Citat:
Ursprungligen postat av
Nytorgsprinsessa
Du kan kalla det hämnd. Jag skulle kalla det upprättelse. Men skit samma.
Att bli våldtagen eller utsatt för sexuella övergrepp är en traumatisk upplevelse som kan sabba hela ditt liv.
Chansen att få rättvisa i en domstol är försvinnande liten. Menar du då att jag bara ska släppa saken, glömma och gå vidare!
Vad skulle du göra själv om du hängde med en främmande snubbe hem, däckade och vaknade upp med hans kuk i din röv ( jag antar att du är en kille) Samtidigt som du vet att han är fysiskt starkare och att eventuellt motstånd kan innebära något ännu värre.
Du anmäler äcklet men ord står mot ord och han blir frikänd. Skulle du känna för att ge igen?
Varför sluta vid våldtäkt? Varför inte låta alla brott där en anklagad gärningsman inte döms hanteras av instagramdomstolen där den med mest följare har störst möjlighet av få sin så kallade rättvisa? Relativt få brott får en fällande dom för att vi har starka beviskrav i Sverige, som sig bör i en rättsstat. Vad är alternativet? Att släppa på beviskravet?
Förlorade en vårdnadstvist? Häng ut pappan som bidragsfuskare på Facebook. Fick plånboken stulen? Anlita ett säkerhetsbolag för din mans miljoner och publicera på instagram att han är dömd för bedrägeri. Dag efter dag i åratal. Sprid det till arbetsgivare och kollegor och partners, i år.
Du ställer också upp en väldigt förenklad bild av CW:s fall som du hintar om. Faktum är ju att hon väntade i flera år med att anmäla händelsen och hann under den tiden dels för sig själv omvärdera vad som hade hänt samt enligt egen utsago fått hjälp med att framkalla "minnen" av situationen. Hon lämnar dessutom olika historier om hur förloppet har sett ut, vad som har hänt och vad hennes reaktioner på det hela har varit. Tycker du verkligen att FV skulle ha dömt så självklart i ljuset av allt detta? Har du i så fall inga krav på bevis?
Så om jag hade misshandlat mannen som frikänts för att ha våldfört sig på mig eller mitt barn tycker du att det ska betyda att misshandel av gärningsmannen ska vara lagligt? Att gå på ens egna känslomässiga reaktioner som normativt straff är något som man fattade var ohållbart redan som femtonåring.