ett fullgott skäl till att stämpla honom som en bristfällig förälder?

Här tänker du fel, det handlar inte om fosterföräldrarna och inte om den biologiska mamman - det handlar om barnen.

Man kan inte säga att barnen hela tiden varit medvetna om att de skall slitas bort ifrån sitt hem.

Här handlar det dessutom om så små barn att det inte är skäligt att säga att de skulle kunna hållas medvetna om att en sådan flytt kunde ske -- barn har rätt trygghet, och att inte leva i ständig ovisshet. Därmed kan man inte natta dem med orden " imorgon kanske mamma kommer och tar er" (nåja, du förstår innebörden)

Treårsregeln finns - tre år hade passerats. Ju yngre barn det är frågan om, desto viktigare är denna regel.

Kontakten med mamman hade varit minst sagt dåligt/undermålig -- det fanns alltså ingen stabilitet att bygga vidare på och utifrån det försvara det beslut som fattas.

Man har i det fall som UG tog upp sett till den biologiska mammans rätt och åsidosatt barnens bästa, och det är under all kritik. Barn skall gå före vuxna. Klarar man inte vården av sitt barn, eller avsäger sig sitt barn och det rotar sig någon annanstans - då måste man som vuxen träda åt sidan och nöja sig med någon annan form än själva vårdnaden/boendet.
Det är ju inte kattungar vi talar om som kan bollas fram och tillbaka hur som helst.

Jag håller med dig i detta.

Jag håller med om principen - problemet för Eva är att hon hänger ut den biologiska mamman tillsammans med myndigheterna - och det är inte okej.

Att hänga ut myndigheterna, deras beslut, beslutsfattare, sakförhållanden osv - det är okej.

Att ge sig på privatpersonerna är det inte. När det gäller Eva så har hon inte tystnadsplikt när det gäller de beslut som riktas mot henne -- däremot tystnadsplikt när det gäller sakförhållanden kring mamman som hon fått reda på via sitt uppdrag som familjehem, det får hon inte bryta.
Sen kommer också aspekten att hon inte får ha för negativ inställning till den biologiska mamman om hon skall kunna fungera som familjehem -- för även om barnen blir kvar hos henne så är hennes uppdrag att verka för att barnen får en god och nära kontakt (eller uppfattning) om sin biologiska förälder.

I fallet daddy är det helt ok, att granska myndigheternas behandling av fallet. Dock är det hans version som är att jämföra med en partsinlaga.
Och ska material publiceras ska all sådan publiceras. Annars tappar man egen credd.(inget rörande daddy i just den delen.

Dock är bilder och namngivning av dotter och moder under all kritik. Gäller alla personer som lyder under PUl och dylikt. Om inte annat så handlar det om takt och ton.
När vi väl är inne på takt och ton så spelar tonen i vad man skriver och publicerar en stor roll. Angriper man personer på ett aggresivt sätt får man ju räkna med at man t.ex. blir ett arbetsmiljöproblem.

Jag har väl insett att jag och t.ex. HSV har väldigt annorlunda synesätt ang. bloggandets ramar. Och just nu är det ett relativt oreglerat område.

Men med sin blogg och ambition av att vara granskande har han inviterat oss andra att granska honom och hans dokument och sätt. vilket i grunden är positivt, då det är mycket mörker som gömmer sig bland försvarare av daddy och annat löst folk i kretsen.

Hemmet grejen är bra. Nu får daddy en rejäl chans visa att han är en bra pappa åt sin dotter. Att han klarar av att bli granskad av proffs, måste klara regelbundhet osv. Desamma gåller modern.

Dock till priset av x antal år av strider och faktiskt en rejäl skattekrona.

HSV: vad daddy har gjort för att förtjäna det som hänt står nog att finna i hans allmänntillstånd i början av skilsmässan. Han var då inte i balans och har sedan dess jobbat ikapp det minus han hamnade på just då. Och den dåliga egenskapen att inte se sin del i de problem han analyserade.
Moderns fel vet vi inte lika konkret eftersom det mesta är daddys version av modern.

Jag kom på att jag vill tillägga en sak här, rent allmänt och inte med omedelbar anknytning till denna tråd, men viktig överallt ändå. Att vara en vuxen människa och ändå kunna se saker ur ett barns perspektiv är bara möjligt om man minns, och inte förtränger, hur det faktiskt är att vara ett barn. Då finns möjligheter till identifikation, empati och medkännande. Utan denna förmåga är risken stor att man betraktar barn som ting och ägodelar och inte som de gåvor de faktiskt är. De är inte här för vår skull utan vi för deras.

Precis och det är i omedelbar anknytning till denna tråden.
Tänk bara Osamas barn, de visste att de skulle träffa honom i sex timmar och sedan åka tillbaka till mamman som väntade. De fick inte ens ringa till henne när han kidnappade dem. De visste också att Osama hotat att kidnappa dem till Irak och de då aldrig skulle få se sin mamma igen. Tänk vilken skräck för barnen, vilken fruktansvärd lojalitetskonflikt och sorg han utsatte dem för!!
Allt detta negligerar Joakim och omskriver ur vuxenperspektiv att det skulle handla om en semester
Han är ju inte riktigt klok Joakim.
Tänk bara hur han ansatt sitt eget barn, hängt ut henne och mamman på internet, varit ovuxet barnslig och brutit ihop när umgängestiden varit slut och dottern skulle hem. Tänk vad skrämmande att se sin pappa så.
Empati och medkännande har han bara haft för sig själv och prestige att vinna en kamp där det bara finns förlorare.
Gemensamt för både Joakim och Osama är att de båda hade fungerande umgängen innan de valde att försöka maktkontrollera mammorna. Joakim och Osama kunde inte nöja sig med att ha en fungerande relation till barnet/barnen, det var aldrig barnet/barnen som var det primära. Det är sorgligt.

Bla detta
Vem är det du försöker provocera genom att komma med bla denna lögn?
Dessa jäkla lögner från dig är så tröttsamt.
Antingen är du rent dum på riktigt och/eller är du bara ute för att provocera.
Oavsett vilket kanske du kan göra flickan den stora tjänsten att sluta ljuga i varje fall.
Eller är det så att det handlar om dig och dina värderingar (vilka visar sig vara synnerligen obehagliga vartefter tiden går) och de skall fram kosta vad det kosta vill.
Du är som en pappegoja, maler om samma om och om igen om du inte kommer på någon ny lögn som krydda på moset.
Är allt detta så trist i dina ögen och det leder till att din fantasi måste lägga på lite till?

Snart 1000 sidor med samma skit om och om igen. Det var ett misstag av Daddy att göra detta offentligt. En sådan här sak rör endast flickan, mamman och pappan.