Daddys, Slutstriden har börjat....

Vad jag förstår så var man glad över att mamman dömts för att hon behandlar barnen illa genom att vägra dem att få träffa sin far. Känner vi igen detta i andra fall? Ja, det gör vi, så också i daddys.

Här i denna tråd finns det flera som omvänt tycker att det är bra att daddys dotter inte får träffa sin far. Dessa personer talar som om de vore myndighetspersoner. Kanske tror de att de är detta. Och då är det förstår begripligt att de känner att de har makt; - nu ska daddy coola ner och acceptera att han faktiskt inte får träffa sin dotter och att skriverierna på hans blogg ska straffa sig. Resonemangen i flera av inläggen är nästan identiskt lika dem som man kan se när maktgalna socialtanter, sjuksköterskor, psykologer ... dvs., institutionsmänniskor, uttalar sig mot människor i beroendeställning. Saken är dock den att denna tråd inte är ett socialkontor eller en expedition i en omsorgsverksamhet. Tycker man att daddy har varit dum så är det en åsikt och inte ett faktum. Flera här blir skitsura, som sköterskan Ratched i filmen Gökboet, när man efterlyser belägg för påståenden. Därefter vänder de på klacken och kommer med flera påståenden om ditten och datten. Alla handlar de om att daddy av princip är en skitstövel som på alla sätt och vis bör förnedras och hånas.

Ganska många ogillar Daddys blogg, främst att han la ut dokument om dottern och exsambon på nätet. Kanske ännu fler ogillade hans ställningstagande i Bjästafallet. Enligt Daddy har Datainspektionen polisanmält bloggen också (obs att det var DI som anmälde, enl. Daddy, alltså inte någon som hade anledning att hysa personligt agg mot Daddy). Den polisanmälan blev det inget av, antagligen för att Daddy plockade bort en del material.
Det kommer att bli oerhört svårt för rätten - ska de beakta vad Daddy skrivit om exsambon offentligt? Vad han skrivit om kvinnor? Det gör de antagligen inte, utan ser på omständigheterna utanför bloggen.

Från början tyckte även jag att det var fel att han lämnade ut sin mor och dotter. Och anser väl det fortfarande. Ändå kan jag förstå honom. Vi kan konstatera att daddy inte heller är ensam. Låt vara att han gått längst. Såsom jag uppfattar det så handlar det om att blottlägga hur faktiskt vidrigt fäder behandlas i vårdnadstvister och att myndigheter och rätten är partiska. Man kan säga Michael Alonso var först ut när han skrev sin bok om sin vårdnadstvist och att mamman kidnappade barnet. Sedan har det följt på med åtskilliga andra fall där Ingrid Carlqvists behandlat några. Blir en man felaktigt anklagad för incest, vilket är vanligt; att mamman vägrar släppa ifrån sig barnet till fadern, vilket också är vanligt; och att myndigheterna är opartiska, jahadå ... givetvis också det en regel tydligen, så hamnar man i en desperat situation. Du konstaterar att man under inga omständigheter ska lämna ut sitt barn. Jag kan till viss del ge dig rätt, men daddy är inget unikt fall utan ett rätt ordinärt sådant. På något sätt har det blivit legitimt att förtala och behandla män hur illa som helst och att folk faktiskt hamnar i hysterisk glädjeyra och apploderar åt det hela, vilket vi kan se exempel i denna tråd. Det talas om att daddy måste sansa sig, inse att han har fel och typ göra bot och bättring. Det var väl så präster sa förr i tiden, människor skulle acceptera sitt öde och inte protestera. Men nu lever vi inte under 1800-talet utan år 2010. Efter Kristus ska sägas, för kritiken mot daddy är ofta rena stenåldern.

Jag begjorde ut domen idag som förövrigt är 45! sidor lång.
Glädjande nog tar tingsrätten faktiskt notis om syndromet PAS, det är på tiden att det blir erkänt.
Dock är detta ett gravt fall av umgängessabotage där mamman under lång tid agerar på alla punkter som kännetecknar PAS och alla fyra barnen uppvisar grav påverkan.

