Daddys, Slutstriden har börjat....

Enligt systern har Jennie vänt sig till henne och berättat om den sexåriga dottern vid fler tillfällen än vad som framgår i programmet. Det hon fick höra då om flickans ordval och beteende fick oron att växa.
– Jag kunde inte släppa det hon berättade. Det var som en bägare som blev allt fullare. Till sist, efter att Jennie tagit upp det igen under en bilresa, rann det över.
Systern säger att hon vände sig till två skilda psykologer för att be om råd. De sa att det lät som om familjen inte satte gränser sexuellt och det då kunde handla om incest och att hon borde anmäla.
– Ändå var det inte lätt. Det är människor man tycker så mycket om, sin familj.
Det handlade om din egen syster. Du funderade aldrig på att prata med henne först?
– Jag försökte, men hon förstod inte allvaret.
Att vittna mot Jennie och Thomas i domstol var fruktansvärt.
– Det går inte att beskriva med ord.
Hon betonar att hon inte vet vad som hände i deras hem, utan att hon bara återgav det hon hört.
– Det är inte bara jag som fått detta berättat för mig. Det är flera personer som vittnade om det.
[...]
Thomas och Jennie var i går omtumlade av alla reaktioner och allt stöd de fått, innan programmet ens visats.
De väljer att inte ytterligare bemöta systerns uppgifter.
– Det vore fel att kasta paj i medierna om sådant vi borde kunna lösa över köksbordet.
När det gäller sakfrågan hänvisar vi till domarna, säger Thomas.

Men jag kan säga såhär, det hade jag med och tror det är vanligt att man vill det med första barnet för det är en situation som man inte varit i annars. Det är självklart bra att diskutera med andra för att lufta hur de hanterar liknande situationer. Sen om man inte något att dölja så är det ju inget konstigt med det?

Ja, det är fullt naturligt att man luftar sin oro kring första barnet - kring alla sina barn faktiskt.
Poängen är väl att mamman gjorde just det - luftade sin oro. Om mamman ansåg att allt var en oskyldig lek - vad var hon då orolig över?