Daddys, Slutstriden har börjat....

Jag väntar fortfarande på Leijonhiertas svar: på vilket sätt är domen han åberopar sig på som ett prejudikat relevant i den här diskussionen?
Jag har inte läst hela domen. "Barnen förlorar rätt till umgänge" osv: det kan låta som om tingsrätten gjort en salomonisk rättvisa av det hela, för att hämnas på mamman.
Kan det ligga carlqvistindoktrinering bakom?
Det här är intressant, borde journalister verkligen titta på.

Det låter som om Daddy har hittat en enmansutredare med taskig kvinnosyn som skulle kunna skilja barnet från hennes mor med en yxa. Ni som vet mer om hur det utvecklats, är det så?

Vi det här laget har jag läst större delen av domen och finner att den i stor utsträckning bygger på diagnosen PAS. Om det är en autentisk dom (Henrik J hävde ur sig att den var "fejk") har det förstås ett samhällsintresse att domen granskas.
Relevansen för det fall som diskuteras här: siktar alltså Daddy på ensam vårdnad?
Ni som vet mer: några enkla frågor borde ni kunna svara på, och ändå bevara alla inblandades integritet. Vad är syftet med den senaste utredningen, och planerar Daddy att ansöka om ensam vårdnad?

Ja, inte var det jag som införde baklängesordet! Men det var ö d m j u k h e t jag syftade på.

Du väntar på lejonhjärta jag väntar på lucky. Svar är alltid intressant. trots vissa skribenter allt som oftast hävdar andras icke svar.

Måste väl finnas notarie nummer på domen, så lätt se om den är korrekt eller intet? är det en tingsrätt? är det en hovrätt? osv.

är ledig så just nu när jag badar fötterna i en kall bäck känns domläsande lika relavant som att stoppa baklängesordet och daddy i samma mening.

Men kom igen nu lucky. berätta nu för alla om du ser något misstag som herre daddy gjort?
eller är bara ahns bitterhet i samma nivå som din därav har ni en gemensam nämnare.

Jag tror inte att Lucky vill diskutera med guppande avskräden. Domen var inte precis någon semesterläsning men artigheten krävde en läsning då Leijonhierta gjort sig besvär att länka till den. Via pappamanualen.
Jag tycker faktiskt att när det gäller detta KAN man kräva korten på bordet. Daddy har lagt fram mycket i sin blogg men inte allt, och visst, på sätt och vis kan man tycka att ingen har rätt att kräva att få veta var processen befinner sig nu, framförallt handlar det fortfarande om att skydda barnets och mammans integritet. Men nog borde man kunna få en enkel uppgift om vilken typ av utredning det handlar om nu, vad syftet med den är, om Daddy siktar på ensam vårdnad alternativt att dottern placeras på utredningshem. Det lilla man sett av enmansutredningen är att dottern idag mår bra, så det skulle ju vara hemskt om lagens långa fingrar ryckte henne från en trygg uppväxt för att jävlas med hennes mamma.
Därför undar jag vad domen Leijonhierta länkade till - så långt jag läst den och om den är korrekt - har att göra med saken?

Hade varit jätteglad att se var detta citat kommer ifrån då det verkar ha blivit en standardrutin i urspårade vårdnadstvister.

Hypokondria: kanske fast det var inte kidnappning det handlade om här.

Från början tyckte även jag att det var fel att han lämnade ut sin mor och dotter. Och anser väl det fortfarande. Ändå kan jag förstå honom. Vi kan konstatera att daddy inte heller är ensam. Låt vara att han gått längst. Såsom jag uppfattar det så handlar det om att blottlägga hur faktiskt vidrigt fäder behandlas i vårdnadstvister och att myndigheter och rätten är partiska. Man kan säga Michael Alonso var först ut när han skrev sin bok om sin vårdnadstvist och att mamman kidnappade barnet. Sedan har det följt på med åtskilliga andra fall där Ingrid Carlqvists behandlat några. Blir en man felaktigt anklagad för incest, vilket är vanligt; att mamman vägrar släppa ifrån sig barnet till fadern, vilket också är vanligt; och att myndigheterna är opartiska, jahadå ... givetvis också det en regel tydligen, så hamnar man i en desperat situation. Du konstaterar att man under inga omständigheter ska lämna ut sitt barn. Jag kan till viss del ge dig rätt, men daddy är inget unikt fall utan ett rätt ordinärt sådant. På något sätt har det blivit legitimt att förtala och behandla män hur illa som helst och att folk faktiskt hamnar i hysterisk glädjeyra och apploderar åt det hela, vilket vi kan se exempel i denna tråd. Det talas om att daddy måste sansa sig, inse att han har fel och typ göra bot och bättring. Det var väl så präster sa förr i tiden, människor skulle acceptera sitt öde och inte protestera. Men nu lever vi inte under 1800-talet utan år 2010. Efter Kristus ska sägas, för kritiken mot daddy är ofta rena stenåldern.

