Citat:
Ursprungligen postat av beheaded
Så vad du förordar är alltså att Daddy borde ha tagit sin dotter och flyttat till från mamman. Sedan hade det varit upp till mamman att "kämpa FÖR sitt barn"? Är det ett generellt råd du har att ge till pappor? Att de ska ta sina barn och fly från mamman?
Nej, absolut inte...du missförstår mej med vilje va?
Att ta upp kampen FÖR sitt barn kan betyda att man måste svälja sin egen stolthet och inte ta upp kampen MOT den andre föräldern. Hur får du det till att man ska ta barnet och sticka??
Kampen blir alltså att motstå att gå in i konflikt med den andre samtidigt som man är villig att göra allt som begärs.
Man bankar inte på hos den andre och skriker tex, man snackar inte runt om den andres svagheter, man får kämpa för att vara den som låter sig trampas på om det behövs för att stuationen ska stabiliseras.
Det är viktigt att hålla den privata kampen för sitt barn isär från kampen för att förändra samhället och systemet.
Är det rätt att det ska få gå till så här? Jag har alldeles för lite kunskap för att uttala mej om hur systemet resonerar när det gäller barnets väl och ve.
När det gäller de vuxna är det orättvist om man ser det som att föräldrar har rätt till sina barn...men jag är tveksam om det är rätt håll att se problematiken från.
Frågan jag ställer mej är hur daddy vill att det ska se ut, hur han vill att samhället agerar.
Vill han att dottern ska genom tvång placeras hos daddy varannan helg? Frågan är då den sannolika reaktionen hos mamman blir med tanke på vad som framkommit. Man kan ju tänka sig att mamman blir både förbannad och rädd för vad som kan hända hos pappan, och med tanke på hur hon skött det hela hittills kanske hon inte lyckas ge positiva signaler till barnet inför möten med pappa...hur mår barnet då, och hur blir den fortsatta kontakten?
Om daddy vill att dottern ska bo hos honom på heltid och träffa sin mamma varannan helg är det samma sak där...fixar mamman att träffa sin dotter på detta sätt utan att påverka henne negativt, och lyckas daddy uppmuntra och vara positiv till mötena med mamman trots att han vet att hon påverkar dottern negativt? Hur mår dottern i det om man jämför med hur hon mår idag...
Allt jag skriver nu är utan det faktum att det finns en kvarstående misstanke från mamman angående "snopp-leken", och lägger man till den i ekvationen blir det än besvärligare.
Som sagt, det är långt mer komplicerat än det jag skriver här, jag har alldeles för lite kunskap om det...