1. Vetenskap & humaniora
  2. Språk

SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Svara
2021-08-27, 22:31
  #16837
Hamilkar
Moderator
Hamilkars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SittFint
Vad som är rimligt spelar egentligen ingen roll. Språkliga konstruktioner är ofta orimliga. Finns många saker i svenska språket som jag ogillar, men tvingat mig själv att acceptera.
Jo, men då är det väl lika bra att du också accepterar att peka finger hävdvunnet betyder peka med för det pekning avsedda fingret, och att det riskerar missförstånd att använda detta för the one-fingered salute med långfingret, i synnerhet som du a) har fått två alternativa förslag till benämning på det senare, och b) inte hittat någon som håller med dig om vad peka finger betyder.

Du får ha klart för dig att vi är rätt vana i Språk vid att postare frågar hur ett visst uttryck lyder, för att sedan inte acceptera det svar som tråden faktiskt ger. Men det är ju rätt poänglöst. Vad var det för vits att öht fråga då?
Citera
2021-08-27, 22:38
  #16838
SittFint
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Jo, men då är det väl lika bra att du också accepterar att peka finger hävdvunnet betyder peka med för det pekning avsedda fingret, och att det riskerar missförstånd att använda detta för the one-fingered salute med långfingret, i synnerhet som du a) har fått två alternativa förslag till benämning på det senare, och b) inte hittat någon som håller med dig om vad peka finger betyder.

Du får ha klart för dig att vi är rätt vana i Språk vid att postare frågar hur ett visst uttryck lyder, för att sedan inte acceptera det svar som tråden faktiskt ger. Men det är ju rätt poänglöst. Vad var det för vits att öht fråga då?
Jo, jag köper absolut att det finns risk för missförstånd, vilket jag inte förstod tidigare då jag inte ens kände till en annan betydelse. Så jag kan absolut köpa att det kan finnas anledning att undvika uttrycket.

Vad jag däremot vänder mig emot var påståendet om att man borde använda "peka finger" i pekfingerbetydelsen för att undvika missförstånd. Man kommer garanterat bli missförstådd oftare om man gör det än om man använder det i betydelsen att visa långfingret.
Citera
2021-08-27, 22:39
  #16839
HenKarl
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av mittra
När jag får vara med dem jag tycker om.

Eller är det de?

Citat:
Ursprungligen postat av HerrGickhan
Det finns en särskild tråd: (FB) Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”. (/Mod.)

Det ska vara dem.

Nej, om man nu vill inta en preskriptiv position så "ska" det vara de.

Jämför:

"När får jag vara med han / honom ; hon / henne jag tycker om"

Det stora flertalet svenska modersmålstalare föredrar högst sannolikt konstruktioner med pronomens subjektsformer i denna typ av determinativa konstruktioner. Det samma gäller i regel demonstrativa konstruktioner likt:

"Jag såg han / hon på stan" (pekandes på ett foto med personen i fråga, t.ex. i en situation där det är oklart vem personen faktiskt såg på stan; om man t.ex. inte vet namnet på personen som man sett).

När det kommer till determinativa konstruktioner säger nog de flesta numera att såväl subjekts- som objektsform av personliga pronomen är OK, så att tala om att det "ska" vara det ena eller det andra är lite vågat
Citera
2021-08-27, 23:06
  #16840
Hamilkar
Moderator
Hamilkars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SittFint
Jo, jag köper absolut att det finns risk för missförstånd, vilket jag inte förstod tidigare då jag inte ens kände till en annan betydelse. Så jag kan absolut köpa att det kan finnas anledning att undvika uttrycket.

Vad jag däremot vänder mig emot var påståendet om att man borde använda "peka finger" i pekfingerbetydelsen för att undvika missförstånd. Man kommer garanterat bli missförstådd oftare om man gör det än om man använder det i betydelsen att visa långfingret.
Det beror nog på i vilken krets yttrandet fälls. Det är ju välbekant att många unga svenskar är svaga på sitt modersmåls traditionella idiomatik, och till exempel tror att en björntjänst är en särskilt stor och rejäl tjänst. I sådana kretsar ska man kanske anbefalla försiktighet med uttrycket.