Jag begjorde ut domen idag som förövrigt är 45! sidor lång.
Glädjande nog tar tingsrätten faktiskt notis om syndromet PAS, det är på tiden att det blir erkänt.
Dock är detta ett gravt fall av umgängessabotage där mamman under lång tid agerar på alla punkter som kännetecknar PAS och alla fyra barnen uppvisar grav påverkan.

Man kan säga att de allra flesta föräldrar initialt i en separationsprocess kan uppvisa ett antal punkter i PAS-beskrivningen men det räcker inte för att det ska klassas som PAS oftast är det då också övergående det närmaste året.

Domen är meddelad av Solna Tingsrätt, avdelning 1 och har målnummer T 8421-07

Daddy har redan stämt mamman i Varbergs tingsrätts och yrkar enskild vårdnad, det målet är pågående och har nummer T 816-09
Han har även anmält mamman för PAS vilket han nog inte har så goda förutsättningar att få igenom då hans fall skiljer sig avsevärt från domen i Solna Tingsrätt.
Vidare skriver han i mailet han skickar till soc den 3:e april i år att han vill att dottern skall sättas i ett utredningshem. Stackars barn, att ha en far som är så gränslöst förblindad av sin strid att han hellre vill rycka upp hennes trygga tillvaro för att vinna lite prestige i sin hämndlystnad

Känner ni er sysslolösa och har vägarna förbi Varberg så kan ett besök på tingsrätten vara givande.
Där fanns även några mål på Daddy om ofredande som tyvärr är avskrivna då de kan vara svåra att bevisa.

Hm. Jag har inte sett någon hysterisk glädjeyra här - alltihop är tragiskt, och det finns inte riktigt anledning till någon glädjeyra. Det där påminner däremot om hur det tjoades och skålades i en viss blogg när en mamma förlorat vårdnaden. Vilket hade varit häpnadsväckande om det inte fanns uppgifter (iofs obekräftade) om att blogginnehaverskans sambo processar mot sina barns mamma. Egennytta?
Alonsos bok har jag inte läst och kan inte uttala mig.

jaha, det var tråkigt att höra.

Vad jag förstår så var man glad över att mamman dömts för att hon behandlar barnen illa genom att vägra dem att få träffa sin far. Känner vi igen detta i andra fall? Ja, det gör vi, så också i daddys.

Här i denna tråd finns det flera som omvänt tycker att det är bra att daddys dotter inte får träffa sin far. Dessa personer talar som om de vore myndighetspersoner. Kanske tror de att de är detta. Och då är det förstår begripligt att de känner att de har makt; - nu ska daddy coola ner och acceptera att han faktiskt inte får träffa sin dotter och att skriverierna på hans blogg ska straffa sig. Resonemangen i flera av inläggen är nästan identiskt lika dem som man kan se när maktgalna socialtanter, sjuksköterskor, psykologer ... dvs., institutionsmänniskor, uttalar sig mot människor i beroendeställning. Saken är dock den att denna tråd inte är ett socialkontor eller en expedition i en omsorgsverksamhet. Tycker man att daddy har varit dum så är det en åsikt och inte ett faktum. Flera här blir skitsura, som sköterskan Ratched i filmen Gökboet, när man efterlyser belägg för påståenden. Därefter vänder de på klacken och kommer med flera påståenden om ditten och datten. Alla handlar de om att daddy av princip är en skitstövel som på alla sätt och vis bör förnedras och hånas.