Daddys, Slutstriden har börjat....

[quote=Ahmenvaafaan]Tror du att ett tillfälles relation ger en anknytning? Då är du ensam om det. Anknytning är en lång process. Väldigt lång. Har utrdarna påstått att den anknytning de beskriver i det stycket är den fulländade anknytningen?

Det har dom inte gjort. Det där är en typisk pappistolkning.

Det måste ha brunnit i skallen på dig om du, som du påstår har barn. Brunnit över hela deras uppväxt. För du har öht inte ens de merst basala kunskaper i barn, barns behov och barns utveckling.

Ju mer jag läser skrivet av er dadyister ju mer förstår jag varför mamman är så rädd.

Boy gone bad, beskrev er sekt och era motiv fulländat.[/QUOTE

Nej då kära du, jag har vigt mitt liv åt att se till att de barn jag satt till världen
inte ska drabbas av galningar som du och jag tror faktiskt att jag har lyckats.
Det har fan inte varit lätt men står man på sig så går det trots allt att vinna
framgång.

Det värsta ett barn kan drabbas av är en så fanatisk och hatisk människa som du
och jag beklagar verkligen det elände som lilla "R" måste växa upp i just nu.

Förhoppningsvis gör Soc något åt situationen och då kan det komma något
positivt ur den här sorgliga historien.

//Reimer

Han får ta debatten själv. Jag tror att om man håller sig till normalt beteende och normal artighet själv, så går det bra att diskutera med även en stressad och uppjagad Daddy, om man själv håller sig saklig. Hela det här bloggkriget och har brunnit i huvudet etc är barnsligt och överdrivet. Ingen kommer att skicka hitmen från maffian på varandra. Och om man inte vill och inte är direkt inblandad finns också alltid möjligheten att strunta i alltsammans och sköta sitt.

EDIT. Ok, jag läste och förstår vad du menar. Ja, det var bra av dig att försöka ta diskussionen direkt. Jag kan väl inte kritisera dig. Du skriver naturligtvis vad du vill här också.

Nja det är en uppmaning till dig, inte till övriga debattörer. Du och J har en historia, du har när vindarna blåste åt andra hållet gått åt honom rätt hårt, inte minst här. Kanske därav hans avighet till just dig, dessutom står du ju på väldigt god fot med MA som förtillfället anklagar honom för både det ena och det andra.

Jag håller med husvagnen, det som är intressant här är faktiskt myndigheternas hanterande av situationen. Själv har jag funderat enormt mycket på hur man ska komma åt denna typen av övergrepp och egenmäktigt förfarande som det faktiskt handlar om.

En sak som jag funderar på är om inte ekonomiska konsekvenser vore ett en del av lösningen. Uppenbarligen kan man inte nå mamma i detta läget, hon står fast vid att undanhålla barnet. Indraget underhåll, böter mm vore kanske en lämplig första åtgärd.

Mamma är i mina ögon egoistisk, om det skulle dras till sin spets med att polisen kom och hämtade för umgänge, så får ju det åliggas henne, det är hon som inte sätter barnet först. Om hon vet det är konsekvensen av att hon inte ger med sig i frågan så är det hon som orsakar barnet stress, inte pappa.

Du skriver att han kastat mamman och barnet till Lejonen, hur tänkte du här? Vilka är lejonen?
Det är också dumt att påstå att han är psykopat eller är du hans läkare?

Det är väldigt tråkigt för att inte säga tragiskt, den enda som kan/kunnat ändra på detta i ett slag är modern. Hon har inte klarat av detta, inte haft en omgivning ej heller myndigheter som hjälp henne till insikt att förstå det som de allra flesta förstår instinktivt, barn vill ha båda sina föräldrar.

Anknytningen är viktigast under barnets första tre, fyra år och uppstår allvarliga problem i föräldra-barn-relationen under den tiden, kan det få negativa konsekvenser för barnets framtida fysiska och psykiska hälsa.
Under den tiden har R en relation med sin far, en mycket bra och lycklig sådan.

Sambon? Är det den andra, tredje eller fjärde i ordningen hur får du detta till sann kärlek?
Det är större sannolikhet att barnet är i vägen när kärleken spirar.

Morföräldrar eller farföräldrar som länk till tredje generation för barn, kan vara både gulligt och praktiskt, men absolut inte nödvändigt i sig, helt enkelt så är det inte ovanligt att de är avlidna.

Du vet/har inga mer ideer säger du, tror du på allvar att du spelar någon roll i detta drama eller är utsedd att komma med lösningar?

Det kan jag garantera dig att det vore fullkomligt förödande, ditt raljerande i din sista mening att dela i två, tyder på att du inte ser barnet, utan snarare fastnat i föräldrarnas behov av rättvisa.

På ren svenska du är en empatilös fullkomlig idiot, du skall absolut inte ha med barnaärenden att göra.

Om du råkar ha någon som helst närhet irl till parterna, rekomenderar jag dig och din omgivning att du tar itu med ditt eget liv, innan du ger dig in i andras.

Det är den enda slutsats man kan dra utifrån ditt resonemang, dvs dina egna ord.

Bara nicket som du tyckt så bra att du upprepar det tyder på obotlig omognad.



https://www.flashback.org/sp27008604

Nej, jag är inte på "god fot" med MA. Jag har förpassats från den bloggen också när mina åsikter inte har passat - och sedan ändrade hon sig.

Om du går in och läser i kommentarsfältet är det ganska ofta som mina åsikter inte alls är i linje med övrigas, vilket helt enkelt beror på att jag inte tillhör någon "sida" eller har behov av att liera mig med någon eller tillhöra något "bloggsällskap".
Jag kommenterar så länge folk är öppna och vill ha diskussion - vill de inte ha mig på sin blogg så respekterar jag det. Mycket enkelt anser jag. Det gäller MA och det gäller Joakim.

