Hur lyhörda är era lägenheter?

Jag bor i en 2:a byggd i mitten på 2000-talet. Väldigt lyhörd, jag hör min granne som bor vägg i vägg när hon pratar i telefon, garvar, pratar med kompisar osv... Lyssnar man riktigt noga så hör man varje ord som sägs. Väldigt irriterande när man ska sova då mitt sovrum är vägg i vägg med hennes vardagsrum. Som tur är så är hon lugn och sover normala tider på dygnet. Konstigt nog så har jag aldrig störts av något TV ljud. Grannen ovanför hör jag när dom pissar och spolar utan problem. När deras son kör bobby car ovanför så är det inte heller så roligt, och när dom springer/går bestämt så hörs fotsteg utan problem. Hör även när deras son gråter ibland på nätterna.
Sedan på parkeringen utanför (jag bor på andra våning) så hör man klart och tydligt när folk pratar med varandra, när folk skrapar rutan och när bilar kommer och går utan problem, man kan till och med höra exakt vad folk säger till varandra på parkeringen.
Tycker detta är riktigt dåligt för ett hus byggt i mitten av 2000-talet.

Oseriösa och slarvande byggherrar är tyvärr mycket vanligt även idag. Tekniken för att ljudisolera finns, men då måste det vara välbyggt.

Får jag fråga vart du bor någonstans?

Varje gång min granne ovanför tar ett fotsteg låter det som basgången i en Scooterlåt. Bor i ett hus byggt precis i början på 1900-talet.

Någon som är duktig på att dämpa bort denna typen av ljud?

Våning till vånging, golt/tak kan man höra musik och rätt höga ljud. Däremot är det sjukt välisolerat ut mot hallen och man hör bara något där ute när någon dunkar på riktigt rejält.

Bodde i ett 30 tals hus förut. Det var så lyhört att man hörde när grannen gick på toa. Kunde även höra hela konversationer från grannen vägg-i-vägg. Hörde alltid vad alla grannar hade för sig. Från matlagning till smäll i dörrar. Och när de körde fest var det som att befinna sig inne deras lägenhet. Bara att acceptera att det inte blev nån sömn den natten.


Nu bor jag i ett hus byggt på 2000-talet. Så tyst så att man kan höra en knappnål falla . Helt fuckin underbart. Kommer aldrig flytta till ett gammalt hus igen.

Bor i ett hus byggt år 1928 5 våningar + vind.
Det är extremt lyhört, framför allt grannen ovanför. Tror dessvärre att det är ett pris man får betala för att bo ståndsmässigt.

Jag bor i ett gediget stenhus, som är minst 100 år gammalt. Jag hör aldrig ett ljud från grannarna, så jag är väldigt nöjd. Nu behöver jag en billigare lägenhet, men jag är livrädd för att byta. Det verkar vara väldigt olika från hus till hus, om lägenheterna är lyhörda.

Stövel-Anders

Jag har också ganska lyhört, toalettbesök av grannens unge (den där åldern när man gillade att pricka vattenskålen med kraft ) hör man och även tal hörs igenom väggarna och mitt tak, samma när folk ovan går med hälarna i golvet.

Tyvärr tror jag inte att det har så mycket med byggstandard att göra, även om det finns skräckexempel på lövtunna gipsväggar mellan lägenheter. Jag har betongväggar mellan mig och mina grannar men ändå hörs det som sagt väldigt tydligt.

Vi har blivit mycket mer individualistiska och därmed mer hänsynslösa mot vår omgivning. Alltför många tycker att det är självklart att man ska få duscha eller prata högt mitt i natten eller ha fest tre gånger i veckan, eller gå med hälarna i golvet med attityd eller smälla igen dörrarna så det dånar i trapphuset.

Farsan berättade att när han fick sin första lya på 70-talet så fanns det ingen störningsjour, det var polisen som kom när man ringde, det ansågs nämligen vara störande av den allmänna ordningen. De ringde på den störande hyresgästen och vrålade:" NU HÅLLER DU TYST HÄR ELLER SÅ FÅR DU SOVA HOS OSS, ÄR DET FÖRSTÅTT!? Det tog vanligtvis skruv

Lite av en generationsfråga. För den gamla generationen så var det det mest skamliga som fanns att störa omgivingen. Nya generationen ser det som "kränkande" att inte få leva ut sin individualitet genom hög musik och musikinstrument. Kan man se i vissa trådar här på FB där vissa kids blir uppriktigt upprörda när deras "rättighet" att dra igång en tung bas ifrågasätts.

Bästa garantin för lugn och ro är att bo i hus där det inte finns några små ettor. Det ger höga hyror/avgifter vilket ger äldre stadgade människor.

Byggår: 1967
Antal våningsplan: 3
Storlek 4:a

Hör aldrig grannarna i lägenheten, viss bas kan höras ibland i trapphuset. Tror inte grannarna hör mig heller, eller så är det väldigt försynta. Haft flera vilda fester med 50-60 personer. Bott på stället över ett år och har inte fått ett ända klagomål av varken grannar eller hyresvärd Det personer jag bor med har jag dock vilja sula en sko i skallen på vid ett antal tillfällen. Men det beror inte på deras ljudnivå, utan mer avsky för personerna i sig.

Måste bero på att huset är i tegel med princip bara betongväggar.

Är det ett trähus? Min erfarenhet av nybyggda hus är att det inte är särskilt lyhört, med undantag för trähus då. En kompis bodde i ett hyfsat nybyggt hus med trästomme och helvete vad lyhört det var... Jag hade aldrig kunnat bo så, det var så att man hörde grannarna som om de stod i ett annat rum i samma lägenhet och snackade.

Grannen ovanpå skiter ca 3 gånger om dagen, barnen börjar skrika ca 07:30 varje vardag och sedan går ut och stampar runt och skriker i trapphuset.
Huset jag bor i skulle ha rivits för flera år sen. 2 andra hus har funnits i närheten tidigare, men dom var dom enda som dom hade råd att riva. Några vart kvar och hyran förblev densamma.
Husen är från ca 40-talet och man kan höra allt som händer överallt.

Så lyhört har jag det, men hoppas på att få flytta till något bättre snart.