Man kan säga att de allra flesta föräldrar initialt i en separationsprocess kan uppvisa ett antal punkter i PAS-beskrivningen men det räcker inte för att det ska klassas som PAS oftast är det då också övergående det närmaste året.

Domen är meddelad av Solna Tingsrätt, avdelning 1 och har målnummer T 8421-07

Daddy har redan stämt mamman i Varbergs tingsrätts och yrkar enskild vårdnad, det målet är pågående och har nummer T 816-09
Han har även anmält mamman för PAS vilket han nog inte har så goda förutsättningar att få igenom då hans fall skiljer sig avsevärt från domen i Solna Tingsrätt.
Vidare skriver han i mailet han skickar till soc den 3:e april i år att han vill att dottern skall sättas i ett utredningshem. Stackars barn, att ha en far som är så gränslöst förblindad av sin strid att han hellre vill rycka upp hennes trygga tillvaro för att vinna lite prestige i sin hämndlystnad

Känner ni er sysslolösa och har vägarna förbi Varberg så kan ett besök på tingsrätten vara givande.
Där fanns även några mål på Daddy om ofredande som tyvärr är avskrivna då de kan vara svåra att bevisa.

Vad jag förstår så var man glad över att mamman dömts för att hon behandlar barnen illa genom att vägra dem att få träffa sin far. Känner vi igen detta i andra fall? Ja, det gör vi, så också i daddys.

Här i denna tråd finns det flera som omvänt tycker att det är bra att daddys dotter inte får träffa sin far. Dessa personer talar som om de vore myndighetspersoner. Kanske tror de att de är detta. Och då är det förstår begripligt att de känner att de har makt; - nu ska daddy coola ner och acceptera att han faktiskt inte får träffa sin dotter och att skriverierna på hans blogg ska straffa sig. Resonemangen i flera av inläggen är nästan identiskt lika dem som man kan se när maktgalna socialtanter, sjuksköterskor, psykologer ... dvs., institutionsmänniskor, uttalar sig mot människor i beroendeställning. Saken är dock den att denna tråd inte är ett socialkontor eller en expedition i en omsorgsverksamhet. Tycker man att daddy har varit dum så är det en åsikt och inte ett faktum. Flera här blir skitsura, som sköterskan Ratched i filmen Gökboet, när man efterlyser belägg för påståenden. Därefter vänder de på klacken och kommer med flera påståenden om ditten och datten. Alla handlar de om att daddy av princip är en skitstövel som på alla sätt och vis bör förnedras och hånas.

Min fetning:
Fast det tycker jag vore en riktigt god lösning, särskilt med tanke på att det finns frågetecken kring dotterns mående just nu. Varför skulle det vara en negativ sak för dottern? Jag ser enbart att det kan ge positiva resultat i bästa fall eller inget resultat i värsta fall, varför det skulle ge sämre resultat kan jag inte se så länge det sker med mamman naturligtvis...

Vem menar du har frågetecken kring dotterns mående just nu?
Mamman har det inte, dagis har det inte, den enda som vill att det skall vara frågetecken är Daddy.
Ska dottern slitas upp från sin trygga miljö hos mamman och vardagen på dagis för att Daddy som inte ens är närvarande får för sig saker?
I mina öron låter det helt absurt.

Om du menar att hon inte kan bo tillsammans med sin mamma någon annanstans än i hemmet så får vi hoppas att de inte åker på semester nu under sommaren...
Nej, allvarligt, varför skulle det vara så hemskt att bo en tid tillsammans med mamma på ett utredningshem? Då kan man ju få reda på om det är mamman som behöver stöd eller om mamman är helt oskyldig till dotterns beteende inför daddy.
Det skulle ju få ett slut till slut, med en fungerande plan för framtiden när det gäller umgänget med pappa...

HenrikJ.
En liten men viktig detalj i det stora hela.
Du skriver "som inte ens är närvarande."
Jag ser det som att han inte ens får vara närvarande.
Just ja jag lovade citat:
Leroy