Citat:
Ursprungligen postat av
AnnaChiara
Bor i hus byggt 1964, bor i mitten av huset. Blåbetong och väldigt lyhört.
Jag hör grannen ha sex, hur han sköter magen och vilket skick den är i. Jag hör telefonsamtal i vissa rum och vanliga samtal på vissa ställen i lägenheten. Via ventilationen kan man höra konversationer från andra våningar! Det är hyfsat ljudisolerat sidledes mellan lägenheterna, men inte mellan våningarna. Hissjäveln hör man, rösten som anger våningar och smäll och klackar som slår i trapphuset.
De som bor längst upp och har vinden ovanför sig har ingen ljudisolering alls. Exakt allt hörs från deras lägenheter när folk är på vinden. Jag tvivlar på att de är medvetna om det.
Det är svårt att ha ett privatliv tycker jag och jag letar något annat men denna tråd ger inte mycket hopp. Man ska nog bo längst upp, i ett hörn i hus byggt efter 2000?
Framför allt är det svårt att veta innan man flyttar in hur det kommer att vara. Det är inte så lätt att ta reda på heller, mäklaren har ingen koll om det är bostadsrätt och annars ska man få tag på en ärlig granne. Som det framstår i den här tråden finns inga patentlösningar, jag har exempelvis bott i 60-talshus utan att det var särskilt lyhört alls (byggt 1961), medan du verkar ha det riktigt jobbigt. Det enda jag skulle säga tveklöst är att 30-talsfunkis och 40-tals smalhus i tegel är värdelösa vad gäller ljudisolering. Där ska du ha tur med grannarna, för ljudisoleringen är kass. När jag bodde i 40-talshus hade jag tur med grannarna i flera år, sen hade jag inte det längre och då var det bara att flytta. Det blev outhärdligt väldigt snabbt när det flyttade in två bröder i 20-årsåldern som var uppvuxna i villa och inte fattade något om vad som gällde i lägenhet. Inte ens efter flera anmodan om rättelse.