Citat:
Det låter relativt vettigt. En fråga man kan ställa sig då är "Vad är att-leva?". Tyvärr utan att få något mycket mer universellt svar än vad man får när man ställer frågan "Vad är meningen med livet?". Men det öppnar upp för distinktionen mellan att-leva och att-överleva. Att-överleva är att klara sig från dag till dag, att göra sitt jobb på rutin, utan något större krav på känsla eller inlevelse. Men att-leva handlar mer om att få göra det man vill och känner för. Som att åka jorden runt, röka en cigarett, älska i solnedgången, leka i sanden, vadsomhelst nästan. Och det får mig att tänka på vad 'dom gamla grekerna' skrev på gravstenen (kan vara en myt, men ändå värt att tänka på). Det enda dom tyckte var viktigt att skriva på gravstenen var huruvida personen hade levt med patos (passion, livsglädje) eller ej.
Det är nog en sund inställning, om man inte låter det gå till dionysiska överdrifter.
Enligt mig så är att-leva och att-överleva samma sak så länge man lever eller är död för det finns inget mellanting där.
Det spelar absolut ingen roll vad man gör i livet ändå så har det en mening och det är att leva alltså att organ som måste fungera för att kunna överleva fungerar som de ska.