Jag har kommit till en ny insikt angående detta.
Tidigare har jag tänkt att man ska göra något av sitt liv, att man reflekterar och bestämmer sig för vad man ska göra och leva principfast efter det.
När jag vaknade idag insåg jag att jag egentligen inte behöver nå något mål jag sätter upp för att må bra, jag behöver bara ha ett mål. Om jag saknar ett mål kommer livet kännas meningslöst, därför har jag en drivkraft att skaffa ett mål med livet då det blir mer bekvämt på sätt och vis.
Att ha en förklaring är bekvämt. Folk tror på det ena och det andra religiöst eller ideologiskt, för att det är bekvämt. Meningslöshet och hopplöshet är obekvämt. Man söker sig till det, instinktivt, utan minsta ifrågasättande.
Det känns som mina kulisser har vält omkull. Men det är ändå lite spännande, tänk att sanningen är bekvämare än att göra något "vettigt" för sin egen fortplantning.
Jag kommer fortsätta ha mål i livet, inte för att jag ska behöva uppfylla något, bara för att det är bekvämt att känna att det finns någon mening. Det som är viktigt är ju att livet är bekvämt och att man mår bra, för det är vad jag känner
Tur att det finns logik, så man kan genomskåda sig själv. Konstigt att logiken tycks fungera bättre när jag sover...

Hjärnan suger.