Citat:
Ursprungligen postat av
TomtenPutin
Det är något sjukt i samhället när det påstås brottsligt att utpeka de som faktiskt begår brott. Tyvärr en av orsakerna till att kriminaliteten gödslas och våldtäkter är som lördagsgodis för män.
CWs förtal av FV har med andra ord lyckats, vilket borde ligga henne i fatet. Horder av stöttande kvinnor och män på hennes instagram tycks gladeligen tro att han förgrep sig på henne som hon beskriver det i boken, just därför att hon
underlåter att berätta om terapin med terapeuten som tolkade de mentala bilderna som ett förträngt minne, framkallat i terapi fem år senare.
Boken är bedrägligt skriven och folk läser den okritiskt.
Ska den tas som en saklig redogörelse för ett allvarligt övergrepp måste den läsas kritiskt, som av en opponent, som lyfter fram brister och motsägelser. Boken tycks blanda fakta och fiktion och försummar att redogöra för terapins och terapeuten roll.
Otäckt hur okritiskt folk läser, som en skock godtrogna får med CW som deras herde. Och nu leker hon martyr. Stackars henne som inte får ljuga fritt.
Boken handlar inte om ett faktiskt övergrepp utan om en fantasi om ett påhittat övergrepp. Men det framgår inte klart i hennes framställning, så därför måste den betraktas som förtal.
Därtill kommer diskrepansen mellan framställningen i boken och hennes redogörelsen i polisförhör i samband med våldtäktsanmälan 2011. Hur kan någotdera ses som ett trovärdigt minne när hennes detaljerade känslosamma berättelser om morgonen hos FV skiljer sig åt så? Den finns i två helt olika versioner. Är boken sann ljög hon i polisförhör. Kanske mest om skeendet efter det påstådda övergreppet, men berättelserna, som ger ett trovärdigt intryck var för sig, kan inte båda vara sanna.
Det är mer som om hon använder sig av berättarknep för att göra sin berättelse trovärdig. Hon ger detaljer (som dock skiljer sig avsevärt mellan versionerna) och redogör för känslotillstånd. Men allt kan bara inte vara sant. Det finns för många versioner.
Så mitt intryck är att det inte bara är förtal för att det pekar ut en icke dömd som våldtäktsman, utan ännu värre för att det det inte ens verkar vara en sanningsenlig historia.
Men horder av kvinnor och män tror henne rätt av, utan tillstymmelse till kritiskt granskande. Man kan inte bara läsa boken, man behöver även läsa polisförhör och annat hon skrivit för att se hur versionerna skiljer sig, och försöka förstå hur terapeuten bidragit till förstärkandet av myten om FV som övergreppman.