2010-05-28, 21:38
#5858
Citat:
Ursprungligen postat av BogieBaby
Jag har tydligen missat de senaste turerna i dramat. Som jag fattat det är dottern ledsen när det senaste umgänget ska påbörja, hon gråter och vill inte följa med pappa. Stämmer dessa uppgifter?
Vi är i så fall många som borde säga upp vårt föräldraskap. Ett av mina barn grät under en perid tröstlöst vid varje dagislämning, ett annat grät istället vid hämtningen. Inget av detta föranledde några orosanmälningar till Soc eftersom det tillhör vardagsmat för förskolepersonalen. Som förälder får man "gilla läget" och stå fast, vara konsekvent occh vänta på att det går över. I de fall som det inte går över kanske föräldrar och barn behöver lite hjälp på traven.
Tillit tar tid att bygga upp och det måste få ta den tiden. Att i det läget välja att lägga ner sina försök till kontakt med sitt barn ger mig intrycket av att JR inte har det tålamod som krävs under en uppbyggnadsfas. Man har det förtroende som man förtjänar och det krävs att man visar att man står kvar och beter som den vuxne i sammanhanget. Inte helt lätt men den enda framkomliga vägen enligt mig.
Vi är i så fall många som borde säga upp vårt föräldraskap. Ett av mina barn grät under en perid tröstlöst vid varje dagislämning, ett annat grät istället vid hämtningen. Inget av detta föranledde några orosanmälningar till Soc eftersom det tillhör vardagsmat för förskolepersonalen. Som förälder får man "gilla läget" och stå fast, vara konsekvent occh vänta på att det går över. I de fall som det inte går över kanske föräldrar och barn behöver lite hjälp på traven.
Tillit tar tid att bygga upp och det måste få ta den tiden. Att i det läget välja att lägga ner sina försök till kontakt med sitt barn ger mig intrycket av att JR inte har det tålamod som krävs under en uppbyggnadsfas. Man har det förtroende som man förtjänar och det krävs att man visar att man står kvar och beter som den vuxne i sammanhanget. Inte helt lätt men den enda framkomliga vägen enligt mig.
Ja nästan alla barn visar någon period sorgsenhet eller ilska vid separationer. Dagis, farmor och farfar, mellan föräldrarna fast de är sammanboende, kompisar eller bara en plats de tycker de ska vara kvar på.
Man kan knappast utesluta mamman, men det är ju ett så vanligt beteende hos barn så jag förstår inte ens varför man tror att något dramatiskt har inträffat. En femåring kan gråta ordenligt för att de inte får ta på sig de kläder de vill en morgon om det ska göra nåt de inte vill, allt blir liksom fel.
Ger Joakim upp nu vet jag inte vad jag ska säga, det här är ju något han måste leva med varje dag, när han lämnar på dagis och kanske även när han hämtar, det finns ju ungar som inte vill därifrån heller liksom.
Vad sysslar karln med, vill ha boendet men kan inte ta att barnet gråter.
2010-05-28, 21:42
#5859
Citat:
Ursprungligen postat av Binkermuniten
Ger Joakim upp nu vet jag inte vad jag ska säga, det här är ju något han måste leva med varje dag, när han lämnar på dagis och kanske även när han hämtar, det finns ju ungar som inte vill därifrån heller liksom.
Vad sysslar karln med, vill ha boendet men kan inte ta att barnet gråter.
Vad sysslar karln med, vill ha boendet men kan inte ta att barnet gråter.
Men lägg ner, denna enskilda händelse var väl, om det nu är så, bara det som fick det att rinna över. Vanliga föräldrar behöver inte kämpa med ens en del av det som en förälder som inte får träffa sina barn när den vill/kan. Du får det att låta precis som att bara barnet grät lite så ger pappan upp, och det är förkastligt och riktigt lågt av dig att göra så.
2010-05-28, 21:42
#5860
2010-05-28, 21:45
#5861
2010-05-28, 21:48
#5862
Citat:
Ursprungligen postat av Binkermuniten
Ja nästan alla barn visar någon period sorgsenhet eller ilska vid separationer. Dagis, farmor och farfar, mellan föräldrarna fast de är sammanboende, kompisar eller bara en plats de tycker de ska vara kvar på.
Man kan knappast utesluta mamman, men det är ju ett så vanligt beteende hos barn så jag förstår inte ens varför man tror att något dramatiskt har inträffat. En femåring kan gråta ordenligt för att de inte får ta på sig de kläder de vill en morgon om det ska göra nåt de inte vill, allt blir liksom fel.
Ger Joakim upp nu vet jag inte vad jag ska säga, det här är ju något han måste leva med varje dag, när han lämnar på dagis och kanske även när han hämtar, det finns ju ungar som inte vill därifrån heller liksom.
Vad sysslar karln med, vill ha boendet men kan inte ta att barnet gråter.
Man kan knappast utesluta mamman, men det är ju ett så vanligt beteende hos barn så jag förstår inte ens varför man tror att något dramatiskt har inträffat. En femåring kan gråta ordenligt för att de inte får ta på sig de kläder de vill en morgon om det ska göra nåt de inte vill, allt blir liksom fel.
Ger Joakim upp nu vet jag inte vad jag ska säga, det här är ju något han måste leva med varje dag, när han lämnar på dagis och kanske även när han hämtar, det finns ju ungar som inte vill därifrån heller liksom.
Vad sysslar karln med, vill ha boendet men kan inte ta att barnet gråter.
Om han har gett upp nu kanske ni kan låta den här frågan få vila i frid. Er omtanke var ju om dottern och om hon nu inte kommer att träffa sin pappa är väl inte hans skulder, diagnoser, djusömn, etc ett problem. Och om er omtanke om dottern styr tycker jag att ni ska sluta hacka på hennes pappa eftersom hon kommer kunna läsa det en dag.
Ni som gång på gång vill upprepa Daddys uselhet i den tråden är lika illa som Daddy i hans blogg. Hitta något annat och vettigare att ägna er åt. För att uttrycka det milt är ert beteende inte riktigt sunt - precis som daddys inte har varit det, men som jag sagt tidigare: Han är av förståeliga skäl i kris. Vad har du för skäl för att slakta en liten flickas pappa på nätet? Hur tror du det kommer att kännas för henne den dagen hon (eller hennes vänner) läser detta?
Om kampen är över kan du väl skaffa dig en annan hobby som inte riskerar att såra ett barn?
2010-05-28, 21:54
#5866
2010-05-28, 22:01
#5868
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera