Daddys, Slutstriden har börjat....

Inget illa ment, men du har inte så mycket kunskap i psykologi förstår jag (och det är absolut inget jag lastar dig för) men eftersom jag har det kan jag bara säga att hans beteende snarare styrker att han var i kris redan då. Vi människor har många försvarmekanismer som går igång när vi inte står ut med vår egen situation.

Hoppas du inte tar det här inlägget som att jag vill skriva dig på näsan - det är inte alls min avsikt.

Risken är också att människor i kris utnyttjas av människor med en egen agenda. Jag har en känsla av att det kan ha varit så i Daddys fall.

Ja så kan det förstås ha varit, jag tolkade det mer som att han stod för och gillade lite mer ruffiga uttryckssätt utan krusiduller där. Kan man ge sig till att hänga ut fyra barn, två våldtagna flickor, en våldtäktsman och dendes flickvän så är man nog rättfram tänkte jag. Men det kanske är fel.

Men vad är det för djupingar som hejar på honom då?

Trots att jag själv då, kanske felaktigt varit ganska burdus så menar jag på att allt hans tokbloggande om feminazister och sånt är en sak, men att hänga ut barn och vuxna, inte kunna ta asvstånd från hot, spela med i nån absurd misshandelshistoria osv osv. bara har fört honom längre från umgänge med dotter.

Mamman må ju rimligen känna mer oro när bloggen fylls av host av folk som ska skära kroppsorgan ur varandra osv. och hans aggressivitet.


Jag har ju sagt flera gånger att han skulle sluta på internet, lugna ner sig, söka terapi försöka förstå sambanden för att sen göra vad som behövs. Antingen samarbetar mamman då och om inte så har han ju en utgångspunkt för att se till att flickan får kontakt med sin far.

Som traumatiserad, gråtande, avmagrad och osövd person med en galen blogg har han ju inte en chans. Och så är det ju det där med förhör två, vad det kan ha för inverkan, vad det nu står i det.

Frågan är om Daddy, som han hävdar vid starten av tråden, blivit felbehandlad av myndigheter och mamman i vårdnadsfrågan.

Som jag ser det har konstaterats, trots att bara ett av två förhör finns att tillgå, att det fanns anledning till anmälan. Det handlade alltså inte om en falsk anklagan. Polisen gjorde precis som ska göras vid anmälan om misstänkta sexuella övergrepp och förundersökningen ledde inte till åtal utan lades ner.

Sedan finns alldeles för många luckor för att kunna bedöma om socialförvaltningen gjort rätt eller fel. Om bara den händelsen som ledde till polisanmälan legat till grund för att man tvivlat på att umgänget borde kommit igång och den juridiska vårdnaden skulle återgå till Daddy har man begått stora fel. Om däremot den händelsen tillsammans med andra faktorer, vilket jag tror är fallet, har påverkat utredningen så har inga fel begåtts. Med den kännedom vi fått genom bloggen finns besvärande omständigheter som tyder på mycket mer man sett och tagit hänsyn till.

KiaW gjorde ett suveränt jobb med att förklara. Jag tror att många är så känslomässigt påverkade av Daddys framställan att man har svårt att inse att det faktiskt kan finnas skäl till tvivel i frågan om den lämplighet som socialförvaltningen är tvungen att bedöma. Oavsett vad som hänt tidigare så kan alla förändras, mogna, tillfriskna, utvecklas och barn blir också äldre och får ändrade behov. Det tråkiga med den här tråden och att man ältar det som varit är att det blir svårt att se framåt istället för bakåt.

Barn har rätt till bägge sina föräldrar och det är jäkligt illa när man är så totalt oförmögen till samarbete och insikt om egna brister att man tvingar samhället att kliva in och avgöra vad ens egna barn behöver. Det tragiska i just den här vårdnadstvisten är att den analyseras på nätet därför att en förälder anser det vara till barnets bästa. Själv är jag övertygad om att det är en katastrof vad gäller bedömningen av Daddy som förälder. Jag hoppas verkligen att inte fler föräldrar får för sig att göra samma sak. Även om man upplever sig blivit felbehandlad av myndigheter och motparten under en vårdnadstvist så har det mesta en tendens att lugna ner sig och till slut bli till det bästa.

Jag kommer inte att skriva mer om det här. Jag hoppas att tråden självdör och att Daddy kommer till insikt om hur han ska fungera som förälder. En förälder som offrar sitt barns integritet liksom hennes mors är inte kapabel att kunna fatta viktiga beslut som rör barnets bästa. Det bästa han kan göra är att plocka bort allt som handlar om den egna tvisten där barnet eller modern kan identifieras och koncentrerar sig på generella frågor han vill lyfta istället.

Cinda

Tänk vad olika man kan tycka om barnets bästa.

Jag anser att alla som tar barnets parti här kommer vara en bra motpol till Daddys snedvridna människosyn, för barnet, i framtiden. Bloggen är ett skräckexempel på hur en förälder utnyttjar sitt barn, för att nå egna syften. Jag hoppas, ändå att barnet, i fråga får lära sig att kärleken till pappan är okej. Däremot inte allt han gör och säger.

Daddy har inte den distinktionen. Hoppas mamma & mormor kan lära henne det,trots allt det blivit utsatta för, av Daddy.

Tack till dig, KiaW, som för en vettig & sansad debatt och förklarar på ett sättt som är lugnt och förståerligt.

Hur är bloggen enligt dig ett skräckexempel, menar du? Som jag ser det finns det två sidor på bloggen. Den ena belyser fallet, den andra hänger ut folk, etc, vilket är irrelevant här.

Utan bloggen hade vi inte vetat om detta alls, så vad är det som är så hemskt?

