Daddys, Slutstriden har börjat....

Var läser du det? Det är inte den information som jag kunnat läsa mig till.

Förutom att det på ett tidigt stadium stod ganska klart att systrarna torde ha stått varandra någorlunda nära givet den att den ena vände sig till den andra med den här typen av information så framgår det i klarttext i den artikel du förkastade som källa;


Notera att det inte handlar om att vid ett enstaka tillfälle berätta om det någon händelse - det handlar om flera tillfällen, och det handlar inte om ett försökt till beröring - det finns mer än det i det som mamman ger till systern.


När två skilda psykologer talar om misstanke om incest och rekommenderar anmälan, då är det mer än "råkat beröra" i spel. Frågan är också -hur skulle du som anhörig agerat. Lagt på luren att tänkt att de pratade skit?

Den här systern älskar uppenbarligen systerdöttrarna tillräckligt för att lyfta luren och kontakta TVÅ psykologer (expertis) för att få råd. Hur många gör ens det?


Hon försöker förmedla sin oro och vad som är sagt till systern - men systern tar det inte till sig. Detta är en väldigt vanlig reaktion i fall där övergrepp pågår. Mammor kan låta övergreppen pågå år ut och år in - de signalerar att saken är fel, känner oro, men klarar inte att axla problematiken, klarar inte att "ta ställning" när det väl kommer till kritan. Det finns massor av dokumentation på detta område.

Jag säger inte att det är så i detta fall, jag säger att om systern frågat psykologerna om mammans reaktion så är svaret hon hade fått att den "är naturlig - en försvarsmekanism".


Har systern överdrivit? Andra vittnar ju om att de hört samma historia - överdriver de också?
I så fall varför? Varför väljer flera människor att förvränga mammans historia, varför berättar de samma sak?

Eller?


Systern har ju inte tjänat på att anmäla.


De tycks inte ha haft kontakt på ett år - men de vill hellre bemöta systern över "köksbordet" än säga att hon ljuger i media. Kanske är bäst så.

Mamman har hon förlorat på detta? Hon framstår ju som stark, lojal, orättvist behandlad av både familj och samhälle osv. Om hon är en effektsökerska så vann hon ju i slutändan mer än hon kunde drömma om - den goda hustrun, den goda modern, den goda medborgaren.

Jag kan inte låta bli att undra hur läget var mellan makarna i starten på den här historien, hur man lyckas återberätta om "oskyldiga" incidenter på ett sätt som får två oberoende psykologer, en älskad syster och andra att faktiskt reagera på det sättet - inte när incidenterna berör ens eget barn och make. Då brukar man väl välja orden lite grann i alla fall - oavsett vem lyssnaren är.

Edit;
Och faktum är nog att jag anser att man inte kan säga vad som helst ens inom en familj utan att förvänta sig konsekvenser. Kommer till exempel mina barn hem till mig och säger att de bestraffar barnen med björkris på fredagarna så kommer jag omedelbart vidta åtgärder för att deras vårdnad över barnen upphör. Man har som vuxen i ett barns omgivning en absolut skyldighet att se till barnens hälsa och säkerhet - det går före både familjeband och kärlek till andra.

Att försöka föra en seriös debatt om de här frågorna med någon som micro113 är fullständigt lönlöst. Det räcker att gå tillbaks en bit i den här tråden för att inse det. Vi får helt enkelt leva med att det finns människor i det här landet som förknippar allt som har med barn att göra med sex och snusk. Det allvarliga är, vilket inte minst kom fram i UG:s granskning är att det sitter sådana människor på våra åklagarkammare, polisstationer och socialkontor. Dom utsätter idag svenska barn för betydligt fler övergrepp, både psykiska och sexuella än vad deras föräldrar gör.

Det är för barnens bästa säger man. Det som micro och hennes 'vänner' inte begriper och aldrig kommer att begripa är att barn mellan 3 och 6 år inte förknippar varken snoppar eller nakenhet med sex. Och att det inte på något sätt kan vara skadligt för ett barn att varken se eller röra en snopp av nyfikenhet. Inte förrän snoppinnehavaren utför en sexuell handling mot barnet kan det heller ses som ett brott.

Vad tror ni traumatiserar ett barn mest? Att se och, eller röra en snopp av ren nyfikenhet, eller att separeras från en förälder under månader eller år utan att förstå varför, dras igenom förhör med sjuka luftonanerande poliskärringar som tjatar om snoppar som om det vore det farligaste som finns?

Arma barn säger jag, hur skall dom någonsin efter det kunna få en sund normal syn på sex när dom blir äldre efter ett sådant trauma? Detta anser micro att man skall utsätta barn för utan att ha betydligt mer på fötterna än man hade i Sandviken och vad jag förstår även i Ramstedts fall. Jag tycker absolut Ramstedt har en poäng när han skriver; vem är det egentligen som är pervers?

Du måste vara väldigt fixerad vid sex och snusk om du läsa in att jag säger att något sådant förekommit i Sandviksfallet.