Ja, det gäller myndigheternas hantering. Jag anser att det finns delar där de agerat "rätt", delar där de agerat "fel" - och att det här sista beslutet är mycket svårt att förstå.
Man borde driva igenom umgänge - inte tillåta ytterligare tidsspillan, om klippen visar en sann bild av helheten. Det jag vänder mig emot är ropen på att slita upp flickan ur sin tillvaro - klippen ger inte grund för det, och så omfattande omställningar gör man inte i ett barns liv om det inte är ett sista alternativ och handlar om barnets trygghet och hälsa.

När de talar om en omplacering till "pappa" som enkelt - då anser jag att det blir patetiskt, då visar man mycket låg förståelse för hur ett barn fungerar eftersom flickan faktiskt inte har den relationen och den förankringen i sin pappa. Det är ju det som är hela problemet. Vore det så att hon hade kunnat få det utan att de ens träffades - ja, då fanns det ju inget att bråka om.

Vi är helt överens här. Är klippen en spegling av verkligheten så är det mot mamman man måste sätta in konsekvenserna, men givetvis också insatser så att läget kan normaliseras.

Och ja - jag skriver OM, eftersom jag anser att man inte kan ta ställning innan man faktiskt vet vad som framkommer i dokumenten och vad besluten faktiskt är grundade på samt vad själva beslutet säger, motivering etc.

Så då är faran över för att brister i kontakten skall leda till framtida problem då? Eller hur menar du?
Vad är det du vill ha sagt?

Sen undrar jag. Menar du att att det inte fanns problem eller avbrott i umgänget under de första tre-fyra åren? Är det rätt förstått?

J har själv uttryckt att det inte är hans mål heller. Han vill bara ha rätt till umgänge. Dom som skriker om att kapa alla band med modern är helt ute och cyklar och det är bara absurt.
Yepp. Däremot tror jag inte det finns den typen av restriktioner och möjligheter i dagens lagstiftning att faktiskt utföra ¨påtryckning med sanktioner, någon som vet?
Jo så är det självklart. Vi kan bara utgå från den fakta vi har och naturligtvis finns det mer som vi inte har tillgång till.

Sen som jag ser det så tillfogas flickan redan skada dagligen genom att nekas umgänge med en förälder. Jag tror dessutom det är mycket skadligt att hon inte får visa känslor för sin pappa och att mamman och mormorn, iaf på utredningshemmet tydligt skuldbelagde/agerade avisande när flickan sökte bekräftelse på att hennes umgänge/känslor för pappa var ok.

Även om umgänge skulle komma till stånd, vilket är en bit på vägen så ser jag denna biten som enormt allvarlig med. Detta måste åtgärdas. Även om man kan tvinga fram umgänge, så kan man inte tvinga mamman att ändra grundinställning, eller dölja sitt avvisande.

Framtiden ter sig inte simpel för lilla R oavsett utgången så kommer hon bli drabbad, av antingen det ena eller det andra.

Han är tydligen inne på omplacering och tål inte att bli emotsagd i den delen, han anser att flickan har den förankring i honom att det skulle ske utan skada för barnet. Tyvärr.


Jodå, det finns möjligheter till påtryckning.

Fast det är nog så att Joakim avhandlas inte dagligen i hemmet. Utan det är när Joakim kommer på tapeten som dessa situationer uppstår - inte annars. Det är ett problem -- men man måste nog inse att flickan har en vardag utanför det också.
Problemet måste givetvis adresseras.

Man kan inte tvinga henne att ändra grundinställning, man tvinga henne att dölja sitt avvisande -- men framför allt kan man få henne att förstå vilken skada hon gör sitt barn, och man kan börja bygga olika "tryggpunkter" när hon väl står inför faktum och det handlar om att hantera umgänge och inte att undanhålla sig längre. Situationen blir då annorlunda för henne också - en annan utgångspunkt.

Nej, enkel blir den inte, men det gäller att göra den så enkel som möjligt och att låta henne behålla så mycket som möjligt av det som faktiskt är hennes trygghet och det som är positivt och viktigt i hennes tillvaro. Det är det hon måste byggas ifrån.

Det har jag inte läst någonstans, är det någon kommentar någonstans?

Vilka och av vem?

Att de inte kommer på tapeten säger ingenting om hur dottern känner eller hur mycket hon tänker på det. Jag blir inte förvånad om hon dagligen går med tankar, frågor, längtan, ängslan och oro över detta. Att hon inte uttrycker det beror ju på att hon vet vad resultatet blir.

Förhoppningsvis.

Ja, dock vore det intressant att se några konkreta förslag på hur detta ska gå till.

Jo! Pappskallen är gränslös.

Det är oerhört gränslöst att slänga ut sitt barn på nätet i den omfattning pappisen gjort. Det är oerhört gränslöst att outa och hota människor som har en annan åsikt. Det är gränslöst att låta "vi" outa och hota mormor på nätet. Det är öerhört gränslöst att klippa och klistra för att visa hur bra man är.

Vem som sagt vad är ovesäntligt. Jag kan läsa, jag hör alla lögner som siprar ut "vi". Jag ser att det finns en aggression som är helt obefogad i diskussionen.

Tingsrätt och soc har uttryckt att det finns gränslöshet hos pappisen. Försök inte!

Det kan inte vara så att din erfarenhet med ditt ex gör din bild av pappan något färgad? Det kan vara en av anledningarna att du gastar så förbannat.