Men dina ersättninigsförslag peka med pekfingret eller bara peka fungerar inte för den traditionella svenska retsamma pekfingerpekningen, eftersom inget av dessa på minsta sätt markerar att peka finger åt ngn i dess hävdvunna betydelse alltså implicerar retsamhet, och att det dessutom kan användas i bildlig bemärkelse, där det också kan beteckna att tillskriva ngn annan skuld eller ansvar. Och då blir det ganska mycket man måste ändra på bara för att anpassa sig till att en del yngre svenskar inte har klart för sig bakgrunden till det svenska idiomet peka finger åt.
Citera
2021-08-27, 23:10
  #16841
SittFint
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Det beror nog på i vilken krets yttrandet fälls. Det är ju välbekant att många unga svenskar är svaga på sitt modersmåls traditionella idiomatik, och till exempel tror att en björntjänst är en särskilt stor och rejäl tjänst. I sådana kretsar ska man kanske anbefalla försiktighet med uttrycket.

Men dina ersättninigsförslag peka med pekfingret eller bara peka fungerar inte för den traditionella svenska retsamma pekfingerpekningen, eftersom inget av dessa på minsta sätt markerar att peka finger åt ngn i dess hävdvunna betydelse alltså implicerar retsamhet, och att det dessutom kan användas i bildlig bemärkelse, där det också kan beteckna att tillskriva ngn annan skuld eller ansvar. Och då blir det ganska mycket man måste ändra på bara för att anpassa sig till att en del yngre svenskar inte har klart för sig bakgrunden till det svenska idiomet peka finger åt.
Ok, det köper jag rakt av. Mina förslag missade målet helt och hållet.
Citera
2021-08-27, 23:14
  #16842
SittFint
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Jo, men då är det väl lika bra att du också accepterar att peka finger hävdvunnet betyder peka med för det pekning avsedda fingret, och att det riskerar missförstånd att använda detta för the one-fingered salute med långfingret, i synnerhet som du a) har fått två alternativa förslag till benämning på det senare, och b) inte hittat någon som håller med dig om vad peka finger betyder.

Du får ha klart för dig att vi är rätt vana i Språk vid att postare frågar hur ett visst uttryck lyder, för att sedan inte acceptera det svar som tråden faktiskt ger. Men det är ju rätt poänglöst. Vad var det för vits att öht fråga då?
Har redan erkänt att den risken finns och att det var något jag lärde mig nu. Men jag hävdar fortfarande att fler idag skulle associera uttrycket med den moderna betydelsen snarare än den historiska. Ungefär som ordet "runka". Ytterst få associerar det med något icke-sexuellt.
Citera
2021-08-27, 23:45
  #16843
Hamilkar
Moderator
Hamilkars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SittFint
Har redan erkänt att den risken finns och att det var något jag lärde mig nu. Men jag hävdar fortfarande att fler idag skulle associera uttrycket med den moderna betydelsen snarare än den historiska.
Inte historiska. Hävdvunna. En historisk betydelse är utdöd. Och utdöd är sannerligen inte den hävdvunna betydelsen. Sedan är det inte alldeles självklart att majoritärt och minoritärt bäst bestäms av hur många som associerar till den ena och den andra betydelsen. (Alldeles bortsett från att du nog underskattar andelen femtiplussare i den svenska befolkningen ) Väl så rimligt är nog att gå på hur ofta det används i den ena eller andra betydelsen.

Citat:
Ungefär som ordet "runka". Ytterst få associerar det med något icke-sexuellt.
Jo, men åtminstone bland sverigesvenskar torde alla som spontant har pratat om att runka på huvudet vara döda vid det här laget. När det gäller peka finger åt finns det folk i vart fall ner i trettioårsåldern som använder uttrycket i dess hävdvunna betydelse.

Viss skillnad.
Citera
2021-08-27, 23:48
  #16844
SittFint
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Inte historiska. Hävdvunna. En historisk betydelse är utdöd. Och utdöd är sannerligen inte den hävdvunna betydelsen. Sedan är det inte alldeles självklart att majoritärt och minoritärt bäst bestäms av hur många som associerar till den ena och den andra betydelsen. (Alldeles bortsett från att du nog underskattar andelen femtiplussare i den svenska befolkningen ) Väl så rimligt är nog att gå på hur ofta det används i den ena eller andra betydelsen.


Jo, men åtminstone bland sverigesvenskar torde alla som spontant har pratat om att runka på huvudet vara döda vid det här laget. När det gäller peka finger åt finns det folk i vart fall ner i trettioårsåldern som använder uttrycket i dess hävdvunna betydelse.

Viss skillnad.
Sure. Kan köpa att det är ungefär lika stor risk för missförstånd oavsett, om vi inte tar publikens ålder i beaktande.
Citera
2021-08-28, 00:22
  #16845
HerrGickhan
Medlem
HerrGickhans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av HenKarl
Nej, om man nu vill inta en preskriptiv position så "ska" det vara de.

