Citat:
Ursprungligen postat av some.other.dude
Har inte läst ett enda inlägg i tråden men föreslår iaf att op ska snegla på maslovs behovstrappa samt finurla på hur man kan tänkas ta sig så långt upp på denna som möjligt.
Sista steget i denna, om jag inte minns fel, är självförverkligande. Detta är naturligtvis individuellt. Det jag finner intressant är frågan om vi kan förverkliga oss själva. Det är här handlingsfriheten kommer in i bilden. Jag tror inte på den, därför anser jag att mitt liv redan är bestämt. Men eftersom jag anser det, går jag då miste om erfarenheter som jag kunde ha fått om jag inte hade vetat att mitt liv redan är bestämt? Svaret på den frågan är självklart; Ja.
Citat:
Ursprungligen postat av Jacklondon
Alla hatar att jobba och alla bara klagar på det. Och då menar jag ALLA. Jag är så himla trött på dumma folk som bara lever sitt liv utan ambitioner och drömmar och är slav under samhällets status, där lycka mäts i vem som var mest full sist helg eller att "jag hade visst en större TV än du".
Jag är trött på att alla ljuger, skryter, slickar röv, är egoister, inte ser längre än sitt pannben och pratar skit om varann.
Det roliga är att folk inte vill lära sig någonting-då vet dom ingenting. För mig är kunskap lycka. Själv vill jag lära mig så mycket jag bara kan. Sen jag började läsa böcker har jag blivit lyckligare. Sen jag sätt upp mål i livet och utfört dom har jag blivit lyckligare.
Jobba, äta, sova, det förstår jag mig heller inte på. Tydligen gör andra det. Leva, äta, sova. Det är vad jag vill göra, och det går att bryta sig loss och bli fri. Bara man har viljan, och viljan är den man lever för.
Jag är trött på att alla ljuger, skryter, slickar röv, är egoister, inte ser längre än sitt pannben och pratar skit om varann.
Det roliga är att folk inte vill lära sig någonting-då vet dom ingenting. För mig är kunskap lycka. Själv vill jag lära mig så mycket jag bara kan. Sen jag började läsa böcker har jag blivit lyckligare. Sen jag sätt upp mål i livet och utfört dom har jag blivit lyckligare.
Jobba, äta, sova, det förstår jag mig heller inte på. Tydligen gör andra det. Leva, äta, sova. Det är vad jag vill göra, och det går att bryta sig loss och bli fri. Bara man har viljan, och viljan är den man lever för.
Ja, varför jobbar vi egentligen? Jag har hittills inte hört ett tillfredsställande svar på den frågan. ^^
Att leva, som du skriver om, är så svårt. Men varför? Vi har glömt hur det är att leva egentligt, tror jag. Vi är så fast i det materialistiska samhället som bara fokuserar på framgång.
Jag vill ha en förändring, vill inte ni det också? =)
Kan jag drista mig till att säga att det var bättre förr?