Citat:
Ursprungligen postat av Glasstarta
Jo men å andra sidan, varför vill man då sträva efter att bli det om man inte vill bli det egentligen? Det är som när man är liten så vill man ha en leksak, och när man då får den vill man ha två. När man har två vill man ha fyra, osv.
I stort sett ingen blir ekonomiskt oberoende till slut, så hur kan de veta att de inte vill bli det?
Jag menar bara att människor med det tänket aldrig blir lyckliga. Jag minns när jag var liten och redan då reflekterade över vad min farsa och hans bror snackade om. Båda tjänar bra med pengar, långt över genomsnittet, men ville bara ha mer. "Den här villan vi bor i, det är ju ingenting. Man skulle bo i den där herrgården som har en egen brygga och inte behöver dela med grannarna!". Om någon av dem skulle köpa herrgården, så skulle de inte vara nöjda ändå. Man kanske kan bo på hotell resten av livet? Eller man kanske kan köpa ett slott? Om de får slottet, och inget dyrare finns att köpa, så börjar de väl skjuta heroin.
Och förra året när jag var och tittade på en bekant som körde en EPT-turnering (poker) satt jag bredvid ett bord med några 20- till 25-åringar som alla redan var miljonärer. Ingen verkade vara det minsta lycklig. "Ja, herre gud.. fy fan man skulle ha en privat kock. Han den där snubben, vet ni det? Han har en sån hääääääär stor yacht!" När de, allihopa, säkert redan äger båtar som jag möjligtvis skulle kunna köpa lagom till pensionen om jag dessutom lånar pengar.
Ändå får jag känslan av att jag är mycket lyckligare när jag glider fram i en gammal eka och njuter av solen.