SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

I just det fallet beror det på att de nationer, eller den nation, som använder "vart" både för plats och mål har varit inflytelserik över Stockholm/Mälardalen. Personer som är ängsliga och vill uttrycka en mäktig grupptillhörighet har då föredragit "vart". Det uttryckssättet har sen vunnit spridning genom skolan, Svenska Kyrkan och Public Service-media, vilka ju är starkt centraliserade och normerar mot Centralsverige.

I Sydsverige används tvärtom "var" både för plats och mål. Att bruka "var" för plats men "vart" för mål har blivit valet för dem som vill ena den avlånga spillran av stormakten..

Underliggande är förmodligen också de skillda preferenserna mellan slavoniska språk där talarna föredrar konsonanter, och germanska språk vars talare gillar vokaler och tenderar att föredra "varåt" framför "vart" eller "varsch".

Du gör mig förbryllad. Har jag fel? Ja delvis verkar det som eftersom det ju är övertygande det du påpekar.

Jag var dum som drog in vartedu och varedu. Min förklaring byggde på att folk säger antingen var är du eller vart är du och att de väljer vart för att t:et binder ihop var och är som blir var - t -är du. Men vilket jag också tog upp är att folk faktiskt säger antingen vartedu eller varedu och det är ju likvärdigt ur bekvämlighetssynpunkt.

Så jag ger mig.

Jag skulle säga att de främsta användarna av de orden i Sverige är personer med nationalsocialistiska böjningar.

Kom att tänka på ett lånord som härstammar från hebreiskan.

Goy (singular): En icke-judisk person, hedning.
Goyim (plural): Icke-judar, folk.


Pluraländelsen är ”im” både på engelska och svenska.

Vore naturligare om ändelsen hade varit ”s”, eller ”er” på svenska.

Kanske. Men det finns ett till hebreiskt ord med samma pluralform som kan förekomma i media, och som inte ingår i nationalsocialisters vokabulär, och det är haredim - den hebreiska benämningen på vad som oftare, fast inte lika precist, kallas för "de ultraortodoxa" på svenska. Men det ordet förekommer nog bara i pluralis - här, i alla fall.

Om Språkrådet eller Svenska Akademien skulle ta upp ordet, är jag ganska säker på att det skulle bli på formen en goj - flera gojer.

after work och after ski i plural?

flera after workar? flera after works? Flera after work?

Här flyter ju -ar på bra i uttalet, vilket talar för att många nog ändå kunde använda det. Även om nu -s är i linje med lånespråket.

Det roliga med aw är att ordet inte existerar i den engelska sfären utan är ett nordiskt påhitt.

"Ta i för kung och fosterland"

"Ta i för kung och fosterland" är ett svenskt idiomatiskt uttryck som betyder att ta i av alla sina krafter, satsa maximalt eller göra något mycket energiskt.


Men när kungen dör då ....

Britterna ändrar ju sin nationalsång beroende på huruvida de har en drottning eller kung, så det finns ju praxis på att ändra sägningar baserat på monarkens kön/titel.

Ska man börja säga "ta i för drottning och fosterland!" när knugen avlider då?

Hur kommer ni göra, tror ni?