Jämför:

"När får jag vara med han / honom ; hon / henne jag tycker om"

Det stora flertalet svenska modersmålstalare föredrar högst sannolikt konstruktioner med pronomens subjektsformer i denna typ av determinativa konstruktioner. Det samma gäller i regel demonstrativa konstruktioner likt:

"Jag såg han / hon på stan" (pekandes på ett foto med personen i fråga, t.ex. i en situation där det är oklart vem personen faktiskt såg på stan; om man t.ex. inte vet namnet på personen som man sett).

När det kommer till determinativa konstruktioner säger nog de flesta numera att såväl subjekts- som objektsform av personliga pronomen är OK, så att tala om att det "ska" vara det ena eller det andra är lite vågat

Så din rekommendation är att säga: »när jag får vara med du jag tycker om«?

Jag skulle inte tro det. Likaledes ska det vara dem i den efterfrågade meningen.
Citera
2021-08-28, 00:32
  #16846
fryskyl
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Utrycket peka finger syftar självklart och uteslutande på att verkligen peka på någon, med det för pekändamål designerade fingret, pekfingret. Om man, i någon form av gestikulatorisk anglicism, visar upp ett sträckt långfingers handryggsida för någon, pekar fingret ju inte alls mot föremålet för gesten, utan upp i himlen. Det senare skulle jag kalla för att visa ngn fingret eller möjligen ge ngn fingret, men absolut inte peka finger åt ngn, eftersom det alltså inte är det man gör.

Och, som sagt, hela det där långfingersvisandet är en ren anglicism i det skandinaviska kulturområdet.

Gör du det riskerar du att låta som vissa av de kufar som gillar att skriva i dessa trådar och som alltid tror de är värsta kungarna på svenska bara för att de kör med "bleve" och sånt skit. Ja, "peka finger" betyder det du säger, men du måste vara bra insnöad om du är omedveten om att det också betyder just fuck you. Bara googla. Eller gå in på Expressen eller vilken blaska som helst och kolla runt lite. Nån som pekar fingret på Insta "visar" inte "någon fingret" eller "ger någon fingret" - personen pekar finger. Googla tex "laila bagge peka finger" och se vad du får för träffar. Visst, i en akademisk artikel - och i den här pompösa tråden - kan du undvika den användningen, men i dagligt tal och skrift fattar varenda människa vad som avses.
Citera
2021-08-28, 08:17
  #16847
aheixo
Medlem
voro, äro, kommo??
När man slutade att använda former arö, voro, kommo osv. i svenska språk?
Citera
2021-08-28, 08:35
  #16848
tempeZZt
Medlem
tempeZZts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av aheixo
När man slutade att använda former arö, voro, kommo osv. i svenska språk?

Du har svaret här:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Stavningsreform

Citat:
Att upprätthålla kongruensböjningen av verb (personkongruens) var en annan svårighet för lärarna. Man skrev "jag är/var/gick" i singular, men "vi äro/voro/gingo" i plural, trots att det vardagliga talspråket i stora delar av Sverige länge hade använt enbart singularformer, även kallade enhetsformer. I kongruensfrågan stod striden mellan kongruensskrivare (konservativa) och enhetsskrivare (modernister). Men ännu viktigare ansågs konsekvensen vara: Om man använde enhetsformer, skulle man enbart använda enhetsformer och inte blanda. Detta framhöll redan Nils Linder i Regler och råd (1886), som dock avser talspråket. I boken om Nils Holgersson (1906) har Selma Lagerlöf, på inrådan av Adolf Noreen, använt kongruensformer i den berättande texten, men enhetsformer i dialogerna. När Ture Nerman på 1910-talet började använda enhetsformer i skrift, utdömdes detta som alltför radikalt, en sorts "bolsjeviksvenska". Det var först på 1940-talet som frågan om reform togs på allvar. Modersmålslärarnas förening lämnade i juli 1943 förslag till Skolöverstyrelsen att enhetsformer skulle godkännas i uppsatser, men att eleven måste skriva konsekvent. Från 1944 infördes denna valfrihet i gymnasiernas avgångsuppsatser, 1947 nådde enhetsformerna majoritet, från 1952 började Skolöverstyrelsen att formulera examensuppgifterna med enhetsformer och 1955 skrev ingen längre med kongruensformer. Tidningarnas Telegrambyrå gick 1945 över till enhetsformer, några dagstidningar redan 1943.[2]


__________________
Senast redigerad av tempeZZt 2021-08-28 kl. 08:38.
Citera
Svara

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in