Daddys, Slutstriden har börjat....

"klaga" ja...precis! Men om du förväntar dig verklig makt, då kommer du att bli besviken.
De är galjonsfigurer och har du tur så lyssnar myndigheter på dem.

Vi utgår ifrån att du har rätt. Isf är Jockes tarzanvrål bara ett spel för galleriet. Att omorganisationen hade skett utan hans inblandning.

Har jag uppfattat de rätt?

Vilken myt sprids av bagaren?
I Daddys inlägg står inget om trettio mil, tvärtom så framgår det klart att han skulle ha kvar sitt umgänge och att det är att en ny man flyttar in som är problemet för honom.

Vad som senare har varit en fråga eller inte gällande mammans eventuella man har inte dryftats, utan det som dryftats är dom reaktioner som Daddy ger uttryck för i bloggen, och dom står där svart på vitt.

Jag tror att det är ganska vanligt att när modern har träffat en ny man att hon vill skapa en "ny familj" och att hon vill blockera ut eller reducera all kontakt med den riktiga pappan. Han är ett desintegrerande element. Är han dessutom svartsjuk så är det ännu mer viktigt att bli av med honom helt och hållet på något sätt. Och samhället bistår modern här med hela sin makt.
Jag misstänker att det är så i det här fallet.
Men när man börjar med sexuella anklagelser om övergrepp då har man gått över "the point of no return", då är försoning för alltid omöjlig. Men det är nog precis vad hon vill. Kapa allt.

Helt riktigt, förutom att det i detta fallet är modern som är svartsjuk.
Daddy och dottern har alltid stått varandra mycket nära. Modern klarar inte detta och verkar i det fallet resonera att ju mer kärlek barnet visar sin pappa, ju mindre blir det över till henne. Mamman var mycket svartsjuk även under förhållandet.

Det D skriver i det inlägg som citeras är att han är förtvivlad för att dottern skall få en ny pappa, medan han knappt får träffa henne. I praktiken innebär det ju att en pappa kan juridiskt dömas ut ur sitt barns liv eftersom mamman inte godkänner honom, medan vilken man som helst kan ta över hans roll om mamman godkänner det.

Nedan citat är tagen ur Tyfonens tråd om föreningen stulen barndom, och jag ville kommentera men det passar nog bäst här. Detta är Tyfonens svar till Severiano angående hennes del i den soppan:


Ursäkta, men nu kan jag inte hålla mej...jag blir oerhört förvirrad över vem du talar om, med tanke på senaste tidens händelser skulle detta kunna gälla daddy...

Här är anledningen:
Severanios kamp i sig har inte dragit in hennes familj, kampen har inte rört hennes familj alls. Däremot har hon agerat i sitt eget namn och inte anonymt och det har skett offentligt på nätet.
Visst kan man säga att hon utsatte sig för risker, och med facit i hand utsattes även hennes familj för risker indirekt iom hennes kamp var offentlig. Att på förhand förstå att risken bestod i att bli mordhotad och utsatt för mordförsök var väl inte rimlig, men även om man kunnat förutse det så ligger skulden helt och hållet på de som ligger bakom mordhot och dyl.

Daddys familj har blivit indragna i den kamp som är hans och det är inte meningsmotståndarna som dragit in dem utan daddy själv, vilket är en viktig skillnad. Han utsätter alltså inte bara sig själv för direkt risk utan även familjen utsätts för direkt risk då han för en kamp offentligt med sina egna och barnens personuppgifter öppna.
Det är då hans val att dra in familjen i kampen.

De som valt att stå upp för det de anser är rättvisa utan att utsätta sig själv och sin egen familj för risker och därför för sin kamp eller diskussion anonymt tillåts inte detta, för daddy tar sig friheten att bestämma att de inte får vara anonyma och hänger ut folk offentligt och därmed försätter dem i en riskfylld situation.
Vad som är än värre, hans granskning är inte så noggrann och hittills har åtminstånde hälften av hans identitetsavslöjanden varit felaktiga, därmed har han också utsatt människor som inte ens för den kamp han påstår för risker.

Med tanke på din text till Severiano, kan du se vad det är flera reagerar mot när det gäller daddys sätt att hantera sin kamp - att han utsätter dottern för risker när han borde vara den som skyddar, att hans kamp är viktigare än dotterns bästa?
Nu pratar jag enbart om sättet han valt att kämpa, inte vårdnadstvisten i sig själv.

Bara för att klargöra detta och kanske få slut på denna myt.

Mamman träffade för ca ett och ett halvt år sedan en ny man och bestämde sig ganska snart efter det för att flytta med flickan 30 mil längre bort än nu. Daddy reagerade naturligtvis på detta. Men mamman var kallsinnig och krävde förståelse. Det nya förhållandet sprack dock ganska fort. Efter det har detta överhuvudtaget inte varit en fråga.

Detta är ännu en av alla lögner och myter som sprids av den glade bagaren.

Finns det överhuvudtaget ett enda argument, någon enda fakta, NÅGOT som skulle kunna få det avskyvärda lögnarpack som häckar i denna tråd dygnet runt att förstå att ni hackar på offret och skyddar förövaren i denna fråga?

Jag tvivlar, vilket ju i sin tur gör det ganska meningslöst att presentera fakta överhuvudtaget. Men det finns ju å andra sidan folk här också som fortfarande har en fungerande kommunikation mellan hjärnhalvorna. För dom är väl detta i alla fall värdefullt att veta.

Själv blir jag bara sjuk av det hat mot Daddy som spys ut. Men det kanske hjälper andra att förstå vad han har kämpat emot dagligen nu i snart 5 år, och vad 7000 barn per år tvingas gå igenom.

Att belysa detta är inte bara rätt mot barnet i fråga som nu kanske kommer att ha en chans att slippa gå ett grymt livsöde tillmötes. Det är också en samhällsinsats och en osjälvisk välgärning. Men ännu 2010 spottar man på whistleblowers som Daddy och Ingrid Carlqvist. Bannlyser dom och förskjuter dom från vårt samhälle. Om 100 år står dom förmodligen statyer. Det är ju så det fungerar.

Föräldrar som ljuger, anklagar falskt och nekar sina barn hälften av dom själva är inte lämpliga. Föräldrar som är beredda att offra allt för sina barn, till och med sitt eget anseende och framtid är lämpliga. Men för att förstå den logiken måste man besitta förmåga att älska. Den saknas som bekant hos psykopater. Därför kommer dom aldrig att förstå detta. Inte ens efter 20 000 inlägg med bevis.

Ja, så kan kvinnor vara. Det är inte ovanligt. Det har jag sett flera gånger - fast på olika sätt. Det är något typiskt kvinnligt vill jag säga. Män fungerar inte så.

Jag har pratat med Jocke om detta och det bagaren sprider om att Jocke skulle blivit svartsjuk och det skulle vara en drivande kraft i hans kamp. Det kan inte vara mer fel. Han vill inte ha med mamman att göra mer än på ett plan och det är deras gemensamma ansvar för deras dotter. Jag funderar på om det är så att det är mamman som vill att Jocke skall vara svartsjuk och det gör att hon känner tillfredställelse i den känslan. Eller är det så att bagaren bara(1) hittar på detta för att misskreditera Jocke. Eller använder sig(2) bagaren av sina egna känslor och hur bagaren är själv som person. Jag dementerar härmed det(3) ryktet bagaren spridit om Jockes svartsjuka och de som inte vill tro på det berättar mer om sig själva än om Jocke.