Vad är det du skriver här?
Såklart att barnet leker, men det leker med pappans snopp och pappa "låtsas sova", han som vuxen borde ha satt stopp för länge sedan. Varför forsätter pappan låta denna sjuka lek fortsätta? Han förstår ju så pass mycket att det är fel att han säger till barnet att detta måste vara en hemlis som dottern inte får berätta för någon annan. Varför fortsätter han låta sin dotter leka med hans könsorgan?
Detta handlar inte om att lära sig saker och barnet ska absolut inte känna skam. Är det någon som ska känna skam så är det Daddy som utnyttjar sin dotter på detta sjuka sätt och inte klarar av att vara en ansvarsfull pappa.

Då måste jag fråga dig: På vad sätt anser du att bloggen varit en tillgång ur ett allmänintresse? Vad gott har den medfört enligt dig?

Självklart kan du svara, jag ställde ju frågor till dej.
Jag reagerade iof inte på undersökning av en kvinnas könsorgan, det är andra saker som dras så långt att det blir absurt med tanke på var det började...som tex ditt uttalande om runklek (jag tror det var du, annars var det Binker) eller hur daddy plötsligt blev miljonär...nå, det är ditt sätt, men förstå att risken finns att mycket drunknar, att man bara scrollar förbi till slut.

Jo, jag ser två saker som KAN vara en påverkan, som man inte med säkerhet vet om det är barnets egna ord. Det ena dock mer än det andra...

Det ena är tydligt och de flesta har kommenterat det på ett eller annat sätt, nämligen att flickan ska vara hos pappa lika lång tid som hos mamma, detta är helt klart inte en egen önskan eller egen tanke av barnet utan kommer sig helt klart från ett samtal mellan henne och pappa.

Det andra är flickans uttalande om att hon får lov att leka med pappas snopp. Man kan inte utesluta att detta är något hon snappat upp från mamman eller någon annan i omgivningen...tex överhört ett telefonsamtal eller ett samtal fört när man tror att hon inte hört.
Ett barn i den åldern kan, via association till ett ord, upprepa något man hört och som gäller barnet själv.
Om jag tex berättar för en vän att mitt barn gjort en teckning och att jag tycker att teckningen var väldigt bra och barnet hör kan det vid ett senare tillfälle när någon använder ordet teckning säga: Jag är duktig på att rita. (Dåligt exempel, men är för trött för att hitta på något bättre)

Däremot kan jag inte, hur jag än försöker, få flickans beskrivning till något barnet fått höra, inte heller till något som tyder på att hon inte förstår eller missförstår. Hon beskriver samma sak vid två tillfällen under förhöret, och jag ser inte att det är svar på ledande frågor. Jag kan inte heller se att det finns utrymme för feltolkning, särskillt som hon får rita en snopp vilket gör att ordet har samma betydelse för henne som för förhörsledaren.

Vidare kan jag inte få det till att andra hemlisen skulle röra sig om annat än det som frågas efter, dvs att det inte är en förväxling om hemlisen om lika lång tid.
Jag har verkligen försökt, för jag ville att det skulle handla om att daddy var ovetande, att han sov...

Jag är totalt ointresserad av dyngan på bloggen, likt jag är totalt ointresserad av dyngan som HenrikJ och andra sprider. Det jag är intresserad av är sidan som inte visas upp i media, vilket medför att vi fått en insyn i något vi inte direkt haft tidigare.

Vi har åtminstone en förälder som lägger ut större delen av alla dokument och vi får se vilka dokument som de tar beslut på, samt hur förhör går till - och detta när någon propsar på att få spela in. Det finns nog ett stort antal föräldrar som känner sig som små möss när de väl är där på förhör och snällt nickar till frågorna. Man vet ju hur man själv känner sig inför bankfolk eller myndighetspersoner.

Dottern är inte hjälpt av att en förälder är i en vettvillig kris, det är ett ansvar föräldern måste ta själv och reda ut sin situation. Daddy har varit i kris länge, ja redan innan dottern föddes och det är inte dotterns fel. Dottern är inte medicinen som skulle få Daddy att må bra och hon ska inte heller vara det. Tack och lov att några kloka personer insett det. Daddy måste bli vuxen i sig själv, han är nu + 40, det är hög tid att sluta spela offer och börja ta det ansvar han aldrig vågat ta. Sen kan han börja tala om att han är pappa, för pappa är han inte idag mer än på ett papper som säger att han har en biologi, men det räcker inte för att vara en riktig pappa.

Jag förstår inte riktigt vad du tror att jag anser vara dotterns bästa.

Jag tycker Daddys blogg och beteende är skadligt för dottern. Jag tycker att inledningen av den här tråden utgjorde exakt vad du skriver, nämligen en motpol. Tyvärr tycker jag sedan att motpolen förvandlades till ett drev som gör mer skada än nytta.

Att skriva om skulder, diagnoser etc som ev inte behöver påverka hans möjlighet att vara en älskad pappa i hennes liv, tycker jag däremot skadar.

Enligt mig vore det bästa om Daddys blogg och den här tråden rensades upp/raderades och föräldrarna får hjälp att fungera som föräldrar för dottern. OM någon av dem är skadlig/olämplig som förälder tycker jag att det ska utredas men inte medan ett helt gäng på nätet tittar på.

Hur ska jag förklara hur jag tänker? Till exempel ogillar jag Dr Phils sätt att "bota" folk på nolltid med dramaturgiska effekter framför världens ögon. Helt oetiskt och han borde förlora sin legitimation enlig mig. På samma sätt ogillar jag vad som skrivs (här och på Daddys blogg) med ursäkten att det är i dotterns intresse när det är raka motsatsen.

Edit: ändrade från "mer nytta än skada" till "mer skada än nytta" eftersom jag skrev fel. Fast ni förstod säkert av sammanhanget vad jag menade.