Det jag säger är att anmälan har sin grund i den berättelse mamman själv delgett systern och andra - och att systern utifrån det mamman sagt agerat riktigt.

Om sedan mammans berättelse stammar utifrån äkta oro eller är fabricerad för att mamman vill ha uppmärksamhet låter jag vara osagt.
Men lägg ansvaret för den uppkomna situationen där det hör hemma - hos mamman - inte hos systern som agerat helt riktigt i situationen.

Och ja, det är bättre att barn utreds än att övergrepp får fortgå för att man inte vill bli osams med de vuxna. Och ja, jag anser att man skall dra gränsen för vad som är okej långt innan det är så grovt att det är en brottslig handling som renderar fällande dom.

Du har inga egna barn va? Du verkar åtminstone tro att en långvarig och oförklarad separation mellan barn och föräldrar inte är ett allvarligt trauma för barnen? Jag vågar påstå att du i så fall har väldigt fel. Men det var kanske inte det du menade?

Om man ser ett barn blåslaget på märkliga ställen (utesluta att barnet ramlat och slagit sig) eller kanske ser det live, då kan man säkert ingripa och tvångsomhänderta ett barn samt utreda.

En icke anonym anmälan, där kan det räcka med något telefonsamtal eller två.

Så fungerar det dock inte, det räcker faktiskt att man ringer in anonymt och gör en orosanmälan. Då kommer föräldrar att få besöka socialen för samtal. Denna anmälan sparas ifall det dyker upp något igen. Socialtjänsten behöver alltså inte veta vem det är som ringer (kan vara vem som helst). Det i sin tur innebär att personen kan ringa igen och då kan kavalleriet slå till ordentligt. Socialtjänsten vet inte om ifall det är samma person men eftersom man har tidigare dokumentation (den förra anonyma anmälan).
Är inte familjen en fläckfri och exemplarisk och man har otur med den på socialtjänsten som utreder kan det gå riktigt illa.

Det är otroligt lätt och ställa till ett riktigt helvete för en helt oskyldig familj.

Jag påstår att ibland måste man välja det minst onda av två onda ting för barnens del. Jag påstår också att beroende på hur saker förklaras för barnen kan man minimera eller maximera skadan som uppstår.

Ja, du har helt rätt i det du skriver och det är problematiskt. Systemet med anonym anmälan kan ställa till ett helvete för oskyldiga familjer likväl som det kan vara räddningen för andra - faktiskt utsatta barn.

Jag kan också tycka att det i viss mån ställs orimliga krav på de familjer som får Socialtjänstens ögon på sig. De bedöms utifrån en mall som inte ens handläggarna själva lever upp till, istället för att inse att man faktiskt utreder vanliga människor med fel och brister som alla andra - och som inte fungerar utifrån ställda mallar ritade med överpedagogiska pennor.

Ibland saknas sunt förnuft helt enkelt.

Varför behöver man vara anonym om man råkar se att ett barn uppenbart far illa? Enligt mig så tycker jag inte man skall få anmäla anonymt. Har anmälaren så lite på fötterna och så lite ruter i kroppen så kan de lika gärna skita i det.
Däremot behöver inte socialtjänsten avslöja anmälarens namn för föräldrarna men det måste ske en ordentlig dialog mellan socialtjänsten och anmälaren så att man i steg ett kan utesluta att det är någon som jävlas vilket jag tror är vanligt idag.

Det kostar en massa pengar och kan uppstå mycket lidande om socialtjänsten har fel.

Instämmer. Namn vid anmälan men under sekretess. Det skulle kunna leda till att dessa anmälningar som är okynnesanmälningar eller till för att skada någon av föräldrarna skulle minska.

"Du funderade aldrig på att prata med henne först?
– Jag försökte, men hon förstod inte allvaret."

Systern hade alltså redan bestämt sig att det var allvarligt. Hur fan kom hon på det? Förstår att mamman inte längre ville tala mer med sin syster om själva händelsen.

Jocke har gått igenom samma sak. Och han är verkligen inte ensam. Ska vi tro socialen knullas det med barn i snart när varje hem.

Angående misstanken om brott mot pul som riktats mot Ramstedt så är det rätt intressant att läsa ombudets yttrande som offentliggjordes på bloggen idag. När vi ändå är inne på paralleller till Sandviken menar jag.

Vad händer förresten om Ramstedt fälls? Blir det då olagligt att publicera omaskerade offentliga domar? Den frågan borde väl engagera fler journalister än det uppenbarligen gör? Eller tror dom att dom sitter trygga bakom sina (av staten) utdelade utgivningstillstånd? Och hur kommer man då att agera från Flashbacks ledning? Skall man följa det beslutet då eller trotsa det?

Du försöker förminska Ramstedts handlingar som på intet sätt är jämförbara med Sandviksfallet.
Här i tråden har Ramstedts syften med sina handlingar tydliggjorts, inte minst här: https://www.flashback.org/sp27173398