Meningen med livet - samlingstråd

Det finns ingen universell sanning om meningen med livet, troligtvis är ens egna födsel bara en slump och människans existens på jorden kommer nog att sluta snöpligt någon gång i framtiden. Enligt mig är det upp till den enskilda individen att värdera vad som är viktigt med sitt liv, vad man vill känna, vad för mening man vill uppfylla osv. Själv grubblar jag mycket kring existens, mening med livet, nog helt normalt, men jag har en tendens att snöa in för mycket på det, det är något jobbigt.

Själv så har jag bestämt mig för vissa saker som jag "tror" på, just för att slippa dessa existentiella grubblerier och ångesten den kan i vissa fall ge - den är trots allt onödig. Just nu har jag bestämt mig för t.ex reinkarnation, då det är den teorin som jag gillar bäst - Tanken att få en ny chans efter sitt nuvarande liv. Vill inte erkänna det, men någonstans inom mig gillar jag inte tanken på att dö och aldrig mer existera.

Men sedan bryr jag mig inte om något ej existerar efter döden, då man ändå inte kommer vara medveten om det. Men vissa tankar har gjort att jag kan lägga grubblerierna på hyllan för tillfället och få en mening med mitt liv - Liksom något man vill uppnå i livet, om man lever en gång så varför inte lika gärna må bra.

Dock är jag ju förstås innerst inne medveten om att ens existens verkligen är meningslös, ur ett större perspektiv. Då människan är ännu ett djur som har inprogrammerat att klara sig för dagen, skaffa avkomma mm för att sedan dö.

Hur är det att till fördel för arten, att vara föda åt dess fiender?

Låter långsökt.

Antingen så är meningen att undra vad meningen med livet är eller så är det att få uppleva döden.

Men helt klart så måste det vara för att sprida sina gener, tror jag.
Det blir som att man föds på nytt.

Det där är ju inget svar på "meningen med livet", som i den klassiska frågan människor har ställt sig i alla år. Det man på sätt och vis vill åt med den frågan är ju att lista ut hur människan egentligen skiljer sig från andra djur. Finns det någon särskild anledning till att vi kan tänka? Göra fria val? Känna så många känslor? osv. Det din förklaring gör är att den istället likställer oss helt med djuren. Den förklarar endast "reptilhjärnans" mening med livet, men vad är då svaret på den fråga som frontala cortex, "förnuftet", ställer oss? En skillnad mellan oss och djuren är just att vi har ett så utvecklat frontalt cortex som gör att vi har en förmåga att ställa oss helt andra frågor. Det är de frågor som sökandet efter "meningen med livet", i den klassiska frågan, försöker svara på.

Det beror på att om man tittar på det biologiskt så är vi djur.

Men tänker man ur filosofisk synvinkel så är det precis som du säger, och svaret på den frågan lär vi aldrig få reda på det. (ja, jag vet att detta är filosofi forumet, men ville ändå besvara frågan)



Det är ingen nackdel heller. En individ som inte kan fortplanta sig gör heller ingen nytta, den är en börda då det möjligtvis tar mat från dom andra.

Meningen med livet är att det inte finns någon mening.
Det är tack vare detta du kan fatta egna beslut och forma din egen framtid.
Om ens liv skulle ha någon mening så är man inte fri.

Sen personligen så tycker jag att det är befriande att veta att mitt liv har ingen mening och att jag kommer vara bortglömd om 100 år. Det är en naturlig process hursomhelst bättre att acceptera än att kämpa emot.

Föreslår att du skiter i meningen i livet och gör det som känns rätt för dig.

Att fortplanta sig är inte nödvändigtvis någon nytta heller, betänk bara på hur ekosystemet stressas vid överpopulation.

Man kan egentligen inte hitta värderingar från ett rent biologiskt perspektiv. Det finns inget som är bra eller dåligt från ett objektivt perspektiv.

Finns ingen mening med livet. Vem fan har fått det vart ifrån?
betyder dock inte att livet inte är värt att leva. Se till att ha kul bara.

Meningen för allt levande är att maximera sin egen genuppsättning hos kommande generationer. Det vanligaste sättet är att skaffa många barn, men människan har hittat på ytterligare ett sätt, nämligen att döda individer hos den egna arten. Djingis Khan var troligen den mest framgångsrika människa som existerat i det här avseendet. Han gjorde massor av barn och han såg till att många människor dog under hans härjningståg.

Hur vet man när man maximerat tillräckligt för att känna sig livsduglig? Och varför föds impotenta varelser överhuvudtaget?

Precis, finns ingen bättre förklaring.

Det är ju egentligen så, du och dina gener skall härska över din art.

Så det finns inga människor som inte vet vad gener är?
(Och, hur "härskar" gener?)