Citat:
Nja, det där är inte alldeles rätt. Bruket att använda "vart" både för befintlighet och riktning är sent i huvudstadsregionen - väsentligen ett fenomen från 1970-talet och framåt. Tidigare skilde också lågutbildade Stockholmare på var - befintlighet och vart - riktning i sitt naturliga talspråk. Den region där bruket att använda vart både för befintlighet och riktning traditionellt och hävdvunnet är nedre Norrland - alltså i princip Västernorrlands och Gävleborgs län - samt vissa delar av inre Svealand. Att det har spritt sig till Stockholm har med all sannolikhet att göra med den kraftiga invandringen till huvudstaden från dessa delar av landet under 1960- och 1970-talen.
I just det fallet beror det på att de nationer, eller den nation, som använder "vart" både för plats och mål har varit inflytelserik över Stockholm/Mälardalen. Personer som är ängsliga och vill uttrycka en mäktig grupptillhörighet har då föredragit "vart". Det uttryckssättet har sen vunnit spridning genom skolan, Svenska Kyrkan och Public Service-media, vilka ju är starkt centraliserade och normerar mot Centralsverige.
I Sydsverige används tvärtom "var" både för plats och mål. Att bruka "var" för plats men "vart" för mål har blivit valet för dem som vill ena den avlånga spillran av stormakten..
Underliggande är förmodligen också de skillda preferenserna mellan slavoniska språk där talarna föredrar konsonanter, och germanska språk vars talare gillar vokaler och tenderar att föredra "varåt" framför "vart" eller "varsch".
I Sydsverige används tvärtom "var" både för plats och mål. Att bruka "var" för plats men "vart" för mål har blivit valet för dem som vill ena den avlånga spillran av stormakten..
Underliggande är förmodligen också de skillda preferenserna mellan slavoniska språk där talarna föredrar konsonanter, och germanska språk vars talare gillar vokaler och tenderar att föredra "varåt" framför "vart" eller "varsch".
